Adopterad, jag är svensk

Har bara skummat tråden lite snabbt men känner (tyvärr) igen mycket i det du skriver TS.
Jag är adopterad från korea och har aldrig känt mig annat än "svensk", möjligtvis att jag ibland uppfattar mig själv som "adopterad" snarare än svensk/koreansk (eftersom jag aldrig varit ursvenne vet jag ju inte hur det känns..).

Hur som helst har jag fått för mig att invandrargrejen oftare händer er killar. Min bror (också från korea) tex. blir ofta tagen för invandrare och jag tycker mig se att det är vanligare bland mina manliga adopterade vänner. Mig har det bara hänt någon enstaka gång men som tjej med asiatiskt utseende blir o-f-t-a tagen för att vara "hämtfru", numera har jag till viss del vant mig och har bunkrat upp med dräpande svar. Jag är gift och det har hänt både min make, tidigare pojkvänner och min pappa att de fått märkliga kommentarer från andra, både främlingar och typ jobbarkompisar. Jag har också jobbat många år på krogen och där är ju fördomsklimatet som det är..överförfriskat folk som får för sig att tjejer är kött. Har även stött på en och annan arbetsgivare som varit av denna uppfattningen, en galning kunde inte för sitt liv förstå varför jag inte ville att han skulle fingra på mig för vi "asiatiska brudar var ju kåta dygnet runt"..helt sjukt egentligen..

Tror att det är sånna saker som liksom kan ingå i adoptionsskapet, man måste bara hitta nått vettigt förhållningssätt, kanske lära sig att låta det rinna av och/eller komma på bra svar.

Önskar dig lycka till! Och hoppas att våra barn kan växa upp i en mindre fördomsfull värld

Elle2010: Sjukt att en studievägledare kan komma med sånna kommentarer! Förstår att du känner dig kränkt. Dock måste jag bara inflika att det faktiskt kan vara en fördel. Jag är socionom och har jag många gånger "vunnit" på att jag har en fot i varje läger sas.

Fast ändå, vi är ju alla individer. Vår bakgrund och vårt förhållande till den är ju det som gör oss unika, Ingen människa passar ju i bara ett fack, eller i samma fack hela livet.