Adopterad, jag är svensk

Jag har en dotter från Vietnam och det är nästan så att jag måste poängtera att hon är adopterad ex på förskolan för att de ska förstå att jag är rädd att anknytningen ska skadas om vi inte är försiktiga och samarbetar. Ex har vi kommit överens om att endast en fröken ska trösta om tröst behövs. Men som sagt har jag fått poängtera detta!! Ingen har frågat mig om hon är adopterad eller liknande, just för att jag tror de utgår ifrån att det idag är mer mångkulturellt och att man nu istället ser det som att min man är asiat. Och det är precis dit jag vill komma, jag tror att även mng barn med en förälder som har utländsk bakgrund kan känna sig precis som du gör. De är tom födda i Svergie med betraktas inte fullt ut som svenskar. Det irriterar mig och jag förstår att du blir irriterad.

TS känner sig helt svensk och det är väl huvudpoängen ? Att det ska respekteras och inte ifrågasättas!!!!

Självklart blir jag glad om min dotter vill ha kontakt med sitt ursprung och jag kommer försöka att ha Vietnam med som en del av hennes uppväxt. Men sedan är det hennes känslor som räknas. Märks det att hon inte är bekväm med att prata mkt om Vietnam kommer jag backa och kommer någon då och påstår framför henne att hon inte är svensk, då kommer jag explodera, så jag förstår fullt ut TS. Man ska respektera honom för det. Min man är invandrare men känner sig inte speciellt svensk. Och det ska OCKSÅ respekteras. Det som är otorligt irriterande med människor är att mng utgår ifrån sig själva. Försök känna av läget och respektera varandras känslor ang identitet.

Detta med utseende: Finns det någon som man kan med 100% placera i "rätt" land? De flesta tror min dotter har en pappa från Kina, in fact så kallar de flesta henne kines. Har även hört om de som fått frågan "förstår han kinesiska"? Ehh nej men vietnamesiska kanske Vad är det med människor som tror att utseende och nationalitet och tillhörighet alltid går hand i hand. Hur enkelspårig får man bli? När jag är utomlands på semster pratar de flesta italienska eller ryska med mig. Min partner placerar de oftast på balkan eller mellanöstern. VARFÖR ska man sättas i en mall? Vi bor i Sverige, en del känner sig svenska andra som både och och vissa inte alls som svenska. Alla har sin anledning.

Fast ingen människa är väl mer värd än en annan?