• Pistou

    Franska tråden

    Hoppar in och våldgästar er i Frankrike-tråden lite.

    Jag har bott sammanlagt sju år i Paris (i två omgångar) men bor sedan knappt ett år tillbaka i den fransktalande delen av Schweiz. Även om livet i Paris är rätt så stressigt om man har barn (och tyvärr alldeles för dyrt), måste jag erkänna att jag saknar storstadslivet, det stora kulturutbudet som finns i Paris (även om jag kanske inte utnyttjade det till fullo när jag hade chansen) och att bara kunna promenera längs avenyerna och boulevarderna i timmar och upptäcka något nytt varje gång. Både mina svärföräldrar och min halvbror bor dock i Paris, så jag får ofta tillfälle att komma dit.

    Många vanor och traditioner här i Valais (som vår kanton heter) påminner mycket om de som finns i Frankrike. Matvanorna påminner om varandra (här klassas en söt vetebulle med några bitar mjölkchoklad i och en "petit suisse" som ett fullgott mellanmål... hmmm), synen på barnuppfostran likaså (ja, ni vet säkert vad jag menar), etc. De flesta i den schweiziska tråden verkar bo i den tysktalande delen av Schweiz, så jag gör gärna studiebesök här hos er ibland om det går för sig.

    Bon après-midi à toutes!


    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Pistou
    Stinis Olsson skrev 2010-09-14 16:48:12 följande:
    Hej allesamman,

    tänkte höra om någon mer än jag har hört talas om "l'affaire Fleury"? Den franska hockeyspelaren som spelar i Västerås vars fru är misstänkt för missvård av sin son... Slog upp tidningen i morse (Isère) och läste en artikel som kändes antingen vinklad eller så är det en mycket lustig affär. Flera har frågat mig hur det kan vara möjligt att det får gå till såhär i sverige och det känns väldigt olustigt- ingen verkar tro att en känd hockeyspelares fru kan vara (märk kan vara) skyldig till att missvårda sitt barn. Dessutom så hittar jag ingen som helst information genom sverige för att få andra synvinklar på historian, hon har trots allt suttit fängslad i en månad...

    Ville höra om det bara är jag som reagerar på detta och om någon vet något mer?
    Stinis,

    Jag såg ett kort inslag på de franska tv-nyheterna (tror det var på France 3) igår kväll om just denna historia, men har inte heller sett något i svenska media (fast jag läser mest de svenska tidningarnas nätupplagor och tittar inte på svenska webbnyheter eller så). Jag fick inte riktigt grepp om nyheten, då jag missade halva inslaget men frun är alltså misstänkt för misshandel, medan fadern säger att barnet har trillat från spjälsängen eller något liknande...
    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Pistou
    Wagram skrev 2010-09-19 08:38:05 följande:
    Jag är så förvirrad. GS går han ju i och inte CP. Hur som helst verkar det gå ganska bra i skolan. Han tycker om lärarna (de har tre olika två för den franska delen och en för engelskan som de har varje eftermiddag) och börjar få kompisar. Men jag känner ändå att jag har så dålig insyn i vad som egentligen händer i skolan eftersom jag knappt får komma in i byggnaden. Det är så frustrerande att tvingas förlita sig på sonens berättelser och en mening eller två från läraren när jag hämtar honom. Nu skall vi iofs på föräldramöte på måndag, men lite mer öppenhet generellt skulle inte skada.
    Här i fransktalande Schweiz är det likadant! Det har i och för sig redan hållts ett föräldramöte där det gavs en hel del information, men väldigt lite kommunikation sker i övrigt mellan "maîtraisser" och föräldrar. De första två veckorna får föräldrarna följa med upp i klassrummet på morgonen så att barnet ska hitta rätt, men absolut inte stanna. Men nu måste barnen (4-åringar) hitta klassrummet alldeles själva. Det är kanske bara att acceptera att den "öppna-dörren-politik" som råder i de svenska förskolorna aldrig skulle få fäste här (eller i Frankrike).
    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Pistou
    Wagram skrev 2010-09-20 15:26:22 följande:
    Ja, det är väl bara att acceptera som du säger- Men det känns ändå så tråkigt. Skolan är ju så viktig och en så stor del av hans liv så jag vill gärna kunna dela det med honom.
    Håller med! Det är jättetråkigt. Man känner sig helt utesluten som förälder...

