trött på allt vad läxor heter.

Läxorna under grundskolan ger också en träning av studieteknik inför gymnasietiden, barnen skall ju sedan själva kunna ta ansvar för att göra läxor. I dagsläget upplever jag att mina barn får för lite läxor de har bara 3st i veckan som endast tar totalt 40 min i veckan.  Och mycket av denna läxa gör de ju själva och enbart förhörsbiten blir våran lott som föräldrar.  Jag tycker att det även är en sorts kvalitetstid att sitta och hjälpa till med läxorna. 

"Exempel: Kalle har fem minuters gångväg till skolan, Pelle åker buss och har över en timmes resväg fram och tillbaka. Båda har samma läxa/hemuppgift som ska betygsättas/bedömas av läraren. Rättvist?"
Min äldste son åker pendeltåg till skolan, det tar en 20 min åt båda håll , det visar sig att han då har suttit och pluggat glosor och läst de sidorna han har i läxa.  Han har alltså en tid som han dedikerar till läxorna! 

Hur mycket aktiviteter har barn på kvällstid egentligen, hur mycket curlas barn med skjutsar hit och dit? Vad är viktigast. Tycker att det är bra att läxbiten stegras och att barnen i en stegrande takt får läxor, Läxorna förbereder en för arbetslivet, man får en uppgift som man skall lösa (relativt) självständigt och sedan leverera vid en senare tidpunkt -precis som i det levande livet. Hur sjutton skulle man reagera från att bli stoppad med kunskap och "så här är det" och sedan komma ut i erbetslivet och upptäcka att arbetsgivaren har vissa krav på en, att deadlines skall hållas osv?

Punksters synpunkt här är väldigt viktig:
 "Och om barnet gång på gång får hem arbete som skulle ha gjorts i skolan som läxa är något fel. Varför hinner barnet inte med det i skolan? Behöver barnet kanske stöd eller stöttning i ämnet? Eller är det något annat som ligger bakom? Där är det skolans uppgift att se till att alla elever har så bra förutsättningar som möjligt att lära sig."   Har du kontaktat läraren / lärarna?
Hör man efter på skolan så finns det ofta specialklasser/speciallärare eller timmar med läxhjälp.

Livet kommer dock aldrig bli rättvist 100%.  Det kommer alltid finnas olika förutsättningar barnen. En del får fel kost, en del har det svårare i skolan , en del måste få specialundervisning, en del har bokstavskombinationer, en del är inte mogna att börja skolan vid utsatt ålder. 
Föräldrar som bryr sig är viktigt för dom... Och de når ofta bättre fram än lärare som inte kan ge odelad uppmärksamhet. Självklart måste man ju sätta sig ner och tänka och lägga upp en handlingsplan ihop med skolan.

Jag tycker det är intressant att föräldrar alltid blir så snopna när det åläggs ett ansvar på dom som föräldrar. Något som man bör tänka på innan man skaffar barn och att med fler barn så blir det ett större ansvar.
Utan man vill ha mer timmar på förskola (dagis) även om det finns vuxna hemma som är föräldralediga och man vill att de skall vara mer tid i skolan (som TS) för att man inte vill sitta ihop med barnen och läxläsa/förhöra.

Man kanske skall lämna barnen 6.30 på fritids, de får frukost, de leker med sina fritidspedagoger och kamrater, de börjar i skolan 8.00 då de håller på till 14.00, det finns sedan en frivillig läxläsning i 2 1/2 timmar varav mellanmål (1/2 timme) som det verkar ta för en del, sedan tar det 15 min hem, man äter middag och skjutsar barnen på fritidsaktiviteter fotboll/hockey m.m.) sedan måste de i säng vid 19-20.00- tiden för att orka med. Då har man lejt bort ansvaret och barnkontakten ordentligt.
Jag ser hellre att om det går man både förkortar fritidstiden och att man även umgås med sina barn under läxläsningen och därefter ser över hur mycket aktiviteter de egentligen skall utöva...

"fritidstiden" i min näst sista mening är alltså tiden på fritids jag menar.

Du har ju gott om tid jämfört med många föräldrar. Och mängden var inte på något sätt extrem.

