Kravmärkt

Äldre 29 Mar 17:56

1443 svar

Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej alla. Hittade äntligen hit efter att ha letat ihjäl mig på nätet om var man kan hitta någon i samma situation. Sedan slog det mig idag att jag skulle gå in på Änglaforumet. Kanske ska börja med att berätta min historia men först vill jag ge alla er en varsin kram.

Jag och min sambo har ett barn (född juli 09) sedan tidigare och började våren 11 med att försöka få syskon. På sensommaren plussar vi men graviditeten slutar i missfall några veckor senare. Sen plussar vi igen i vintras och den 21 mars var det dags för kub-test. Då visar det sig att barnet har ett jättestort nackhygrom så det finns ingen nackspalt att mäta. Så kub-testet avbryts och vi blir skickade direkt till Huddinge för expertutlåtande. Här visar det sig att barnet även har svullnader runt hela kroppen, i buken och i hjärnan. Doktorns utlåtande är att barnet inte har chans till liv utanför livmodern och att den troligtvis kommer att dö inom kort. Avbrytandet gjordes igår och då var jag i v 14. Pojken som kom ut var alldeles perfekt och det var så jobbigt att veta att vi aldrig skulle få ses på riktigt. Att få gå igenom det här har varit helt fruktansvärt och jag känner så för alla som får genomgå liknande.

Ligger hemma nu sjukskriven veckan ut sedan har jag bestämt att gå tillbaka till jobbet på måndag. Hur har ni andra gjort?

Kram igen

Kravmärkt

Äldre 30 Mar 10:13

#938

Fairytale01 skrev 2012-03-29 19:56:05 följande:

Hej Kravmärkt....beklagar verkligen det du varit med om...det är så sorgligt och trist varje gång man läser något liknande...alla tankar till dig/er!

Detsamma till dig. Man tror man är ensammast i världen men så upptäcker man att det finns många fler i liknande situation. För det vet man ju inte om man ska skratta eller gråta, en erfarenhet som denna önskar jag ingen.

Kattflickan- har läst hela tråden från början till slut så jag har förstått att din resa mot ett friskt barn varit lång. Jag hoppas så att ni får ett plus på stickan nu, ni om några förtjänar det verkligen.

Kravmärkt

Äldre 30 Mar 13:14

#941

Kattflickan skrev 2012-03-30 10:32:49 följande:

Hej Kravmärkt! Jättetråkigt att höra vad du behövt gå igenom. Förstår att livet är tungt nu! Se till att sörja ordentligt nu så du inte håller sorgen inom dig.

Det är ingen bra dag för mig. Fick ett svagt positivt gravtest i måndags, på testdagen efter min första Ivf pgd. Idag var tyvärr plusset borta när jag gjorde ett nytt gravtest. Har tagit blodprov men har inga förhoppningar kvar.

Vi får försöka med PGD igen. Jag hoppas vi hinner innan sommaren. Känns bara så tungt att vi nästan lyckades.

Ta hand om dig! Nästa gång kommer det gå bra! Kram!

Nej så tråkigt

Hoppas ni hinner en innan sommaren då och att det sätter sig då!

Ja sörjer det gör jag, har inte lämnat sängen många gånger och har nog sovit fler timmar än jag varit vaken. Ögonen är alldeles svullna och jag har en ständig värk i panna och kinder. Känner mig helt sjuk faktiskt. Men nu måste jag gå upp snart för jag har lovat sambon att möta honom i stan vid 14. Ångrat det lite nu men jag måste nog ut och röra på mig så jag får lite distans.

