Lätt förståndshandikappad och så ensam. Snälla hjälp!

Usch, låter hemskt. Har inga egentliga råd, men finns det ingen föräldraförening för dom med barn med lätt utv.störning som man kan kontakta för råd?

usch, ledsamt att läsa men håller med föregående. Föräldraföreningar?? Hab, har de grupper eller aktiviteter där hon kan möta de som är på hennes nivå? Lägerverksamhet finns det ju, både genom LSS och genom andra ställen. På läger genom LSS gör de läger så de anpassar grupperna efter varandra.
Min son har asperger och jag kan känna igen det du skriver om att det är svårt att hänga med jämnåriga. Han har ingen utvecklingsstörning men socialt sett så är han inte på samma nivå. Han förstår inte avsikter med det andra gör och säger och det är svårt för honom så fort det blir någon lite mer avancerad lek som kurragömma eller fotboll.
Han går i en klass för barn med någon form av högfungerande autism och han ska börja med lägerverksamhet nu höst. Hos oss har hab gympa som vi ska vara med på. Hoppas att din brorsdotter hittar meningsfulla aktiviteter, där kan hon träffa kompisar hon får ut något av att umgås med för bara hemma på gatan kan det vara svårt.

Jag ska kolla upp lägret som du nämnde. Tack för tipset! Det verkar intressant. En del av problemet tjejen har är också att hon är väldigt tyst. Håller sig i bakgrunden och de tar tid innan hon vågar prata vilket verkligen ställer krav på kunskapen att förstå just hennes behov för att hon ska våga öppna upp sig och prata med de andra tjejerna.

Jag vet inte så mycket om Asperger, men jag ska säta mig och läsa på mer så att jag kan föra en diskussion med min bror på ett bra sätt när han kommer med argumnet om "men de om har downs", och "de som har Asgerger" då jag såg att de var vanliga diagnoser på det lägret jag precis hittade.. Det låter som du har en liten kämpe till son, och jag vet själv att den sociala biten är svår när man har ett handikapp, eller SVÅRARE.

Problemet, eller nej så ska jag inte uttrycka mig så, men det som gör det hela lite svårare är att hennes föräldrar vill att hon ska passa i bland barn på gården, leka med väninnors barn i samma ålder vilket gör att de är väldigt negativa till läger med barn som har speciella behov.

Att hon går på särskola är för att de helt enkelt inte hade något val, hon hängde inte med i den vanliga klassen, men fritidintressen och vänner har de ett val att påverka och jag tror att omtanken bli fel. Hon är inte som andra och jag vill bara hjälpa dem att hitta saker som kan öppna dörrar kanske även för dem att få mer vänner ibland föräldrar till barn som har en lättare utvecklingsstörning, som förstår dem. ett kommer även att underlätta för dem att acceptera saker som de är, pratar med andra som säger att "Ja, så känner jag också, MEN vi har gjort såhär." De är två föräldrar som försöker efter absolut bäst förmåga att göra det som är bäst, men jag tror att även de känner sig ensamma då de inte har någon egentligen som har barn som går igenom samma sak som deras dotter då de kämpat så länge med att hon ska passa in, att de ska passa in.
 
I och med att det inte syns på henne och att hon på vissa bitar är väldigt mogen så vet jag ännu inte HUR jag ska försöka få upp ideen så den tas emot på ett bra sätt. Enda sättet är att hitta ett ställe där det även finns barn som ligger på hennes nivå med helt andra diagnoser eller där de är gravt utvecklingsstörda. Säger man ens så eller heter det förståndshandikappade? Då kommer jag att slå huvudet i väggen. Det kommer bli nej direkt, då de kommer påverka tjejen att lägret är något tråkigt, dåligt med massa aern som inet är som andra och då kommer hon inte vilja åka.

Föräldraföreningen heter FUB och de har en hemsida tror att den är www.fub.se
Via FUB kan ni åka på läger, gå samman med andra föräldrar och hitta på aktiviteter och träffa vänner. JAg tror att det även för föräldrarna skulle betyda mycket positivt.
Kommuner ansvarar för att barn har tillgång till fritisverksamhet och speciellt dem barn som har funktionshinder. Har din bror med familj tagit kontakt med kommunen och frågat vad de kan erbjuda? I mindre kommuner blir ju utbudet mindre och det finns även färre barn med funktionshinder så att det kanske inte finns så många barn som stämmer överens med din brorsdotters utvecklingsnivå. Men var på er kommun och kräv att de ordnar verksamhet och om det behövs samarbetar över kommungränserna.

Lycka till! och hoppas att det ordnar sig för din brorsdotter.

Det finns speciella föreningar för dom med aspergers.Många med den diagnosen har oftast något dom är extra duktiga på,så det kan vara en ide'e att kolla upp.

