Förlovning...

Enda gången jag varit förlovad så var jag det i över 13 år. Tror inte på långa förlovningar. Tycker det känns lite som lösa förbindelser. Hade dessutom barn ihop när vi bodde tillsammans, i över 9 år. Dessutom skulle det kännas konstigt om jag skulle bli pappa igen och inte vara gift då. Att skaffa barn är väl egentligen en större grej än att skaffa barn. För mig känns själva äktenskapet viktigare än själva vigseln. Om man vill ha ett bröllop att minnas så är det helt ok för mig om andra vill ha det. Har ju förstås inte frågat min tilltänkta om det så jag hinner kanske ändra mig. Jag gifter mig gärna borgerligt. Dagen blir ju inte mindre minnesvärd för det.

Och det där med att skaffa barn först och gifta sig har en sida till. Speciellt med mitt andra barn kändes det nästan förnedrande, nästan lite skamsen när jag skrev på faderskapspappren. Är man gift så utgår man från att fadern är den äkta mannen, vore väl konstigt annars iofs. Många tycker kanske att det är en fin gest, men jag skulle hellre vara gift innan jag skaffade barn igen. Och gärna gift när vi flyttar ihop. Men jag är ju född på det mossiga 60-talet...

För mig innebär en förlovning denna gång att jag har tänkt gifta mig inom en snar framtid. Kanske samma dag...