Se hit omföderskor!

Väntar nr3 är inte rädd för smärta eller så (hög smärttröskel).

Förlossning nr1 var ett akutsnitt 8v för tidigt pga havandeskapsförgiftning. Blev nedsövd och kunde/fick inte träffa min dotter förrän 3 dagar efteråt. Jag var för sjuk och hon låg på neo-avdelningen. Hon är idag 4.

Förlossning nr2 gick fort. Räknades då som förstföderska och jag ville föda vaginalt eftersom jag kände mig helt lurad på själva upplevelsen med en "riktig" förlossning. Hörde också talas om att snittet kan brista och allt i samband med att ha blivit snittad förr. Iaf det hela slutade med att jag gick 5 dagar över tiden. Hade mycket förvärkar/sammandragningar men inget som va för jobbigt. Hade haft middagsgäster och när de åkt gick jag på toa och upptäckte att jag blödde. Ringde in och de ville jag skulle komma in. När vi kom in va jag öppen 3cm, helt ok men kände fortfarande inte som om NU är det dags. Trodde vi skulle få åka hem igen. Nästa undersökning va det 5cm oj, kanske på gång då men ingen var stressad eller så. 10-15min senare är nästa dotter född med sugklocka för hon fick syrebrist och hjärtljuden sjönk alldeles för mycket för fort. Från det att vi ringde in och hon är född är det ca4,5tim. De sa i efterhand att hon borde inte vara född förrens om minst 6tim. Hon är idag 9mån.

Min rädsla är att få för tidigt med snitt och/eller att jag inte ska märka att vi måste åka in (hade aldrig åkt in om jag inte blött). Vi har 3mil till BB, vad händer om vi sitter i bilen och bebisen MÅSTE ut???

Jag måste säga att jag är LIVRÄDD för smärtan.
Första barnet hade jag ingen aning om hur ont det gjorde., så då gick man ovetandes och längtandes efter att det skulle starta..

Denna gången vet jag hur ont det gör.. och jag fasar... panik.. hur faan ska jag klara det en gång till. :|

Jag är inte orolig för något tror jag, känner mig bara förväntansfull. Möjligen är det för att barnet skulle ha navelsträngen om halsen. Fast jag tänker iofs lite på smärtan också, men vad jag minns så upplevde jag den inte så farlig sist. Kunde i alla fall hålla på attt skratta och flamsa mellan värkarna. Är mitt tredje barn nu.

Hej på er alla. Jag väntar barn nr 2. Första barnet gick jag över 12 dagar med. Han var liten när han föddes 3000g prick. Är nu orolig att den här är större. Ligger på medelkurvan lite över den tom. Det är drygt 5 år sedan sist. Är i v 38 +3 nu Beräknad 9/12. jag vill inte gå över denna gång. Tänk om det blir en 4 kilos baby jag ska föda fram. Sedan att jag är lättblödande gör inte saken bättre. Förra gången förlorade jag runt 1l vid förlossningen och hade avslagsblödning i 3 mån efter. Så jag är orolig att det blir samma igen. Hur ska man då orka hemma med en 7 åring och en 5 åring samt en liten som behöver all uppmärksamhet. Men längtar så till att den ska komma ut.

Jag försöker bli gravid med mitt tredje barn...måste erkänna att förlossningen skrämmer mig,Tänl om något går snett?? kanske är det för att jag är 33 år och för att det var 8 år sen jag var gravid senast,vet inte men det är många tankar som snurrar!

e gravid med barn nr 2,ensamstående mamma varav min äldsta sons pappa bara har sonen varannan helg.
e verkligen orolig då en av mina vänner som sagt hon tar min son akut när de e dags inte svarar(hon e svår o nå på tele).
min rädsla är åxå att då min gravida bästa vän har bf 2 veckor före mig att hon ej kommer kunna deltaga på min fl.. inte för att hon har fött för hon får ha med sin bebis ändå..
men de som behövs e att hennes äldsta son behöver va hos sin pappa så jag tajmar in att hennes son är där o då inte hos henne för då kan hon ej be nån ta han.
som sagt e livrädd att ej få tag på nån när det e dags o att det blir att ja e helt ensam på fl.. o smärtan längtar ja inte efter..

Väntar också nummer tre, är just nu mest rädd för att något ska hända med barnet. Min andra dotter hade en cysta i magen och förlossningarna både med henne och hennes storasyster var jobbiga och utdragna - senast blev det sugklocka - och jag mådde väldigt dåligt psykiskt efteråt. Är rädd att få en förlossningsdepression igen. Båda mina barn har också haft blåsljud på hjärtat. Det har varit ofarliga sådana, men jag är orolig att det den här gången ska finnas ett riktigt hjärtfel.

Har blivit lovad snitt om jag vill men är ändå orolig.