Men ts brorsdotter har väl inte diagnosen asperger?

nej, det var min son som har det utvecklingsstörning hade ts brorsdotter

ts: ta upp det med hennes föräldrar om ämnet kommer på tal eller för förskitigt in samtalet åt det hållet. Jag kan förstå att hennes föräldrar helst skulle vilja att hon var "normal" och umgicks med normala barn. Jag tror det är bra för de med begåvningshandikapp eller andra funktionshinder att umgås med normala barn med som drar lite utvecklingen framåt. Men det ska inte vara så att barnet som har begåvningshandikap inte hänger med och blir utanför för att de är på olika nivå.
Hos oss finns möjligheten att gå i särskola men vissa timmar i veckan i en vanlig klass. Då får barnen bägge delar. Min son går så fast hans resursklass ligger inte inom särskolan men han har två klasstillhörigheter.
Men kolla lite på läger och andra aktiviteter och försök diskret att föra samtalet in där. För det skulle ju vara bra för henne att få kompisar på hennes nivå.

Ohh det känns som en sådan lättnad att se era svar. Se att det finns folk som bryr sig. Jag har redan varit inne och kikat runt lite FUB som även verkar hålla i föreläsningar. Stort tack för det tipset.

Jag vill verkligen säga det att jag högt respekterar min bror, och jag förstår honom mycket väl att han inte försöker få sin dotter att passa in och umgås med "vanliga" barn. Naturligtvis vill de vll att hon ska utvecklas och behöver vänner ifrån alla håll. Det känns bara ovant att ens skriva raderna att hon har en utvecklingsstörning då det aldrig har pratats om det, så jag känner mig skyldig i varje ord som formas av fingrarna mot tangenterna, då jag vet att det inte är min plats. Jag känner igen hennes ensamhet, jag förstår den så väl då jag själv har jobbat mig igenom skola visserligen med ett annat handikapp och därför sliter det i mig att vara lojal mot min bror och inte såra dem men samtidigt ser jag en ensamhet i ett barn jag inte önskar någon

Jag tycker så synd om henne. Problemet med en tjej som har en utvecklingdstörning och barn som inte har det är brist på empati och då menar jag inte barnen sida utan föräldrarna!! Det borde väl vara en grundläggande sak att man uppfostrar sina barn att inte mobba någon för att de är annurlunda eller åtminstonde ta ansvar och sätta sig ner och förklara, inte bara tycka "De får lösa det själva." och mellan raderna säga "Det är ju inte MITT barn det är fel på¨."

 De skrattar åt henne, hånar henne och drar med sig folk som inte ens känner min brorsdotter. Häromdagen skulle hon springa iväg och köpa grädda. Klockan började dra iväg i kombination med att vi vet att hon inte tänker logiskt och uppfattar farliga sitationer på ett vanligt sätt vi började alla fundera på vart hon tagit vägen. Min bror börjde orolig vanka av och an och när hon väl kom tillbaka visade sig att hon hade stött på de här tre tjejerna på vägen och hade blivit så rädd att hon spungit en omväg runt hela området för att våga gå hem.

Jag ser vad de skriver om hennes på facebook. Loggar allt och håller min bror uppdaterad även fast han inte verkar vilja veta. visst hade det varit lätt att slippa problemet om min bror förbjöd min brorsdotter  att ha varken facebook eller mobil, men är det så det ska vara bara för att "vanliga" barn inte ska lära sig ödmjukhet? Ska ett barn gå runt och känna att det hon förknippar med sin största dag, när hon blir tonåring är ensamheten. "Men faster du och farmor kommer väl eller hur?" Den här frågan får jag om och om igen.

Hur fungerar era barn med "vanliga barn? Hur gör man för att hålla vänskapen vid liv när utvecklingsgappet blir större? Har ni bra relation med dessa barns föräldrar?

Samtidigt försöker jag sätta mig in i de andra barnens situation, min mamma och min svägerska har försökt prata och förklara varför min brorsdotter fungerar som hon gör...men det är inte en lätt sits. Man kan inte tvinga barn att umgås om de inte vill, men det är inte heller lätt att förklara för ett barn att "Sluta att höra av dig till dem för de vill inte umgås med dig, när barnet älskar dem som sina vänner." 

Hennes mamma har tagit de här diskussionerna gång på gång och hon känner sig slagen till marken, känner att hon inte vet hur hon ska försvara få sin dotter att inte gråta. Det är därför jag startade tråden för jag känner en ljusglimt i att de börjar se att situationen inte håller.

