vi med barn i fängelse

Vi är ju som vem som helst ju. inte bättre eller sämre än någon annan. varför klarar vissa barn att göra rätt val och andra inte. Ens självkänsla tar ju så mycket styk. Har verkligen gjort mitt bästa men det räckte tydligen inte. Andra tycks inte förstå att jag älskar mitt barn lika villkorslöst trots det som hänt. Det som återkommer är hans små fötter  som bebis. Hur 17 kunde det bli så fel??????????????

Hejsan. Jag är en ung tjej som har blivit dömd för brott och inväntar min 3:e rättegång. Dom 2 första ggr fick jag dryga böter och ungdomstjänst eftersom jag inte var myndig men nu när jag är myndig så tror jag att jag kommer fängelse.. Och min bror avtjärnar ett straff på 3 1/2 år. Jag har märkt att min mamma mår jätte dåligt och klandrar sig själv och tror att hon varit en dålig mor men jag försöker få henne att förstå att det verkligen inte är hennes fel att vi inte tänker på konsikvenserna innan vi handlar. Jag och min bror har ärvt vår pappas temprament och väldigt korta stubin och jag har även märkt att när jag bara fått lite alkohol i kroppen så blir stubinen ännu kortare.. jag har därför gjort det valet att ge upp alkohol helt och jag hoppas att min bror gör desamma när han kommer hem igen. Jag mår jätte dåligt av att se min mamma må dåligt men jag hoppas att hon någon gång kommer att inse att det inte är hennes fel och att hon aldrig gjort något fel. Vi hade en ganska jobbig uppväxt då min far var våldsam och alkoholist men vår mamma gjorde allt hon kunde för att skydda oss och han tycker att hon lyckas bra. Jag älskar min mamma mer än något annat och jag vill verkligen inte se henne må dåligt. 

Jag tror verkligen inte att det är erat fel att era barn har gjort något olagligt utan bara att dom hamnat i dåligt umgänge och dom snart kommer inse att den livsstilen inte är bra och kommer ändra sig. 

Hej TS. Kontakta kriminalvården och kontakta KRIS (Kriminellas revanch i samhället). Kriminalvården borde kunna hänvisa dig till någon anhörigförening. Tack och lov handlar svenska fängelser också om rehabilitering och du och din relation till din son kommer att vara avgörande för hur han klarar sig när han kommer ut. Om er relation är dålig borde ni kunna få hjälp med att förbättra den.
De flesta beslut man fattar i livet handlar bara om en själv och inte om någon annan. Någon skrev här " hur kunde han/hon göra så här mot mig" Jag tror inte att någon som begår ett brott gör det för att straffa någon annan än möjligen sig själv eller offret för brottet. Att gå runt och känna sig sårad som förälder hjälper varken föräldern eller barnet. Försök förstå varför det hände istället och hitta ett sätt att bli en del av lösningen på problemen.  Överge inte era barn för att de begått ett brott. Lägg energin på att ta reda på hur ni kan hjälpa dem till ett annat liv efter straffet istället. Kriminalvården brukar stötta besök och umgänge mellan intagna och deras familj. Det enda undantaget är om familjemedlemmen som vill besöka själv finns i straffgeristret men även då gör man undantag för nära anhöriga (och dit räknas mamma). Lycka till.

Är inte i denna situationen men förstår att det måste vara jätte tungt, jätte jätte tungt! Man är väl både besviken och arg och ledsen på samma gång ;-(
Kram