Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej!

Jag ser att det var längesedan någon skrev i den här tråden. Men jag har desperat letat efter ett forum där jag kan ventilera tillsammans med andra som är/varit i samma situation. 

Efter över 3 års ofrivillig barnlöshet blev vi äntligen gravida via IVF. Gjorde kub 2/7 som visade 1/2 på trisomi 21. Vi tog då beslut om att gå vidare med moderkaksprov 8/7. Då det inte göra i våran hemstad så fick vi åka till en annan stad. Tyvärr gick det inte att utföra provet då en tarm var i vägen. Vi fick en ny tid en vecka senare, men även då var det tarm i vägen. Vi fick vänta ytterligare en vecka på att göra fostervattenprov istället. Svaret fick vi på några dagar och det visade Trisomi 21. Det var ett fruktansvärt beslut att behöva ta, men vi beslutade oss för att avbryta. I onsdags 31/7 blev jag inlagd för avbrytandet. Just där och då stängde jag nog av mina känslor en del. Hade väldigt jobbiga värkar och fick en del morfin. Fokuset blev därför mycket på den fysiska smärtan och jag blev även påverkad av morfinet. Efteråt tittade vi på fostret och jag grät, men kände mig inte helt närvarande. När jag kom hem kände jag en sorg, men kändes ändå okej. Senare på kvällen var det som att någon stack en kniv i mig och jag skrek av gråt. Tror att morfinet gick ur mig och känslorna svämmade över. Sen dess har allt bara känts mörkt. Saknar den lille, men känner sån fruktansvärda samvetskval och skuldkänslor. Får upp bilder i huvudet på den lille pojken som var så oskyldig.

Verkligen en livssorg. Jag hade aldrig förstått hur fruktansvärt det skulle kännas att behöva avbryta ett liv som växer i min mage. Jag är verkligen för den abortlag vi har och därmed verkligen inte emot att andra gör abort. Men det är en helt annan sak när jag nu själv skulle besluta över det liv som så många veckor växt i min mage. Jag hade ju på något sätt skapat ett band till det här livet. Graviditeten var ju dessutom efterlängtad.

Tack snälla för att du delar med dig av din erfarenhet. Som du säger så kan funktionsnedsättningsgraden vara olika. Som läkaren sa så går funktionsnedsättningsgraden inte att avgöra under graviditeten och det gjorde mig mer säker i mitt beslut. Jag vågade inte chansa. Hade det gått att avgöra hade jag kanske tänkt annorlunda. Hade ju varit en helt annan sak om det gick att säga att barnet skulle ha en mild form med milda besvär och inga värre
fysiska åkommor. Men det går ju inte under graviditeten och jag kommer aldrig få veta. Det gör väldigt ont i mig att tänka på att det faktiskt fanns en chans att det hade kunnat blivit bra om det hade blivit milda besvär. Men som sagt så
fanns det ju också en risk att det istället hade blivit svåra besvär för barnet. 

Hej!

Jag vill börja med att beklaga. Det är fruktansvärt beslut att stå inför. Och riktigt dåligt av din svärmor att bete sig så. Det är erat beslut och ingen annans ❤️

Jag gjorde avbrytandet för 2 veckor sedan. Jag blöder fortfarande (som vid en mens ungefär), men har inte haft någon fysisk smärta efter avbrytandet. 

Det som är jobbigt för mig är den psykiska smärta. Jag känner så dåligt samvete men samtidigt en sån sorg och saknad. 

Innan själva avbrytandet var jag nog lite i chock. Läkaren sa att jag skulle få 2 veckors sjukskrivning till att börja med. Hon sa att det kan vara bra för mig att ta de 2 veckorna, annars finns risken att jag skjuter upp sorgeprocessen. Jag tyckte det lät länge och tänkte att det nog kan va skönt att börja jobba tidigare än så för att fokusera på något annat (Jag har tidigare tyckt det om jag mått dåligt över något). Men efter avbrytandet har jag förstått att det aldrig skulle funkat att gå tillbaka tidigare till jobbet för mig. Jag känner mig inte redo för att jobba än. Det är självklart säkert väldigt olika från person till person, men se till att ta den tiden DU behöver för att bearbeta. 