    Jag är dessutom lite orolig för allt det här som rör disciplin och bestraffning i förskolan/skolan. Jag skrev just ett inlägg i den schweiziska tråden om detta www.familjeliv.se/Forum-11-239/m50815047.html, men den som är hågad får väldigt gärna komma med åsikter och kommentarer i den här tråden också. Bestraffning är ju något som jag vet förekommer i den franska skolan också.
    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Pistou
    oceanney skrev 2010-12-01 17:50:33 följande:
    Bor i Frankrike och har BF i februari. Finns det någon som kan berätta lite om förlossningar i Frankrike? Har ingen tidigare erfarenhet av att föda barn vare sig i Sverige eller här men allt jag hört generellt verkar som natt och dag i Frankrike och Sverige. I Sverige verkar det som om man tillbringar så kort tid som möjligt på BB. I Frankrike verkar det vara minimum 2-4 dagar (?). Läste någonstans att det inte är så vanligt att man ammar och att det därför ska anmälas i förväg (?). Vidare läste jag också att man har tre dagar på sig att anmäla födelsen med namn och allt. På BB, tar man med sig egna kläder, blöjor, kuddar? 

    ALL info är av intresse! Stort som smått. Viktigt som oviktigt. Det är nämligen svårt att fråga en fransyska för de vet ju inte på vilket sätt det skiljer sig mot Sverige och därmed vilka föreställningar jag har.

    Hej oceanney,

    Jag ställde samma fråga inför min första förlossning 2005. Du kan läsa mer här för att få lite mer info inför förlossningen: www.familjeliv.se/Forum-3-45/m3650226.html 

    Jag hade nog en standardförlossning med franska mått mätt. Jag blev igångsatt 6 dagar efter bf (de vill inte gärna låta en gå över tiden för länge), jag blev erbjuden eda så fort värkarna blev regelbundna, men tog den inte förrän efter 4 timmar om jag inte minns fel (hela förlossningen tog totalt 6 timmar). Det fanns barnmorskor närvarande under hela förlossningen och förlossningsläkaren (som följt mig under hela graviditeten) kom och assisterade när det blev dags att krysta. Jag blev klippt, vilket verkar vara ganska vanligt i Frankrike. Jag var mer eller mindre sängbunden i halvliggande ställning under hela förlossningen (hade monitoring på magen), och alternativa ställningar (som på alla fyra, eller sittandes på huk, etc) verkar i regel inte vara något som den franska förlossningsvården rekommenderar (allt för att underlätta för personalen). Men det finns förstås undantag som t.ex. "maternité des Bluets" i Paris.

    Denna beskrivning kanske inte låter så upplyftande för en svensk blivande mamma, men jag har ändå relativt bra minnen från förlossningen. Förossningen med lillasyster i Sverige var däremot oerhört smärtsam och utdragen (fick inte eda trots att jag bad om det), vilket gör att min franska förlossning ändå kändes mer positiv i jämförelse, trots att den var mer medicinsk och inte lika "naturlig". Tänk på att det i regel inte erbjuds alternativ smärtlindring i Frankrike (lustgas, sterila kvaddlar, akupunktur, mm), så boka tid hos en narkosläkare för att i alla fall kunna få eda om du skulle önska det. 

    Det verkar vara vanligt att det finns sovsalar för de nyfödda på franska BB, så säg ev. till extra för att din bebis ska få sova hos dig. Jag fick bra amningsstödav BB-personalen, men de höll hårt på att amma enligt tidsschema. När amningen kom igång ordentligt lät jag sonen styra istället för att lyssna på personalen.