Ninerwa: Min son blir 8 år nu i höst. Glappet mellan han och jämnåriga har blivit stort på sista året. Jag känner att jag kan inte göra så mycket åt det direkt. Han leker bättre med yngre och det får han göra men jämåriga kompisar är svårt.

Jag känner tvärtom mot vad din bror gör. Jag informerar anhöriga om sonens diagnoser. Jag tycker det är viktigt att alla vi umgås med vet detta så att de kan ha rätt förhållningssätt till min son. Det är inget fel att ha ett funktionshinder. Vare sig det är begåvningshandikapp, autism/as eller något annar så är man lika mycket värd och har samma rätt till respekt av omvärlden och det vill jag att min son ska känna. Därför är jag öppen med hans diagnoser och inte på nåt sätt tycker att det är pinsamt. Jag vill att han ska få vara stolt över den personen som han är och inte skämmas eller tycka det är tabu att prata om funktionshinder. Om han själv inte accepterar vem han är kommer ingen annan att göra det heller. Därför tycker jag att det är så viktigt att man är öppen, särskilt till familjen.

Usch, det känns inte roligt att läsa om hur ledsen hon är för att ingen kommer på hennes kalas. Detta tycker jag är det jobbigaste att vara förälder till ett funktionshindrat barn, att få uppleva barnets utanförskap på så många olika sätt
Vi ska vara med på en temadag på hab nu i höst. Den handlar om hur man pratar med barn om deras diagnoser. Min son vet att han är annorlunda men inte på vad sätt eller att det har ett namn. När vi har tagit detta med honom tänker jag att det blir lättare att ta det med andra barn.

Kan din bror och hans sambo kan ta hjälp av hab hur man pratar med andra barn om detta?? Vi har själva tänkt att ta upp det för vi känner att det skulle vara bra att veta hur och vad man ska säga. Man kan inte tvinga nån att umgås men man kan förklara varför hon fungerar som hon gör.

Jag tänkte på detta när jag såg dokumentären om Martina (som ju iof har Downs syndrom) Jag vet inte om ni sett den, men det talades en hel del om detta med ensamheten som uppstår när man är annorlunda och vet om det själv. Någon, jag tror det var hennes mamma faktiskt, uttryckte det l krasst men ändå bra: "Vad gör man med bra idioter?"

Det är svårt, svårt att hitta sin plats i världen som tonåring idag, än svårare om man avviker från det som räknas som normen. Hemskt, men sant. Jag vet inte hur man ska lösa det, då jag inte har någon egen erfarenhet av situationen utan bara har ett engagemang pga en närstående som kanske kommer hamna i ett liknande läge då hon också är den enda ungen med en extra utmaning att hantera.

Men jag tycker du fått kloka råd ovan och även att du verkar tänka klokt kring det själv.

Om flickor i skolan gaddar ihop sig mot henne så är det ett problem för föräldrar och skola att lösa. Det får bara inte förekomma.

Det finns ingenting som intresserar henne, något där hon kan delta på sina villkor? Spontant tänker jag på hästar, men det är ju inte alla som är intresserade av det. Det är ju inte lika överallt, men när jag växte upp så var det mitt intresse och där upplevde jag att alla var med på lika villkor, trots att man var i väldigt olika åldrar. Någon satt i rullstol, en tjej hade DS, vissa av oss var normalstörda : )

Nej, jag vet inte. Men du verkar resonera klokt kring detta och vad bra att hon har dig i alla fall.

Bor några av er i Norra Stockholm?

Nej, vi bor i Göteborg

Idag fick vi vår kurskatalog från HAB. Kommer säkert liknande till din bror. Fråga om dom har fått den, här hos oss var det flera kurser som åldersmässigt skulle passa din brorsdotter. Simning och workshop.

När man har någon for av diagnos brukar man kunna få tex avlösare (kan heta annat men jag kommer inte ihåg) men iaf så kan man ha tex en släkting eller annan som barnet känner sig bekväm med som kommer och följer med på saker som man skulle klara av att göra själv om man inte hade haft sitt FH, du skulle kunna fråga din bror om du skulle kunna få bli det. Då hittar man på något kul eller bara umgås.

Titta om det finns någon tråd bland medlemsgrupper här på FL som skulle kunna passa er
Kanske den här: www.familjeliv.se/Forum-11-239/m53808003.html
kanske inte helt rätt men försök spinna vidare om du hittar något i den här tråden
 www.familjeliv.se/Forum-3-60/m52928922.html

Sn vill jag bara skriva att jag blir verkligen rörd över hur mycket du bryr dig och vill hjälpa din brorsdotter. Hon har tur som har dig. en liten blomma till dig

Låter som hon går i fel särskoleklass.
Hur är den särskola hon går i?
Får hon lära sig att läsa, skriva och räkna?
Eller är det en av de särskolor där man inte tror på sina elever och inte ställer några krav? 

