Jag har idag ringt till specialistläkargruppen i Växjö för att jag och min sambo vill ha hjälp att få till ett +. Tyvär är jag en aning överviktig och behöver alltså ta tag i att komma igång med motion och bättre matvanor! Finns det fler än jag som bestämt er för att gå ner i vikt. Kanske vi kan följas åt i denna tråd och stötta varandra?!
Välkomna 
Så nu var spec.läkagruppen avbokat och mvc bokat! Ska på första besöket i övermorgon! Här går det undan 
Hur är det med er? Snart kommer ditt lilla knytte Edgirl, hur känns det?
Kram på er!
Bra där! Spännande!
Jo tiden går fort! Det känns riktigt härligt! Längtar massor faktiskt. Ska bli helt underbart att äntligen få skapa ett hem med ett litet barn 
Kram Kram
Förstår att du längtar! Och att du verkligen vill att h*n ska komma nu! Skönt att ditt nya liv som förälder snart tar sin början! Så glad för din skull Pratar du nåt med Jeppe?
Kram
Nej Jeppe har dragit sig undan helt och hållet. Var ju det jag visste men han sa ju att det inte va det han tänkte göra när han fått sitt egna hem... där ser man. Vi har bara haft kontakt om ekonomi och bostad...
Det är tungt men jag försöker fokusera på mig och lill*n.
Ja snart är jag äntligen förälder! Äntligen en MAMMA!
Hoppas allt är bra med ER!!!
Kram Kram
Okej!
Vad tråkigt att det inte kunde vara en bättre typ"kompisrelation" mellan dig och Jeppe. Hur tänker han när ert barn är fött? Vill han inte finnas där för h*n då heller?
Hoppas det löser sig med ekonomi och bostad och allt!
Jo tack det är bra med OSS 
Jag mår lite illa och tuttarna ömmar emellanåt, men det känns helt underbart!
Peter är också överlycklig för det som lyckats ske! Vi var ju så inställda på en lååång resa som ev. skulle sluta med IVF efter alla hormoner. Men så blev det ju inte....
Däremot är vi båda vädigt rädda för att det ska bli missfall! Men vi håller tummarna för att det ska lyckas hela vägen!
Kram och ta han om ER
Jeppe ville nog gärna ha mer kontakt men jag orkar inte ha en kompisrelation just nu. Jag har för många känslor och jag vill inte vara hans "kompis". Så jag har bett honom ta reda på vad han vill ha för relation med mig.
Jag vet inte alls hur han vill ha det sen faktiskt. Just nu drog han sig undan helt och frågar ingenting om bebis, så för varje dag han inte visar engagemang för bebis så känner jag desto mer att han har mindre att säga till om i sen. Då är det mig han får rätta sig efter...
Förstår alla känslor! Tog åxå alla symptom med ett leende, man har ju längtat sååå!!!
oron för MF kommer alltid att finnas där, den kommer vi nog inte ifrån. Men man får försöka njuta av att vara gravid så länge man är det! Annars missar man istället.
Kram Kram
Hej!
Ja det kan ju vara bra att ha lite distans till varandra tills barnet är fött och sedan utgå från vad som händer då! Ni kanske hittar en kanonbra lösning! Hoppas det löser sig till det bästa!
Jag har känt en massa konstiga symtom redan. Illamåendet blir mer o mer för varje dag. Ibland känns det som att något sticker till inne i magen, typ som ett stick med en liten nål! Och att det ibland kan sticka till när man kissar...urinvägsinfektion? Har aldrig haft har inte en aning om hur det känns?!
Jag ska försöka att njuta av tiden osm gravid
Ha det så gott kram
Ja man vet ju aldrig hur framtiden ser ut och visst hoppas jag på oss men det är så mycket som hänt.
Jag vet inte heller hur det är att ha urinvägsinfektion så kan tyvärr inte hjälpa dig där. Men jag kände åxå som stickningar och spänningar i början när det fungerade för oss den här gången.
Ta hand om er!!!
KRAM
Halloj efter helgen
När berättade ni för nära och kära att ni väntade barn??
Jag tycker det känns vääldigt tidigt att säga något nu i vecka 6-7, men jag vet inte. Vi ska fira midsommar med mina föräldrar så då lär de få veta! Lite svårt att hitta undanflykter till både rökning och alkohol.
men det löser sig!
Växer magen som den ska för dig? Jag börjar tänka på hur mycket man ska gå upp...får lite nojja över det men det blir ett senare bekymmer
Kram
Hellu!
Mamma och pappa visste när vi gjorde andra försöket, men då väntade vi med resten av familjen eftersom det gick som det gick första gången. Jag kunde inte hålla mig så för min familj berättade jag i vecka 8.
Det kommer ju att märkas då förstås, på midsommar om du helt plötsligt tackar nej till det goda som rinner...
Jag tänkte åxå att man skulle vänta, men samtidigt ville jag vara glad, lycklig och gravid så länge jag får det så då kunde jag inte hålla mig!
Magen växer!!! Oj Oj Oj Var hos BM idag och nu hamnade jag precis över översta kurvan ha ha ha men jag mår great och bebis lika så!!!
Förstår oron med vikten, jag har gått upp mer än jag velat, såklart... men jag tar det och njuter av tiden som är kvar. Dock lider jag väldigt av värmen nu och har ont i kroppen och är väldigt svullen så visst känns det, men vaddå!!! Jag kommer snart bli mamma!!!
Kram Kram