Tja, det är egentligen bara spekulationer från min sida om hur det skulle fungera. Jag har lagt p-pillerkartan på hyllan fast är inte (vad jag vet!) gravid än, men det är förmodligen bara en tidsfråga. Sambon har ett fast och stabilt jobb som han trivs med, medan jag kommer att byta jobb så fort jag hittar något nytt. Det kan bli att jag erbjuds ett mammavikariat på ett år (mitt drömyrke, på drömföretaget! Extrem konkurrens på denna typ av jobb så jag tar det om jag får det eftersom jag är rätt ny i karriären.) som jag också hoppas på i första hand av de jobb jag är med i rekryteringsprocessen för. Om jag skulle vara gravid nu eller bli det inom kort innebär det alltså barnet tittar ut innan vik:et är slut - och då funderar jag på om jag skulle kunna vara hemma typ 1-2 mån tillsammans med min sambo och sen "jobba klart" vik:et (kan bli ca 1-4 mån beroende på om/när jag blir gravid) Om allt går bra dvs.
Alltså, det löser sig säkert fint hur vi än gör, men jag har två jobb bakom mig som inte varit klockrena och vill gärna klamra mig fast vid det här företaget och inte "svika" någon/ställa till problem med att gå på mammaledighet. (Inte för att jag tror att de skulle ta det så, då är det förmodligen inte ett så himla bra ställe att jobba på ändå men man tänker ju själv i de banorna.)
Sen tänker jag att det kan finnas fördelar precis som ulleuppsala skriver, att bägge föräldrar får nära anknytning till barnet och jämställdhet mellan oss som föräldrar. (Även om vi är rätt jämställda ändå!)
Ulaninen skrev 2010-08-27 19:38:41 följande:
Hej!
Jag började jobba när sonen var 3 månader, då tog min man över och var hemma på heltid. Vi hade bestämt oss för att bara göra så om sonen var frisk och pigg, accepterade nappflaska med urpumpad mjölk och jag mådde bra efter förlossningen. Allt detta funkade, så jag gick som sagt tillbaka till jobbet tidigt. Jag fortsatte amma all tid jag var hemma (morgon, när jag kom hem från jobbet, kväll och någon gång på natten. Då räckte det för mig att pumpa ur bägge brösten en gång mitt på dagen (köpte en elektrisk pump) och förvara i kylväska så hade de mat hemma till nästa dag sen :)
Det positiva med detta är att vi bägge föräldrar tidigt kände stort gemensamt ansvar för allt som har med vår son att göra - och anknytningen har varit fantastisk för oss båda! Vår son har en toppenrelation med både mig och sin pappa och har haft det sedan väldigt tidig ålder. Min man skulle inte velat vara utan detta för allt i världen, och jag känner inte att det drabbat min och sonens relation på något sätt. Snarare till det bättre eftersom det aldrig varit bara jag som varit ensam ansvarig för honom - ger en skön jämlikhet i förhållandet! Vi satsade ju tidigt på att han skulle vara mycket även med sin pappa, för att det inte skulle bli någon abrupt övergång när jag började jobba.
Däremot kan jag nu i efterhand tycka att det inte var värt att gå tillbaka till det jobbet så tidigt, men det är en annan historia!
Får jag fråga (bara nyfiken) hur ni funderar på att dela?
Intressant att det är så sällan (aldrig?) man hör om pappor som tar första tiden, men jag förstår att det ofta är mest praktiskt med återhämtning, amning och kanske även ur lön/fp-synpunkt.
Råkar även gilla att gå lite mot normen när tillfälle erbjuds. Inget fel med att höja några ögonbryn