Kravmärkt

Äldre 30 Mar 21:41

#943

Fairytale01 skrev 2012-03-30 18:34:29 följande:

Hur gick det idag Kravmärkt? Lyckades du ta dig ut? Jag känner så väl igen att man bara gråter och gråter och inte lämnar sängen, jag gjorde precis likadant, suck. Efter ett tag börjar allt sacka ihop runt omkring..och det var bara att knalla upp och sätta igång tvättmaskinen. Grät ilskna och besvikna och förtvivlade tårar över alla mammakläder som skulle tvättas och förpassas in i garderoben. För varje plagg jag lade in tjöt jag lite till. Men en sak i taget... slowly! Kram

Jag kom faktiskt ut. Det var lite skönt att bara vara en i mängden även fast det känns som om folk ser. Hur de nu skulle kunna göra det. Det som däremot tar är när jag hämtar sonen på dagis. De flesta mammor på vår avdelning är gravida eller har redan fått barn nummer två och det känns.. Ni vet man har en bild av hur ens vuxna liv ska te sig och så går det inte riktigt som man skulle vilja. Det är svårt att smälta att jag inte kommer ha 2,5-3 år mellan barnen. Nu är det snarare så att jag ska vara lycklig över det barn vi faktiskt har! Men så dyker de där superfertila familjerna upp med sina tre-fyra friska barn som alla kom på typ andra försöket eller helt oplanerat. Men man ska inte vara bitter! Det svärtar bara ner och jag ska vara lycklig över det jag har: tak över huvudet, jobb, en underbar sambo och ett underbart barn. Vissa får ju inte det ens om man ska se det så. Man måste väl lära sig att acceptera situationen som den är, eftersom den är omöjlig att ändra. Det man kan är (efter att ha brytit ihop och sörjt) ta nya tag. Mycket svammel från mig, tror jag är inne i en ny sorgefas.

Har ni andra besökt minneslunden och gett barnet ett namn?

Kravmärkt

Äldre 1 Apr 22:48

#945

Fairytale01 skrev 2012-03-31 18:30:56 följande:

Kravmärkt - det är ok att svamla hur mycket man själv vill känner igen det där!

Klart man får lov att vara bitter och besviken och ledsen - varför ska man jämföra sig med alla andra? När det inte gick som man ville, klart att man är nere!

Det bästa kände jag, är att sörja så mycket man bara orkar, och tro mig, jag gjorde inte annat den första veckan. Klart jag fortfarande sörjer men livet rusar liksom förbi samtidigt med allt som måste göras och det går inte att hoppa av. Tvätt, städning, matlagning, läxor för de större barnen osv. När man orkar är det bara att ta en sak i taget. Det första jag gjorde var att ge mig ut på ett shoppingcenter. Det gick en liten stund. Men det var ett steg framåt!

Minneslunden har jag inte ens orkat tänka på. Där går min gräns än så länge. Namn har jag gett min lille, för mig själv. Min man vill absolut inte ta det, så jag har döpt min lille pojke för mig själv. Mina stora barn vet också hans namn. Så småningom ska jag köpa en blomma och ta mig till minneslunden, men att bara gå in i en blomsteraffär är totalt omöjligt än så länge. Väntar tills den dagen kommer och stressar inte fram det...

Ta det lugnt bara och gör precis inte mer än vad du orkar...efter ett tag kändes det nästan overkligt för mig att det skett..och det är bara 17 dagar sedan! Trodde aldrig att jag skulle sitta här och säga det för två veckor sedan!!!

Tack för att du tar dig tid att skriva! Så mycket du säger stämmer in. Idag har varit en dålig dag. Vi var barnfria och skulle få sova ut utan några måsten att göra. Det gjorde att jag klev upp ur sängen först vid fyratiden med igensvullna ögon av allt gråt. Imorgon är det dags att jobba och det känns oöverstigligt. Mina närmsta kolleger vet om vad som hänt så det kommer bli tufft att hålla modet uppe när de ska beklaga. Men jag får ta minut för minut.

Hur har din helg varit? Och er andras?

Kravmärkt

Äldre 3 Apr 21:10

#947

Fairytale01 skrev 2012-04-03 00:15:31 följande:

Kravmärkt - hur gick det på jobbet idag?

