Livrädd

Kan du ringa någon annan BM eller kvinnoklinik i närheten. Kanske de har spec. mvc på sjukhuset? Viktigast för dig är ju att du känner dig trygg i hur du blir behandlad och hur din förlossning kommer att bli. Kräv att du får prata med någon som lyssnar på dig. Vet inte riktigt vilket du är mest rädd för nu och om du vill ha vaginal eller ks.

Jag har just fått graviddiabetes och efter allt tumult efter bara det så måste jag nu ställa mig in på att jag eventuellt blir igångsatt och allt vad det innebär. Jag har dock 11 veckor kvar så jag hoppas att jag är mer trygg när det närmar sig.

*kram*

Japp jag fick lov att börja med insulin. Inte roligt och jättemycket att komma ihåg med allt. Sedan verkar värdena inte följa någon logik. Men det är ju bra att de kollar upp så inte bäbisen i magen blir för stor.

Förstår att du vill prata med den BM som du har och trivs med. Jag går också på smvc nu och har fått en jättebra BM. Blir många turer till sjukhuset nu.

Hoppas du kan få stöd till förlossningen så att du känner dig trygg. Jag hade själv hoppas på en väldigt naturlig en, men nu måste jag väl ställa mig in på att allt möjligt ska kunna hända. Detta är min första så jag är lite nervös inför det med. Jag försöker läsa mycket om olika förlossningar och hitta verktyg i hur jag ska känna mig trygg i situationerna som kan uppstå. Inte helt lätt men jag är glad att min man kommer vara hemma och stötta :)

Jag tyckte det var väldigt rörigt och förstod heller inte så mycket innan förlossningen hur allt skulle gå. Nu blev min förlossning väldigt speciell med 4 dagars igångsättning (pga diabetesen annars var allt bra) Så under den tiden så skötte jag insulin själv. Min kropp vägrade dock öppna sig och svarade inte på något. Så det blev snitt och kvällen innan så låg jag så lågt på bs att jag tillsatte inget insulin själv när jag åt. De satte dock glukosdropp tidigare än beräknat på mig för att jag inte skulle bli för låg. Efter snittet så trodde jag det skulle bli en massa tester på sonen och en massa turbulens med matning. Men han låg så stabilt och var inte för låg alls, så de slutade ta bs på honom. Han började även amma direkt och två dagar senare så kom min mjölkproduktion igång. Allt fungerade jättebra.

Jag låg lite högt i bs efter snittet för droppet men jag gick ner sakta men säkert efter. Sedan var jag så hispig för bs efter men fick påminna mig vad min diabetessköterska sagt att jag skulle inte kolla mig själv efteråt utan bara låta det vara. Då fick sonen all min fokus. Efter två veckor tog jag en kurva en hel dag och bs låg bra och diabetesen hade försvunnit. Jag ska kollas igen om 10 månader (nu 8,5månad)

Om förlossningen så där nu i efterhand.. Jag önskar verkligen inte att jag hamnat i diabetes facket och måste sättas igång. Både bäbis och jag mådde ju strålande. Men min kropp ville inte reagera med någon metod, men när väl beslut om snittet togs (pga lite fostervatten tillslut) så gick allt jättebra.

Mitt tips är att ta det som det kommer. Låt någon annan ansvara för att bs tas och ta bara insulin om du äter något. När du har värkar som mest kommer du antagligen inte äta så då behöver du ju inte heller insulin och om du äter så behöver du ju även sockret för att orka. Prata med diabetessköterskan och hör med förlossningen där du bor om de har några speciella rutiner.

Lite sent och jag kanske är lite svamlig men du får gärna fråga mer om det är något du undrar över.