Borde kanske påpekat att jag bara läst TS. Det var ett direkt svar på det inlägget. Är krass realist, och svarade som en sådan. Har svårt att förstå att folk aborterar pga en kromosomskada.
Har full förståelse för att det kan vara svårt för folk att genomgå en abort (har själv gjort)(dock utanågren).
Men för all del. Önskar fortfarande lycka till.
Millan: underbara nyheter!!!
Tittar in om ger alla en stor kram! Hoppas att ni mår bra och att ni kan njuta av sommaren. Själv jobbar jag hela sommaren men ska ju vara hemma ett bra tag sen i höst :) Allt rullar på här med graviditet osv. Ibland känner jag mig orolig och drömmer mycket om att det är fel på barnet jag bär, att de missat det på mkp. Men ibland lyckas jag koppla bort de tankarna och faktiskt njuta.
Kram
Yenealems mamma: beklagar verkligen det ni fått gå genom. Skönt att du hittat denna tråden, du är som sagt var inte ensam. Millan: jag hade exakt samma tankar som dig. Först var jag livrädd för att den skulle vara död. Sen var jag livrädd att mkp skulle orsaka ett missfall. Hur förlåter man sig själv då? Men när jag sedan tänkte på att alternativet var att gå en hel graviditet i ovishet så visste jag att jag var tvungen att göra det. Det kommer vara några tuffa dagar av oro, både för missfall och inför svaret. Men det kommer gå bra Millan!!! Det finns inget annat! Stor kram till dig och till er alla!!
Millan: förstår er oro. Men försök att inte ta ut något i förskott innan ni fått svar på provet. Mina tankar är hos er. En bamsekram från mig!! Låt oss veta så fort ni fått svar.
Millan: vet inte vad jag ska skriva. Men jag kan ändå sätta mig in i hur du känner just nu, har ju väntat på samma svar två gånger. Väntan är fruktansvärd!!! Oavsett vilket svar ni får så ta stöd av en kurator. Det hjälpte oss en hel del. Man behöver prata om det med någon utomstående. Jag håller mina tummar för er så hårt jag kan. Hoppas att ni får svar imorn och ett positivt sådant! Styrkekramar
Millan: finner inga ord! Livet är orättvist. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er. Ni finns i mina tankar. Många kramar
Millan: ja tycker absolut att ni ska träffa psykolog! Konstigt att ni inte blivit erbjuda det. Förstår att det måste vara jobbigt att bara få höra att man haft otur, två ggr dessutom!! Jag har fortfarande svårt att acceptera det svaret. Någon måste ju kunna erbjuda er utredning? Stor kram
Millan: Skönt att ni fått en diagnos, det ger iaf en förklaring. Hoppas att ni får tid snart för ivf! Jag skulle mycket väl kunna ha samma diagnos som du. Jag är ju ganska så ung, 28 år. Så det var ren tur och tack vare att jag fick en noggrann och uppmärksam barnmorska på RUL:et som vi anade att något var fel. Efter aborten fick jag ju ett tidigt missfall.. som skulle kunnat bero på att det var DS igen, vad vet jag? Nu vet vi ju iaf att pojken i magen inte har något av de vanligaste kromosomfelen. Men jag känner mig ändå inte trygg och är på något vis inställd på att inte få ett friskt barn...
Stor kram till er alla!
Ja jag ska försöka slappna av. Men som Lise skriver, tankarna finns där ändå och jag tror inte att man kan slappna av helt och hållet. Jag måste få se honom först. Så tror jag lite att jag tänker att det kan vara fel bara för att skydda mig själv mot chocken om det nu skulle vara så. Men som sagt, jag kan inte göra mer än vad jag gjort.
Tänker på dig Millan och undrar hur du mår!?
Kram
Lindis: Underbara nyheter! Håller mina tummar för er. Du får uppdatera oss hela tiden.