    I övrigt blev jag uppmanad att ta med mig det mesta inför förlossningen, dvs. blöjor, babylakan, babykläder, gigoteuse (sovpåse), krämer som bepanten och lansinoh, mm. Det enda jag ångrar lite, är att jag inte sa till personalen att de inte skulle flaskmata min son första natten.

    Lycka till!


    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Pistou
    oceanney skrev 2010-12-06 17:22:17 följande:
    Tusen tack Pistou och alla andra som svarat. Oerhört värdefullt. Ska läsa igenom din andra tråd också noggrant. Har i andra sammanhang missat det där med att boka tid hos narkosläkare, ska inte göra det denna gång. :)

    Tillhörde din ob/gyn som du hade gått hos under graviditeten sjukhuset? Jag undrar just om min kommer att ha någonting med förlossningen att göra, det är en extern mottagning, inte på sjukhuset. Han är duktig men jag har jag lite blandade känslor... Franska läkare kan ju som bekant vara lite "speciella".
    Ja, min förlossningsläkare var anställd på samma klinik som jag födde på (hon var för övrigt den första kvinnliga förlossningsläkaren i Ile de France). Hon har numera gått i pension (eller arbetar ev. enbart som gynekolog) och kliniken har lagts ner (fastigheten skulle göras om till lägenheter).

    Hör gärna av dig om du undrar över något annat. Det är ju som sagt lite specifkkt att föda barn i Frankrike...
    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Pistou
    Wagram skrev 2011-02-01 14:15:27 följande:
    Nu blir jag tokig snart! För andra gången har jag traskat iväg med dottern till Mairiet för att skriva in henne i Ecole Maternelle till hösten. Och för andra gången fick jag gå hem igen i oförrättat ärende, Första gången hade jag missat att jag måste ha ett Carnet de Sante (mitt eget fel, så klart). Jag fick en adress till en vaccinationsklinik där de skulle kunna föra över listan med vaccin från USA där vi bodde tidigare till en fransk carnet. När jag väl kom dit visade det sig att jag inte alls skulle gått dit utan till PMI. Efter mycket om och men går de ändå med på att göra det där, och rotar fram ett carnet (som de tydligen egentligen skulle gett mig på Mairiet).

    En vecka senare går jag glad i hågen tillbaka till Mairiet med all papper. Nu visar det sig att de inte vill acceptera dotterns amerikanska födelsebevis utan att det måste översättas till franska. Det kanske inte är så konstigt, men första gången jag var där tittade damen på det både länge och väl innan hon sa att det gick bra med det som det var (och jag vet andra amerikaner som inte har behövt översätta det). Kunde hon inte sagt då att det skulle översättas?? På grund av allt detta har jag nu missat sista dagen för att skriva in henne vid skolan, men de sa att det borde gå bra ändå. Blir bara så....AAAARGH!
    I feel for you!
    Det låter som om du sakta men säkert håller på att bekanta dig med den ökända och mycket ineffektiva franska administrationen. Det är nästan som om alla franska myndigheter följer någon slags regelbok i att jävlas med alla som är beroende av dem. Jag blir fortfarande förföljd av både skatte- och socialförsäkringsmyndigheten mer en ett år efter att ha avvecklat min verksamghet. Vid två tillfällen har de genom att skicka "mise en demeure" avkrävt mig på stora summor och visat sig ha fel i bägge fallen. Varje gång har jag suttit med en hård klump i magen och trott mig ha gjort något fel. Men man lär sig efterhand att inte ta åt sig, utan stålsätta sig. Jag tror dock Parisregionen är värst. Det är nog inte lika illa om man bor i "la province".

    Courage till dig i alla fall!
    People don't care how much you know until they know how much you care.
Svar på tråden Franska tråden