Lätt förståndshandikappad och så ensam. Snälla hjälp!

usch, ledsamt att läsa men håller med föregående. Föräldraföreningar?? Hab, har de grupper eller aktiviteter där hon kan möta de som är på hennes nivå? Lägerverksamhet finns det ju, både genom LSS och genom andra ställen. På läger genom LSS gör de läger så de anpassar grupperna efter varandra.
Min son har asperger och jag kan känna igen det du skriver om att det är svårt att hänga med jämnåriga. Han har ingen utvecklingsstörning men socialt sett så är han inte på samma nivå. Han förstår inte avsikter med det andra gör och säger och det är svårt för honom så fort det blir någon lite mer avancerad lek som kurragömma eller fotboll.
Han går i en klass för barn med någon form av högfungerande autism och han ska börja med lägerverksamhet nu höst. Hos oss har hab gympa som vi ska vara med på. Hoppas att din brorsdotter hittar meningsfulla aktiviteter, där kan hon träffa kompisar hon får ut något av att umgås med för bara hemma på gatan kan det vara svårt.

nej, det var min son som har det utvecklingsstörning hade ts brorsdotter

ts: ta upp det med hennes föräldrar om ämnet kommer på tal eller för förskitigt in samtalet åt det hållet. Jag kan förstå att hennes föräldrar helst skulle vilja att hon var "normal" och umgicks med normala barn. Jag tror det är bra för de med begåvningshandikapp eller andra funktionshinder att umgås med normala barn med som drar lite utvecklingen framåt. Men det ska inte vara så att barnet som har begåvningshandikap inte hänger med och blir utanför för att de är på olika nivå.
Hos oss finns möjligheten att gå i särskola men vissa timmar i veckan i en vanlig klass. Då får barnen bägge delar. Min son går så fast hans resursklass ligger inte inom särskolan men han har två klasstillhörigheter.
Men kolla lite på läger och andra aktiviteter och försök diskret att föra samtalet in där. För det skulle ju vara bra för henne att få kompisar på hennes nivå.

Ninerwa: Min son blir 8 år nu i höst. Glappet mellan han och jämnåriga har blivit stort på sista året. Jag känner att jag kan inte göra så mycket åt det direkt. Han leker bättre med yngre och det får han göra men jämåriga kompisar är svårt.

Jag känner tvärtom mot vad din bror gör. Jag informerar anhöriga om sonens diagnoser. Jag tycker det är viktigt att alla vi umgås med vet detta så att de kan ha rätt förhållningssätt till min son. Det är inget fel att ha ett funktionshinder. Vare sig det är begåvningshandikapp, autism/as eller något annar så är man lika mycket värd och har samma rätt till respekt av omvärlden och det vill jag att min son ska känna. Därför är jag öppen med hans diagnoser och inte på nåt sätt tycker att det är pinsamt. Jag vill att han ska få vara stolt över den personen som han är och inte skämmas eller tycka det är tabu att prata om funktionshinder. Om han själv inte accepterar vem han är kommer ingen annan att göra det heller. Därför tycker jag att det är så viktigt att man är öppen, särskilt till familjen.

Usch, det känns inte roligt att läsa om hur ledsen hon är för att ingen kommer på hennes kalas. Detta tycker jag är det jobbigaste att vara förälder till ett funktionshindrat barn, att få uppleva barnets utanförskap på så många olika sätt
Vi ska vara med på en temadag på hab nu i höst. Den handlar om hur man pratar med barn om deras diagnoser. Min son vet att han är annorlunda men inte på vad sätt eller att det har ett namn. När vi har tagit detta med honom tänker jag att det blir lättare att ta det med andra barn.

Kan din bror och hans sambo kan ta hjälp av hab hur man pratar med andra barn om detta?? Vi har själva tänkt att ta upp det för vi känner att det skulle vara bra att veta hur och vad man ska säga. Man kan inte tvinga nån att umgås men man kan förklara varför hon fungerar som hon gör.

Nej, vi bor i Göteborg