Annika på BVC skrev 2010-09-14 06:58:46 följande:
Det sista du citerade från mig var ett direkt svar på en fråga någon annan ställt.
Jo tack, jag lever faktiskt på/i systemet! Det system som lät mig läsa till specialistsjuksköterska trots fattiga och outbildade föräldrar. Det system som ger mig en lön för att arbeta med det jag valt att arbeta med och som jag älskar. Jag har aldrig i mit liv gnällt över sjuksköterskelönerna eftersom jag valt att jobba som just barnsjuksköterska. Jag har aldrig gnällt över att få betala marginalskatt då jag jobbat extra. Jag lever gärna i ett system som ger mig stöd då jag behöver det (sjuk, funktionshindad, arbetslös) och ser gärna ett system där man stöttar och peppar människor ut i sysselsättning. Däremot inte i ett elitistiskt samhälle där starkast och rikast får de bästa förutsättningarna, där den svage ska trampas ner och den sjuke tvingas arbeta medan den får cytostatiksbehandling (t.ex.). Jag tror på alla människors lika värde. Jag tror på ett samhälle som värnar om kulturen, miljön och människan. Det får vi inte genom dina förslag ovan. Jag hoppas att du aldrig någonsin själv ska hamna i en situation där du eller ditt barn blir sjukt eller funktionshindrat. Det skulle bli en förfärlig väckarklocka för dig att upptäcka att allt det där "gratisstödet" man ska få egentligen inte finns. Jag talar utifrån min egen erfarenhet med ett funktionshindrat barn som jag tar hand om NÄSTAN helt utan stöd samtidigt som jag jobbar heltid. I ditt samhälle, var skulle han bli av? Ett nack-skott? För om jag skulle ha betalat för min utbildning hade den nog aldrig blivit möjlig och jag hade inte kunnat "köpa" den sjukvård min son behöver. Ett fint samhälle du målar upp. *ryser*
Sådär, nu fick du mina åsikter...
Om vi börjar att se till det första i inlägget, du pratar om fattigdom, min åsikt är att det inte finns något effektivare sätt än fri marknad och kapitalism när det gäller att skapa tillväxt. Se kina t.ex, under komuniststyret så levde människor i svält medans nu har man mha frimarknad skapat stor tillväxt i vissa regioner såsom Honkong. Visst klimatet är lite hårdare än i Sverige men jag tror inte att den svenska modellen kommer att fungera i framtiden. Vi lever i en allt för global värld. Sedan så kan man faktiskt studera i USA även om du har fattiga föräldrar genom: lån, armén, stipendium, jobb mm. Har en vän i USA som läser till läkare och han kommer nog ha en miljonbelopp i studieskulder men han kommer samtidigt tjäna mer än i Sverige och han får behålla större del av SINA pengar.
I ett mer kapitalistiskt land skaffar man försäkring som täcker om man skulle hamna i kläm. Du har då mer frihet att välja vad du vill lägga dina pengar på.
Gratis stöd är det inte, allt från staten som du får måste någon annan betala, är du värd denna persons pengar?
I ett kapitalistiskt land uttnytjar man allas möjligheter mer, jag har t.ex aldrig sätt så många handikappade jobba som när jag var i USA, jag pratade med en av dem och han var mycket lycklig över sitt jobb och att han kunnde bidra tillsamhället. Han tjänade mindre än de andra men han tjännde att han behövdes!
Jag har faktiskt råkat ut för olyckor i mitt liv och ingen av dessa har ändrat min politiska syn. Jag var med om en olycka som var så allvarlig att jag fick sitta i rullstol ett tag. Jag är nu nästan helt återhämtad men jag insåg då att man i Sverige är ganska liten när man är skadad. Man kan inte gå till någon annan om man får dålig sjukvård. Har man en försäkring och det finns flera sjukhus så tror jag möjligheterna till bättre vård är större