Jo jag har övervägt att gå coh prata med kuratorn som jag pratade med efter aborten. Men det blir liksom inte av. Vet inte riktigt vad jag ska säga... Går ju liksom inte att göra något nu iaf. Det blir vad det blir. Men ska verkligen försöka tänka positiva tankar :)
Kramar
Ja mitt råd är också, stå på er! Jag fick ju skrapas 4 ggr efter min abort! Helt otroligt hur de gång på gång kan missa att det finns rester kvar. Det som gjorde mig mest förbannad var att de varje gång sa att de gått bra och att allt var ute men att jag i efterhand fick höra att det i journalen står att de varit osäkra på hur det gått. Jag fick ju infektion efter första skrapningen. (högst ovanligt att man får det sa min doktor) Då hade jag feber , dock inte så hög men ont i magen speciellt när jag var aktiv. Drog mig ifrån att ringa då de sa att om du har fått en infektion så har du hög feber och väldigt ont. Men jag är glad att jag orkade ringa och stå på mig.
Det är verkligen hemskt att tänka på det att när man är som mest sårbar och har genomgått något så jobbigt så ska man ändå orka ta strider och vara lite av en expert själv. Det är inte förens efteråt man förstår hur stak man faktiskt är/var. Jag vill skicka alla mina krafter och min styrka till er tjejer sopm har det tufft nu! Var rädda om er och stå på er!! Orkar ni inte "kriga" själva så be sambon eller någon annan föra er talan.
Stor kram
Blir så glad av att läsa att det går framåt för alla. Vi är alla på väg mot vårat mål :)
Den 30 oktober är det 1 år sedan avbrytandet och jag fick nu på RUL denna gången BF datum den 30 oktober. Men när vi var på Tittut i stockholm på ultraljud så sa de den 22 oktober. Jag hoppas verkligen att han kommer innan den 30:e... det skulle kännas jobbigt att vara ledsen den dagen. Jag vill att det ska vara en speciell dag i framtiden som bara är till för min ängel, om ni förstår?
Idag ska jag unna mig lite massage. Lika bra att passa på att göra sådant nu :)
Trevlig helg alla underbara tjejer! Kram
Pernilla: STORT GRATTIS!!! Vad underbart!! Äntligen har du henne hos dig. Vi ska alla få våra små så småningom. Vi kämpar tillsammans
Millan: Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver om att något saknas. Har man varit gravid så är man så inställd på att man ska bli mamma, både kroppsligt och psykiskt. Det går inte att släppa dem tankarna för en sekund. Jag kände bara att jag skulle kunna bli lycklig igen om jag blev gravid igen. Jag vet inte om det är så, men så kände jag det iaf. Jag hoppas att ni inte behöver vänta alltför länge med att få hjälp. Barn kommer du att få Millan
Kram till er alla
Tillslut sa både jag och läkaren som undersökte mig att de rester som troligtvis var kvar fick vara det. jag var sååå rädd att de skulle förstöra något på mig efter alla skrapningar. Jag drog ju även p¨å mig en infektion i livmodern efter den 2:a skrapningen tror jag det var.
Kikar bara in lite kort för att meddela att min son anlände i torsdags den 27/10. 50 cm lång och vikt 3425 g. Helt underbar! Pga högt blodtryck blev jag inlagd på förlossningen och då visade det sig att jag var öppen 3 cm. De tog hinnorna kl 15 och 2½ timme senare var han ute! Gick kanonfort men var en otroligt jobbig förlossning då värkarna var fruktansvärt intensiva och onda från första sekunden. Jag fick aldrig någon paus mellan värkarna.
Ska läsa ikapp tråden snart. Vill ge er alla en stor kram och hoppas att det rullar på för alla här inne, åt rätt håll
Åhh vad kul för er tjejer!! Roligt att ni har BF så nära varandra. Ska bli spännande att följa er.
Jag börjar att komma in i rollen som mamma mer och mer. Men måste säga att det har varit några omtumlande veckor. Var inte alls förberedd på hur tufft det faktiskt är att ha ett spädbarn. Det värsta är väl sömnbristen. Att vakna ca varannan timme natten igenom för att ge mat och byta blöja. Men självklart är det helt underbart!! Jag älskar min son mer än allt annat!!! Imorgon blir han 5 veckor! Tiden springer verkligen iväg. Han börjar bli lite mer "bebis" nu eller vad man ska säga. Han har börjat "prata" och kan fästa blicken och verkligen se på mig. Han är mer med. Det är väldigt spännande att se hur han utvecklas för varje dag :)
Ta hand om er! Kram