Förlovning...
Min sambo överraskade mig med att fria för drygt ett år sedan. 
Vi hade då varit tillsammans i sju år och pratat en hel del om att vi skulle vilja gifta oss med varandra någon gång - så, förlovningen för oss innebar en verklig f ö r -lovning, dvs vi gav varandra ett löfte om bröllop.
Till sommaren blir bröllopet av och det känns härligt, pirrigt och lite overkligt! 
*ler blygt, lyckligt & nervöst*
För oss betyder bröllopet främst att vi "just nu" önskar att dela resten av våra liv med varandra och att vi vill få åldras tillsammans. Vi känner att vi har en bra grund att stå på och bröllopet är egentligen bara en manifestation för vår kärlek till varandra. Ingen vet hur framtiden kommer te sig och båda två vet att våra löften grundar sig på hur vi känner för varandra "idag". Vi har iaf en stark önskan om att få leva tillsammas resten av våra liv och viljan att jobba för att det kommer bli så. För oss personligen ser vi bröllopet som "en djupare kärleksförklaring" där vi båda officiellt visar hur vi känner för varandra.
Både min sambo och jag anser dock att ett bröllop egentligen inte är en måttstock på hur lyckliga man är tillsammans. Par gifter sig av så individuella anledningar... (Man "ska/bör", förverkliga en "barndomsdröm", ekonomiska skäl, trygghet, bekräftelse, vill att ngt skall "hända" etc etc) Det är anledningen till varför jag ville klargöra VÅR främsta anledning. 
Avslutar mitt lilla inlägg med att säga att jag tror att man kan älska varandra minst lika mycket om man så "bara" väljer att vara sambos och min personliga uppfattning, är att det är ett betydligt större åtagande att välja att skaffa barn tillsammans...
Jag längtar och hoppas att vi kommer dit snart!! Men att snart få stå brud inför den man älskar av hela sitt hjärta... det är inte så dumt det heller!
*kram på er*