Min sambo har inte känt samma djupa sorg som jag. Men han har varit väldigt bra stöd för mig. Han har tröstat mig och lyssnat på mig. Läkaren sa det till oss att det oftast blir så - att det blir en jobbigare process för kvinnan som varit gravid. Jag har nog mer skapat ett band till barnet. Tänker att det kan vara bra för din man att veta. Att ni troligtvis kommer känna olika, men att du måste få ha dina känslor. 

Jag valde att se honom. Men kände efteråt att jag ångrade att jag inte rörde vid honom, att jag inte höll honom, att jag inte sa vissa saker och inte tog fler kort. Innan var jag osäker på om jag ens ville se. Kände några dagar efter avbrytandet en så djup saknad så ringde och bad om att få se honom igen. Sjukhuskyrkan ordnade så fint med det så vi fick ta avsked ordentligt. Jag är så glad att jag gjorde det. Det har hjälpt mig mycket i bearbetningen. 

Kram 

 

Tack själv för att du delar med dig. Förstår precis vad du menar, man kan lätt känna sig så ensam i det här. Det är ju tyvärr få som gått igenom det här som vågar öppna sig. Även om jag önskar att ingen ska behöva gå igenom det här så är det ju tyvärr ändå många som gör det. Känns skönt att få prata med andra som är i samma situation. Ingen annan kan ju riktigt förstå vad det är man går igenom.

Hur har det gått för dig idag? 

Kramar och all styrka till dig med ❤️

Hej!

Jag har inte pratat med IVF-kliniken än. Men läkaren som tog fostervattenprovet och fixade allt kring avbrytandet av graviditeten skulle skriva till IVF-kliniken. Den läkaren trodde att man skulle vänta en mens emellan. Förstod att man brukar rekommendera att vänta en mens emellan innan man blir gravid på naturlig väg. Jag fick en kemisk graviditet efter en av mina återföringar och då var jag tvungen att vänta en mens emellan innan jag fick göra ny återföring.

Känns som att tiden går så långsamt fram när man gör IVF 😔 

Har du kvar embryon eller behöver du göra nytt äggplock? 

Fy vilken tuff resa. Är ledsen för din skull att det inte gick på de landstingsfinansierade försöken 😔❤️ 

Förhoppningsvis var det bara ren otur att ditt barn fick DS. Kan ju även hända fast man är ung. Jag är 35 nu, så det ökar ju risken tyvärr. 

Vi ska göra återföring. Har gjort 2 plock, varav 5 embryon per plock. Men även om vi fått många embryon behöver ju inte det betyda att det är bra kvalitet. Det här var 6e återföringen. 

Jag såg att läkaren skrivit i min journal igår att svaret kommit och att det inte var en ärftlig variant, så det känns skönt! Men blev förvånad att svaret kom så fort. Läkaren ska att det kunde ta runt 3 månader 🤔

Vad skönt att det gick bra! ❤️

Och vad skönt att smärtlindringen hjälpte. Jag var tyvärr lite sen med att be om smärtlindring (gillar inte känslan av för mycket morfin), så hjälpte inte så bra på mig tyvärr. Fick frossa under värkarna. Men smärtan släppte så fort fostret var ute. 

Stor kram till dig med! Håller tummarna för att allt ska gå bra med nästa graviditet ❤️

 

Förstår det. Det är jobbigt när man lever med ofrivillig barnlöshet. Och än värre när processen går så långsamt och inte går som man önskar. Finns ju tyvärr inga garantier. Ja, man vill ju inte ge upp, så då är alternativet att bara se till att orka fortsätta. 

