Om han vägrar avtal, kan jag vägra umgänge?

Det finns inget brott som heter "umgängessabotage". Däremot kan en förälder som förhindrar barnens umgänge med den andra föräldern i vissa fall förlora vårdnaden.

Rent allmänt är det oerhört dumt att använda umgänget med barn som utpressningsmedel för att få sin vilja igenom. Det är det enskilt mest konfliktdrivande en förälder kan göra och är en i princip spikrak väg till vårdnadstvist och process i domstol, och varje domstolsprocess kan potentiellt ge väldigt allvarliga konsekvenser.

Och även om det är som carpe diem säger, att du inte begår något brott om du vägrar lämna ut barnen så bör du också vara medveten om att det omvända gäller, att om t.ex. han hämtar barnen på dagis så kan han vägra lämna dem till dig, med andra ord, bryter du den regeln själv så kanske du inte ska bli förvånad om han också gör det.

Även om det är ett otroligt dåligt och ytterst provokativt beteende han ägnar sig åt i att ändra tider efter behag så tycker jag du ska försöka vara den bättre av er och inte falla in i samma skadliga beteende. Försök ha lite is i magen.

Däremot, kan du naturligtvis säga att du inte går med på vad som helst och både du och barnen kan kräva rimlig framförhållning.

Ta heller inte ut allt illa som du tror kan hända i förskott. Pressa på för att få till stånd samarbetssamtal och "stå på dig" i vad som är rimligt, men försök undvika att överreagera (vilket det är att helt avbryta umgänget för att inte du får som du vill – du har ju inte heller monopol på att säga hur det ska vara)

Javisst används det – det förekommer ju i praktiken.

Tycker du att pappan ska svara på samma sätt – inte lämna iväg barnen som utpressningsmetod?

En absolut majoritet, i storleksordningen 90% av alla separerade föräldrar har inget avtal – de klarar det ändå.

I ett avtalslöst tillstånd har barnen naturligtvis rätt till båda sina föräldrar, och inget kan hindra en vårdnadshavare att träffa barnen när h*n har lust (givet att det är praktiskt möjligt)

Visst kan mamman låsa dörren och vägra släppa in pappan, men pappan kan närsomhelst hämta barnen på skola/dagis och svara på exakt samma sätt – genom att vägra lämna ut/tillbaka barnen.

Det är ett extremt skadligt och kortsiktigt beteende att ägna sig åt "umgängessabotage" bara för att man inte får som man vill.

Det brukar heta att det bara är umgängesföräldern som kan begära det, men jag är inte längre så säker, för det finns domar i högre rätt som uttryckligen motsäger det.

Men, ha lite is i magen. Som jag förstår det har inte pappan sagt nej till samarbetssamtal, han har bara sagt att han vill prata med socialsekreteraren först, och om jag förstår din ursprungsfråga rätt så har du på sätt och vis godkänt det "schema" ni har, fram tills dess ni får tid?

En stämningsansökan, även om man har interrimistiska yrkanden går ändå inte så förfärligt snabbt, så kanske är det ändå bättre att du försöker invänta utfallen av samarbetssamtalen?

Kasta inte ut barnet med badvattnet nu. Det kommer att ordna sig. Det är inte så ovanligt att det blir lite trassel innan man hittar fram till en fungerande lösning, och då kan man känna sig sådär svartsynt, men det brukar nästan alltid ordna sig på något sätt, även om det tar lite tid att hitta fram till hur man ska ha det.