Är mest rädd att allt ska gå så snabbt att vi inte hinner fixa barnvakt! Räknar i värsta fall med att få ta med storasyskonet till förlossningen och klara mig själv inne i förlossningsrummet. :( Men hoppas ändå at det ska gå bra.
Oroar mig också att det inte ska synka med personalen, har lite negativa erfarenheter från förra gången.
Har gott självförtroende att jag ska klara att föda i alla fall, efter en otroligt segdragen förlossning förra gången! Det kan liksom inte bli värre inbillar jag mig. :D

Att vi inte ska ha någon att lämna barnen till och att barnet ska komma innan vi hunnit in..

Att det ska gå för fort så att jag inte ska hinna in eller att det ska gå så fort att jag inte hänger med kroppsligt.
som förra gången.

Ska tillägga att mina 3 tidigare förlossningar har gått väldigt fort trots igångsättning.

Första barnet då jag inte ens var mogen för igångsättning så tog det bara 5 timmar och 42 minuter.
Andra gången då jag var öppen 2,5 cm vid igångsättningen början så tog det 3 timmar och 41 minuter.
Med tredje barnet då jag var öppen 3 cm vid igångsättningen början så tog det 2 timmar och 44 minuter.

Öppnade mig från 0-9 cm med första barnet på 1 timme och 50 minuter och hade värkar utan paus hela den tiden. Fick EDA när jag var 9 cm öppen. Hade inga värkar sedan men stark krystkänlsa i 4 timmar och fick sedan värkstimulerande dropp för att kunna krysta.

Med andra barnet så hade jag inte fullt så jobbiga värkar förrän jag var öppen ca 5 cm, fick EDA när jag var öppen 6 cm och bara några minuter senare var jag öppen 8 cm. 10 minuter senare starka krystvärkar och dottern föddes efter 31 minuters krystning så tar man 3 timmar och 41 minuter och drar bort 31 minuter då jag krystade så hade jag värkar med henne i 3 timmar och 11 minuter bara.

Med tredje barnet så hade jag fruktansvärda värkar utan paus låg med lustgasmasken fastklistrad i ansiktet från kl 12.15-13.59 de sa att jag skulle göra så, tyckte det verkade konstigt men var inte så aktuellt att börja prata och så då då jag hade sådana värkar.
Jag öppnade mig helt från 3 cm-10 cm på 2 timmar och 15 minuter och resten av tiden krystade jag utan att vara medveten om det själv pga att jag hade sådana minnesluckor då jag var hög på lustgas och jag har många blackouter från denna förlossning. Jag kände bara en fot glida ur mig. Allt var kaos under denna förlossning, en uska som nonchalerade oss när mitt ex sa att jag krystade, en BM som lämnade rummet och ansåg att det var långt kvar trots tidigare snabba förlossningar. När hon kom i kl 13.55 för att säga hejdå så hade hon inte undersökt mig om jag inte hade fått jordens krystvärk just då och då hade jag inte haft någon som tog emot barnet om hon inte hade uppmärksammat det för den BM som skulle ta över efter henne var i rummet intill och förlöste just då en annan mamma men skulle komma in till mig efter hon var klar på det rummet.

Jag är därför rädd att jag inför denna fjärde förlossning inte kommer hinna in eller alt vara så pass öppen att jag får krysta på en gång. Har svårt att skilja mellan riktiga förlossningsvärkar och falska värkar som kommer avta om några timmar, hade många sådana med mitt tredje barn och vet inte hur många gånger förlossningen tyckte vi skulle komma in för att sedan efter några timmar varit inne på natten för att bli hemskickade.

Denna gång är jag dessutom ensamstående och har ingen som kan hjälpa till vid ev födsel hemma om det skulle gå fort och dessutom måste jag ner och öppna porten för ambulansen om det är sånt akut läge.

jag blev igångsatt förra gången då jag hade gått drygt två veckor över tiden. blev ingen lyckad igångsättning och till slut blev det akut snitt. jag var vaken men hade såna kramper efter att de sytt ihop mig så jag fick mig ett par doser av något lugnande och var lite halft borta. sonen var stor (4,8 kg) och nu får jag extra tillväxt-UL samt att jag ska prata med läkaren om plan för igångsättning om denna bebis är lika stor så jag slipper gå över tiden medan han/hon bara ligger o jäser.

men jag vill inte bli igångsatt :( vill inte gå över tiden. mest nervös för det. inte för själva förlossningssmärtan, eftervärkar eller smärta efter ev. kejsarsnitt i snittet eller i nacke/axlar/bröst (trodde jag skulle dö ett par ggr sist då jag absolut trodde mitt hjärta skulle stanna).

hoppas så att min kropp ska sätta igång detta själv denna gång! enda fördelen med igångsättning är att man kan planera in barnvakten...

är orolig för detta men känns inte som om man kan bearbeta det liksom. och att ha en "plan" med läkaren känns oxå ganska värdelöst eftersom förlossningar inte är något som funkar att planera liksom :P om man inte ska få ett planerat snitt, men även då KAN man ju föda innan...