Der är sant. Livet är så orättvist ibland 😔

Förstår va du menar. Jag var innan orolig att jag inte skulle kunna bli gravid, att det kanske var något fel på min livmoder. Det lilla ljuset i det här mörkret för mig är att det ändå är ett bevis på att jag kan bli gravid och behålla en graviditet.

Ja tyvärr ökar ju riskerna vid 35+. Men samtidigt har jag förstått att det inte ses så gammalt i IVF-sammanhang. Det finns ju flera års tid kvar. Även om jag känner mig stressad ibland. 

Jag är verkligen tacksam över att vi fick så många embryon. Men är rädd att det aldrig kommer bli något friskt embryo. Som jag fått till mig så är det ofta något kromosomfel när embryot inte fäster. Att livmodern stöter bort det. 
Hoppas självklart att det går för dig på nästa försök också! 

Ja det känns skönt. Känns skönt att veta innan vi gör återföring. Om det skulle visa ärftlighet så kan man ju testa embryona innan återföring. 
Kan ha varit så som du säger att vi fick svar snabbare för att de inte behövde ta något mer prov. Eller så kanske de hade mindre att göra nu och då kunde analysera mitt prov snabbare. 

Hur går det för dig nu efter avbrytandet? ❤️

Nej vi gjorde inget annorlunda alls faktiskt. Gjorde ni? Ja, det finns verkligen så mycket som man inte testar för här i Sverige. På oss hittade de inget fel. Men känner att det borde vara något som inte stämmer. 

Ingen aning faktiskt. Läste bara om en i den här tråden som hade blivit gravid två gånger med foster med down syndrom. PGD heter det testet tydligen.

Vad skönt att du ändå mår okej ❤️ Jag mår bättre. Gråter inte så mycket längre, men känner mig nedstämd. Har börjat skriva om allt i som en dagbok (fast i efterhand). Har nog hjälpt mig att inte tänka på det konstant. Har också tänkt göra en minneslåda som jag kan ta fram när jag behöver. 

Skönt att det såg bra ut! Jag förstår din oro. Men som jag har förstått är det väl mycket ovanligt att en skrapning orsakar problem för fertiliteten? Jag behövde inte göra någon skrapning. Men jag vet inte än om jag slipper det. Kan ju upptäckas flera veckor senare att det finns rester. Blöder fortfarande.

Jag har inte börjat tracka äl. Funderade på det, men har liksom ingen aning om när jag ska börja testa isåfall 🙈 Har du börjat? Jag har i alla fall fått en tid till IVF-kliniken om en månad. Hoppas de kollar då så allt ser bra ut inför framtida återföring.  

Okej, låter ändå hoppfullt att du blivit gravid båda gångerna där. Hur många återföringar har du gjort innan?
Ja verkligen! Tycker att något borde det ju vara om man försökt på naturlig väg i 2 år?

❤️ Håller verkligen med om att det känns surrealistiskt. Kan knappt inte förstå nu att det hänt. Jag vill också minnas allt som hänt. Har varit så rädd för att glömma. Känns verkligen skönt att ha det nedskrivet då, så man ökande gå tillbaka och läsa och minnas om man vill.

Jag förstår att det är svårt att släppa ❤️ Det blir ju så mycket motgångar när man går igenom den här resan med IVF som inte lyckas och sen avbrytande av graviditet. Jag var väldigt orolig hela min graviditet att något skulle gå fel. Och det blev det ju tyvärr 😔

Ja det känns ändå skönt.

Jag kanske borde testat äl också. Vore skönt att ha lite koll. Men risken finns ju att jag missat den nu när det gått 3 veckor sen avbrytandet 🙈 Men som du säger så kanske den kan bli försenad. Fick du till dig av kliniken att kolla äl?
Det blir nog någonstans oktober/november för oss också. Om allt går som det ska. Tiden kommer gå sååå långsamt 😩