Låt jobbet bli som det blir och gör inte mer än vad du orkar. Jag var retlig, känslosam och ledsen hela helgen. Var mest orolig tror jag för jag började också jobba idag (50%). Gick inget vidare till en start, fick springa ifrån och gråta vid två tillfällen, sen lugnade det sig lite. Åkte iaf inte hem utan stannade där, men gjorde ingen nytta. Ett steg i taget

Precis, ett steg i taget. Hoppas det kändes ok för dig idag?

För mig har det gått bra, fick till en början smått panik och var tvungen att samla mig på toaletten precis när jag kom, blev någon slags torgskräckskänsla över det hela. Men jag blev mottagen bra och alla är förstående nog att inte prata om vad som hänt utan jag tar upp det själv. Var dessutom förbi läkaren idag också då jag har sådan värk i höger ansiktshalva. Trodde först det berodde på att jag gråtit så mycket men det släppte aldrig och det var visst bihålsinflammation så nu är det penicillin också.

En annan grej, blöder du fortfarande? Mitt är nästan slut, bara lite brunt nu och det är en vecka sedan avbrytandet imorgon. Känns som om jag borde blöda mer?

Kravmärkt

Äldre 4 Apr 19:26

#950

Fairytale01 skrev 2012-04-03 21:59:34 följande:

Ja, verkligen ett steg i taget. Mitt steg idag blev totalt bakåt. Har varit otröstligt ledsen hela dagen och orkade inte ens med tanken att ta mig till jobb, så det blev en runda ner på vårdcentralen och sjukskrivning resten av veckan. Vad skönt att det fungerade hyfsat bra för dig. Man vet ju inte hur kollegorna ska ta emot en och hur man själv ska reagera. Blä för penicillin. Ska du vara hemma och vila dig eller du jobbar ändå? Vad jobbar du med?

Jag blöder inte mer. Var också lite konfunderad att det inte blödde större mängder i flera dagar. Det höll i sig i normal takt i ungefär en vecka, sen har det varit mest brunt veckan efter det, mer flytningar, slemmigt (sorry!!) och sen höll det upp någon dag och sen kom det tillbaka. Allt har varit borta mer el mindre sedan dag 16, och idag är det 20:e dagen. Så det är nog väldigt individuellt. 1-2 veckor stod det på infon jag fick, att man skulle blöda. Så var lugn du bara, det går på rätt håll

Kram

Skönt att du fick förlängd sjukskrivning. Du ska ju inte behöva gå runt och må dåligt på jobbet. Skönt med lite påskledigt också.

För mig går det bra, jobbet är det ställe där jag inte har tid att tänka och grubbla så det känns skönt. Har precis fått ny tjänst och det innebär sjukt mycket nytt som inte lämnar tid för eftertanke.

På tal om blödningen så satte det fart i morse igen med lite klumpar (ursäkta) så det kanske var lite stopp. Vill känna att allt kommer ut ordentligt.

Har ni pratat om att försöka igen?

Kravmärkt

Äldre 4 Apr 19:36

#951

Kattflickan skrev 2012-04-04 01:14:33 följande:

Första veckorna är jättejobbiga på jobbet. Jag tyckte det var jobbigt att många av mina kollegor hade vetat om att jag varit gravid. Typ alla 50 kollegorna kom in på rummet och beklagade och ville veta vad som hänt. Det var urjobbigt att berätta om och om igen om vad som hänt och alla skulle kramas etc. Jättefint av dem men jobbigt.

Var glada att ni inte blöder mer, jag blödde typ över 10 veckor efter senaste aborten och fick skrapas igen för att sluta.

Ta hand om er, Fairytale: det var nog bra med ytterligare sjukskrivning!

Kram!

Millan

Usch jag förstår det, jag hade inte berättat om graviditeten för någon annan än min chef och jag bad henne berätta läget för mina närmsta kolleger så jag slapp låtsas som ingenting.

Läste om dina blödningar, måste varit sjukt jobbigt. Har ni fått någon hint om en till ivf nu innan sommaren?

