Downs syndrom - Vi gjorde abort

Victoria : Jag tror att man lär sig leva med det men man glömmer aldrig.....
Själv närmar jag mig ettårsdagen för avbrytandet och jag tänker på det som kunde blivit varje dag.... slutade älta så mycket gjorde jag när jag kom på mig själv att prata om det som om alla visste o tyckte som jag men plötsligt stod de som frågetecken, så då tänkte jag att ja det är sorgen i mitt hjärta ni inte ser, sorgen som finns med mig varje dag, men det är ju mitt problem/sorg o inte ert...o DÅ började det släppa lite grand.
Jag hade en riktig depp runt juletid då jag var sjukskriven 2 veckor och sen dess har det blivit bättre o bättre. Nu väntar jag ju igen o det har naturligtvis hjälp en hel del "i huvudet".
Men jag försöker att tänka att "knudan" nu ska bli storebror och att han alltid kommer att finnas med oss, som ett bra minne istället för sorg.
Jag vet inte vad som kan hjälpa dig men tid brukar vara bra, låt det ta tid, ta kontakt med kurator igen (om du har gått o slutat) om du behöver det, där får du älta och tömma dig totalt. Å det får du naturligtvis här också, vi är ju här med samma känslor tankar och funderingar som du.
Stor kram o styrketankar
Lise

Hej där :)

Här är det fint, RUL på måndag, sista "hindret" sen kanske man kopplar av lite här

Ja AlidaC, Millan har så rätt, bli starka i varandra istället, vi hade det precis likadant hela sommaren o hela hösten, det tar tid o låt det ta det.
Därför kände o känner jag fortfarande en sådan tröst i denna tråd, vi känner ungefär likadant allihop, vi kan trösta o vi kan peppa o vi kan känna med.

Vi finns i våra tankar

Hej på  Er.

Idag har vi varit på RUL och det gick jättebra, jag är helt slut......
...fick ett sammanbrott i hisshallen innan vi skulle in, allt gammalt bara kom över mig, fick vänta en stund med att gå in, gå på toa o torka tårarna och sen bara vänta. BM var noggrann och förklarade allt men ändå har man oron under tideno alla möjliga konstiga frågor, så hon tyckte vi skulle ge oss vi hade ju fått svar på MKP att allt var bra, tror ingen som varit i vår situation någonsin kan riktigt förstå vilken chock det är.
De kan säkert känna med men riktigt gå in i hjärnan på en ... de kan de nog inte...

Tack för att Ni finns o hoppas att alla har det okej.

Vi finns i våra tankar

kram Lise 

Lindis, beklagar o gratulerar, ja hur ska man säga, det låter som om du är inställd på en skön sommar iaf :)

Millan :)) ät sviskon :)

O alla andra oxå, vi finns i våra tankar , stor kram :)

Millan, vi har också räknat dagar o dagar o dagar för att komma längre i graviditeten, lite så långt som till MKP o sen till RUL, vi håller tummarna för er, positiva tankar positiva tankar.

STOR kram