Downs syndrom - Vi gjorde abort

Milliam : Så bra att du hittade denna tråd, den har skänkt mycket tröst till mig, ja oss alla här faktiskt.

Jag beklagar verkligen att ni ska behöva gå igenom detta, det önskar man verkligen inte till någon annan.

Iövrigt har Millan satt bra ord på vad som finns inom en, tillåt dig att vara ledsen och fokusera på dig, tänk aldrig att du skulle vara besvärlig, behöver du något så be om hjälp.

De flesta är nog sjukskrivna 1-4 veckor men allt är individuellt och om du behöver mer tid så be om det, det är inga problem, inom sjukvården tar dom dig på allvar...om du bara ber om hjälp.

Själva avbrytandet tog från morgon till sen em för oss, men jag fick precis som Millan hur mycket smärtstillande jag ville så det var skönt.

Vi valde att se vår lille gosse, för oss var det rent av befriande, vi trodde vi skulle få ett sammanbrott men vi bara enades plötsligt som om vi var en, satt med honom ett par timmar, fotade (TA MED KAMERA) o landade i det vi upplevt.

Jag hade lite komplikationer efteråt så jag var in på skrapning efter 4 veckor då jag börjat störtblöda, så vad det beträffar kan jag bara säga, lyssna på din kropp och stå på dig (mot läkare bm whatever) om det inte känns bra, du känner din kropp bäst och igen, Be om hjälp om du behöver det.

Jag har ju lite åldern emot mig, det var därför jag valde FVP direkt och det gjorde också att vi var osäkra på OM vi skulle försöka igen, men efter sju månader kom vi fram till att det var en för stor förlust för oss och att vi ville prova igen, det tog sig på första försöket och jag är nu i vecka 22.

Detta är tufft, men som Millan skriver, Ni tar er igenom det, det känns inte så på läääänge men man gör det, man glömmer aldrig, men man lär sig att leva med det.

Alla dom största styrkekrama/r Lise

Millan: Inga tunga lyft (kanske självklart) men jag tog inga lyft alls resten av veckan när jag var iväg o så mycket vila.
Vi håller tummar o kramar om.

O alla vi andra, vi finns i våra tankar.

Åh Millan, jag beklagar verkligen, det finns inga ord för detta. Vi håller alla tummar o tår för att det ska vara bra ändå.
Storstor kram om till er.

Millan, jag beklagar verkligen, tårarna kommer här med.
Ni finns i mina tankar stor kram om

Lise

Åh Millan, tjata du så mycket du vill på oss, vi känner med dig, jag gråter fortfarande över det som varit o det är över ett år sedan o så har du det ggr  2 o alla nya tankar som dyker upp.
Så prata prata prata så mycket du kan o så bra att kuratorn ska kontakta dig imon.

Stor kram Lise

Millan: jag förstår absolut dina tankar o visst det låter inget kul o veta, men ändå det är någon form av kunskap om varför i allsin dar det blir så.

Jag håller mina tummar o tår för att ni ska få all hjälp o stöd ni kan i er fortsatta kamp/tankar omkring barn.

kram Lise

Juli2011: precis så var det för mig också när jag hittade tråden.

O ni är så välkomna här, här är det tröst stöd o att få lov att släppa en tår som gäller.

Stor kram till oss alla

Vi finns i våra tankar