Du kanske bör tänka tanken att din dotter kräver din närvaro mer när det gäller läxorna bara för att få din uppmärksamhet. Grunderna hur hon bör lösa matte-uppgifter skall hon ha fått i skolan. Läxan skall bara vara ett sätt att repetera så det sitter... Skrivläxan bör ju vara självgående (bara rättning och en diskussion kring det) , likaså  inpluggningen av dagens ord (förhöret är ditt jobb). Tycker att tiden 2-5 timmar låter extremt mycket nämligen. Antingen så vill hon att du skall bry dig extra mycket om henne (i konkurrens med de andra barnen )eller så bör du kontakta hennes lärare för mer studietips alternativt informera om att hon inte fått gå igenom "Grunderna" tillräckligt i skolan.
Vi satte upp rutiner som innebar att vissa saker skulle vara färdiga innan man gjorde annat. typ läxa innan man sportade eller gick och lekte med kamrater (innan man var trött). De tre gånger man skulle läsa igenom läsläxan gjorde man vid sänggåendet, vi låg brevid så fick de läsa för oss (ibland så hade sonen "tjuvläst" fortsättningen när vi gått därifrån bara för han var nyfiken= bonus.

Med barn på 6-8 år så kan väl barnen själva vara delaktiga att ta fram mellanmålet varannan dag medan det andra barnet pluggar.   

Jag jobbade själv så (när barnen gick i 1:an och 3:an) att jag var hemma 14.15 , barnen gick och lade sig 19.00 och fixade mellanmål och middag, (dvs minus extra barnen då) - funkade utmärkt att sätta lite lagom ansvar på barnen vad de skulle göra med läxan och bara finnas tillgänglig. Nu gjorde jag det själv men det hade ju inte varit problem om man anpassat det tidsmässigt så båda föräldrarna hjälpte till under den perioden... 

""då det är aktiviteter varje dag för något av barnen" , Kanske går att effektivisera detta då, till aktiviteterna kanske man kan komma överens om att de åker med andra föräldrar om det är tidskrävande, då blir läxläsningen effektivare för de(n) kvarvarande.

Det är ju så att situationen är inte unik och det är under en kortare tid, så ofta går det att lösa med lite god vilja... I förlängningen kommer barnen att i vissa fall kunna hjälpa varandra. Visst är prioritering skitsvårt och tiden räcker inte till.
Men för att nå en kunskapsnivå för arbetslivet/vidare studier så krävs ett system som sådant eller så får man förlänga dagar/terminer och resultatet blir densamma mindre lek och dessutom mindre familjeliv. Har inte barnen/ungdomarna nödiga kunskaper så är de förpassade till enbart praktiska (kanske först som lärling) jobb...

Det finns lösningar just kring läxläsning och tidsplanering.

Att skippa läxor utan att förlänga skoldagen markant är omöjligt utan att tappa kunskapsnivån (- Iofs skulle en lösning vara att förkorta sommarlovet...)  Och kunskapsnivån behövs för att driva näringsliv och företag framåt och att det därmed skall finnas arbete.
I skolan så lär man sig mycket av principerna, för att kunskap skall sitta behöver det repeteras, det får barnen göra hemma.  
Jag tror inte du egentligen vill förhandla bort dina barns läxor utan att ersätta dom med mer undervisningstid? Då kommer du att underminera deras chans i livet att fritt välja framtid.

Nu framgick inte det om läxorna som TS barn fått är sådana alla barn i klassen får. Eller om det är sådana som beror på att man inte hänger med.

Kommer läxor hem beroende av att man inte hänger med så kanske man bör försöka besöka klassen någon dag för att de facto se hur undervisningen sker, det kan ju vara en inkompetent lärare, barnet kan vara lättstört (tex hörselöverkänslighet) eller det kan ju till och med vara så att barnet är för trött för att koncentrera sig! (Beroende av att han/hon inte får tillräckligt sömn för sitt sömnbehov , vilket kan var 10-11 timmar långt upp i åldrarna), det finns även bokstavkombinationer som kan behövas utredas. Är anledningarna någon av de ovanstående skall man inte sticka huvudet i sanden utan ta tag i dom, antingen genom skolan eller på annat lämpligt sätt.

Läxor behöver inte vara tunga om man har en vettig studieteknik och rutiner. Men lär man sig inte grunderna så kommer man ofrånkomligt efter.

Att skjutsa till aktiviteter genom att turas om med andra föräldrar är inte att uttnyttja. (Har alltid gjorts.)

Vill man vara martyr eller vill man söka lösningar? Att skylla på skolan (och samhället) i alla lägen funkar inte utan ett visst ansvar har man själv när det gäller sina barn, även om det kommer som en överraskning för vissa. Vissa situationer sätter man sig själv i och har ett ansvar att försöka ordentligt själv innan man skyller på att samhället inte kommer in och tar hand om röran...