Oj, var den gamla tråden stängd???? Erkänner att jag vart dålig på att skriva. Vart tar tiden vägen när man har barn???
Här rullar livet på, Emil blir 1 år i slutet på Okt...... Usch, har lite ångest över att liten blir stor!!! Men syskonverkstan är igång iaf..... så vi får se när det fastnar en liten plutt i min mage igen :0).
KRAM
Men, Miss Mi... GRATTIS!!! Vad roligt!!!!
Förstår din oro... jag kommer nog känna likadant nästa gång jag plussar oxå. Men tror samtidigt oron kommer bli mindre, för nu vet jag att min kropp faktiskt kan fixa ett barn :0).....
Här är syskonverkstaden igång för fullt...... men vi har köpt hus & renoverar, flyttar i Nov, så orken finns inte riktigt just nu... hehe.
"Älskling, ska vi??..... ja, men snabbt då, för jag vill SOVA!" (ja så låter det ibland här hemma nu.. hihi. )
Hallå tjejer!!
Klart ni får hoppa in här :0)......
Usch, vilken resa ni båda går igenom! Även fast jag "bara" haft ett sk normalt mf, så vet jag hur ni känner..... Jag klev in i en depprision när jag fick mf, fick som tur var hjälp.
När jag blev gravid igen, nästan på dagen året efter mitt mf (Mf-1/4-08, Plussade 9/4-09).. Så kunde jag inte känna glädje i det. Först var jag övertygad om att det blev mf/ma, sen när barnet växte i magen, så fanns det ingen möjlighet att h*n kom ut levande, när Emil väl föddes, gick oron över till PSD, då var jag helt slut av all oro.... så det blev hjälp hos psykologen. Nu fyller grabben snart 1år, men det var först då han var 6 mån, som jag kunde börja njuta av mammalivet.... Dom första 6 månaderna är som en dimma......
Tänker inte säga att det kommer gå bra nästa gång, för det kan svida mer än hjälpa..... Men ni är inte ensamma!!! Vi finns här i tråden (dock är vi lite dåliga på att skriva hihi), & jag kan erkänna att det är tack vare den här tråden som jag har orkat!!!! Här finns det verkligen guldsjälar! <3
KRAM