Kravmärkt

Äldre 6 Apr 20:32

#953

Fairytale01 skrev 2012-04-06 15:10:42 följande:

Vad skönt att du har en ny tjänst att sysselsätta dig med så man slipper tänka. För mig är det precis tvärtom, precis bytt enhet och där är helt dött just nu så allt tid i världen över att fundera = inget kul. Ska börja jobba halvtid igen nästa vecka (from tisdag) men utan måsten denna gången, ska bara vara på plats liksom och vänja mig. Känns lite bättre.

Ja, dessa blödningar kommer och går...här har det varit lugnt sedan typ dag 16 men emellanåt kommer det lite bruna flytningar. De kan vara borta i 2 dagar sen kommer de igen. Fattar nada hur går det för dig?

Ja, vi ska absolut försöka igen. Tjuvtestade för ett par dagar sedan (när det inte blödde och jag var säker på att det var över...) men allt lugnt, känner mig däremot som värsta pms-häxan, gråter för typ allt och har noll energi, och allt irriterar mig. Lite svag mensvärk emellanåt också...hoppas det kommer tillbaka i rimlig tid så det slipper dra ut på dagen. 23 dagar sen avbrytandet idag.

Ska ni själva försöka igen?

Millan - tack för dina ord. Usch vad jobbigt med så många kollegor på en gång men kanske lika bra så har man det gjort sen. Måste fråga dig - hur länge var det sedan dina avbrytanden? Gör det dig ledsen fortfarande så att du gråter eller hur känner du dig nu? Eller har ni/du fullt fokus på IVF etc? Hur har det gått nu? Har ni fått någon ny tid innan sommaren? Håller tummarna för dig!!

Det blir väl jättebra att starta med halvtid. Det är bara att ta minut för minut och inte glömma att andas. Jag har börjat tänka att jag inte får älta det oundvikliga. Att sörja det barn vi inte fick är ok men att tänka "nu hade min mage sett ut så här" eller "snart hade det varit rul" så får jag inte hålla på. Faktum kvarstår och hur gravid jag än var för tre veckor sedan så är jag det inte längre och det kommer inget barn i september.

Vi ska försöka igen. Så fort jag blödit klart så ska jag börja med äl-tester. Hoppas mens eller äl dyker upp snart för din del, min dröjer nog ett tag till då jag bara är på dag 9 än så länge.

Vad gör ni i påsk då?

Kravmärkt

Äldre 6 Apr 21:16

#955

Kattflickan skrev 2012-04-06 20:59:54 följande:

Fairytale: Mitt senaste avbrytande var i augusti och det innan var i september-oktober, nästan ett år innan. Efter det senaste avbrytandet tog det lite tid att få remiss till PGD och nu har jag ju precis gjort mitt första PGD-försök. Jag är fortfarande ledsen och gråter ibland över mina barn, en flicka och en pojke. Men oftast gråter jag över hela situationen, att det är så osäkert om jag någonsin kommer kunna få ett barn. Varför ska just jag ha nåt märkligt genetiskt fel för? Det är ju så otroligt ovanligt att drabbas av att få två foster med DS, varför händer det mig för?

Karolinska har inte hunnit planera min nästa PGD än. De skulle ringa efter påsk, hoppas jag hinner innan sommaren.

För mig var det också så där med blödningen, man tror den upphört så kommer det lite igen, det är inte riktigt som en vanlig mens. Sen hade jag bruna flytningar ett bra tag.

Kravmärkt: Bra att du känner att du snart vill försöka igen. Det är klart att du sörjer att det inte blir barn i september! Så kommer det att kännas ett bra tag framöver. Gick det snabbt för er att bli gravida den här gången?

Kramar till er!

Millan

Vi började försöka för ett år sedan och fick ett mf i aug och sedan plussade vi igen i jan och nu är vi här.

Hoppas verkligen ni hinner med ett pgd till innan sommaren. Så otroligt tråkigt att du fått avbryta två gånger, det är helt sjukt när man tänker på det. Livet kan vara riktigt jävla orättvist.

Downs syndrom - Vi gjorde abort

INNEHÅLL