Sverigedemokraterna - vad innebär det för våra familjer?

Håller fullständigt med Grace O.

Invadra till detta land gör man en gång. Det spelar ingen roll om detta sker som vuxen eller som adoptivbarn. Seder och bruk i vårt land lär man sig ändå. I mina ögon är man invandrare och detta är något som berikar vårt land.

Hej

alla ni som är mammor här i sverige- om ni bodde i ett u-land(u=utsatt) och var gravida. Skulle ni då vijla ha ekonomisk hjälp på plats eller skulle ni vilja lämna bort ert barn??

100kr till den mamman som väljer att ge bort sin nyfödda bebis.

tänk inte politiskt tänk människovänligt, mer stöd åt kvinnorna överallt!!!!

Stöd åt kvinnor i sina hemländer är väl en bra tanke, m e n det finns situationer där hjälp i hemlandet inte fungerat.
Hade man tänkt så i mitt fall tex. så hade förmodligen både jag o. min mor blivit dödade på en gång o. mina yngre syskon hade inte funnits idag.
Den vetskapen och å r  av bearbetning, har fått mig att inse att adoption ibland är nödvändig, även om jag länge resonerade som du gör i ditt inl.

Att lämna bort sitt barn, handlar inte bara om fattigdom. För inte så många år sedan, var utomäktenskapliga barn något fruktansvärt och skamligt här i Sverige. En orsak till att barnen lämnades bort. För inte heller så länge sedan, här i Sverige, så lämnades barn på instutiton pga funktionshinder. Går man ännu längre tillbaka så sattes barn ut i skogen.

En peng till mammorna skulle kanske vara lösningen för en handfull mammor runt om i världen. Men en hundring hjälper inte det barn som föds av en mamma med drogproblem eller psykisk sjukdom. Det hjälper inte det barn som föds hivsmittad och det hjälper inte i de länder där funktionshinder ser som ett resultatet av en ond ande.

I många fall är inte stöd till mammorna som är problemet, utan hela synen på avvikelser från normen i samhället.

I många länder är det förmodligen så att man kulturellt måste ha en man. Och ska man dessutom klara sig fram tills att barnet är vuxet så krävs även där en man. Om pojkvännen lämnar och den gravida flickans familj inte accepterar att hon ska bli mamma, kommer barnet troligtvis adopteras bort, med eller utan pengar. Jag tror inte du har en aning om hur världen ser ut när du skriver liknande inlägg! Har ensamstående unga kvinnor det svårt i Sverige (ser mycket gnäll på FL)? Det går aldrig att jämföra med ex Vietnam.

en hundring til dig som säger emot, var ju givetvis bara ett antagande, ett hopp om att det som händer i världen inte får fortsätta, Jag har själv ställt inför situationne barnlös/ivf/inget barn/adoption- och jag kände att jag hellre hade tagit mina "mamma"pengar och hjälpt mammorna på plats. ser framför mig en fattig mama i en by i kina som inte klarar av att ta hand om sitt barn... utan adopterar bort det, 20 år senare har vi program där dessa barn söker upp sina föräldrar.. undrar vart dem kommer ifrån, en stak önskan om att veta vilka föräldrarna är? det kanske är så att i de flesta fall av adoption barnen inte bryr sig?!? men om jag hade blivit adopterad så ahde jag undrat, hade inte du?

Maja 81 -  Jag är ett av de barnen o. har fått hjälp av spårlöst. Gissar att min historia inte på ngt sätt är ovanlig, men är du intresserad kan du inboxa mig.

spomenka:är inte inbjuden på ditt konto..svårt att prata?!?

Gå in och välj inbox(brevet uppe i listen) välj "nytt meddelande" , skriv in mitt namn, Spomenka där så kan du inboxa mig. Är försiktig med att skriva in "nya" i min adressbok, o. dig har jag nog inte pratat med tidigare.

Men det är ju dock upp till var och en att ta sina ivf/adoptionspengar/sparpengar och hjälpa barn på plats istället. Min erfarenhet är dock att det är otroligt få av de som anser att barn ska hjälpas på plats, som faktiskt lånar 200000 på banken eller tar sina 200000 från kontot och skickar dessa till behövande barn.Det är ju helt omöjligt att svara på. Jag är inte adopterad. Jag har inte den erfarenheten. Det jag däremot vet är hur mina adopterade kompisar har resonerat. 2 av dom är fullkomligt ointresserade av sina biologiska föräldrar och även av landet de föddes i. Deras föräldrar och respektive är betydligt mer nyfikna och intresserade än vad de själva är. 2 andra funderade en hel del över sina biologiska föräldrar i tonåren och gjorde också tillbakaresor med sina adoptivföräldrar.

Men inte ens utifrån deras erfarenheter kan jag dra några som helst slutsatser. Alla är vi individer och våra individuella liv och erfarenheter ser väldigt olika ut. För vissa männsikor är adoptionen en fullkomlig katastrof och borde aldrig ha skett. För andra är erfarenheten den motsatta. Så hur jag skulle ha resonarat, OM jag varit adopterad är fullkomligt irrelevant och fullkomligt omöjlig att svara på.

De av mina kompisar som är adopterade har ingen velat hitta sina biologiska föräldrar. Flera av dom har inte ens funderat särsklit mycket över sina rötter.