Ridning kan ju inte vara några problem det finns ju barn på alla nivåer på en ridskola så de är ju bara att hon rider i rätt grupp med personer som kan de hon kan. 

Min tjej med utvecklingsstörning är i och för sig endast 7 år men hon går på samma aktiviteter (som är för ”vanliga” barn) som sin tvillingsyster men vi har på några låtit henne vara kvar i en yngre åldersgrupp och låtit syrran följa med sin ålder för att det är de som passar dem bäst. 

Nu ska min tjej börja i särskola (en särskola där de sätter krav på barnen) och när de är kalas kommer jag nog också dela på dessa dels på grund av platsbrist och också på att lekarna och tempot är så olika för barnen.

 

 

hej
jag har jobbat på lägerverksamhet med barn som hade lindrig och måttlig tvecklingsstörning. Det var en väldigt go grupp och de hade roligt tillsammans. Lägerverksamhet brukar vara bra grupper med bra aktiviteter. Dessutom är de som arbetar oftast ganska unga och då har ungdomarna, barnen möjlighet att se hur de gör, klär sig, pratar osv. Det kan vara värdefullt det med.

Det finns avlösare, men de är egentligen till för att föräldrarna ska få avlastning. En ledsagare däremot är till för barnet/ungdomen och kan ta med dem ut på aktivieter. Bio, fika, nöjesfält osv. Det kan vara någon gång i veckan eller mer eller mindre beroende på hur många timmar man får beviljat.

En idtottsklubb för funktionshindrade? Vi har Grunden här i Gbg men det finns säkert liknande på många ställen. Grunden anordnar fritidsgård här, det kanske finns?

Jag är också ledare på ett läger för scouter och funktionshindrade, där samspelar de med varandra och är i samma ålder, det kan vara värt att kolla upp om det finns i närheten. Vårt läger heterVinterskog och har webadress www.vinterskog.com om du vill kolla in lite vad det kan handla om

Ninerwa, är du kvar i den här tråden? Jag har en dotter, ett par år äldre än din brorsdotter och jag vet exakt vad du pratar om. Är dock inte helt bekväm med forum av det här slaget. Än ;) kan vi mötas på mail kanske? 

Hej

Min dotter har en lindrig utvecklingsstörning och hon ligger  ca 2,5-3 år tillbaka i utvecklingen. Hon går i särskola och de funkar jättebra där hon har många kompisar som är lika som henne och några av hennes klasskompisar umgås hon med på fritiden och de funkar jättebra då.

Men är vi ute på gården hemma så leker hon mest för sig själv eller med de yngre barnen de som är något jämnårig med henne vill inte riktigt leka med henne just pga att hon inte riktigt hänger med i deras snabba svängar, så vi försöker att lite då och då låta henne umgås med sina klasskompisar.

När hon har kalas så har vi nu gjort som så att vi bjuder hennes klasskompisar och det funkar jättebra.

Om du vill prata mera så är det bara att höra av dig.

Hejsan!

Vi är en idrottsförening som efter årsskiftet kommer att dra igång ett två-årigt projekt där barn med olika typer av funktionshinder (f f a Aspergers, olika typer av spektrumstörningar och Downs syndrom) kommer att få träna kostnadsfritt med oss i ett år. Vi håller på med en sport som heter capoeira - det är en brasiliansk kampsport utan fysisk kontakt som man spelar till musik och sång. Det finns inget tävlingsmoment, utan man är med helt på sina egna villkor. Vi tror att capoeira är en sport som passar många barn med lätt funktionshinder väldigt bra - det är glädjefyllt, roligt, det är fartfyllt, lite häftigt och framförallt har vi en en varm och välkomnande stämning. Våra tränare som kommer att leda projektet är fantastiskt duktiga - de har alla mångårig (mellan 10-20 år) erfarenhet och de har delvis arbetat med barn med funktionshinder tidigare.

Om din dotter är intresserad får hon gärna vara med i vårt projekt - det gäller egentligen alla barn i Göteborgsområdet som uppfyller projektets profil och som har intresse - vi har 20 platser per år (d v s möjlighet att ta emot 40 st barn under en två-årsperiod).

Vi har inte hunnit lägga ut info om projektet på vår hemsida ännu (vi fick bekräftat igår att det är beviljat), men kika gärna in på både vår hemsida och blogg för mer infomration om oss och vår sport. Kontaktperson för projektet är Viveka Gren och hennes kontaktinfo finns på hemsidan (eller så ringer ni 0768-676821 direkt).

www.capoeiragbg.se
lutadavida.blogg.se

Vänliga hälsningar,
Viveka Gren
IF Capoeira Luta da vida

Hej jag är en mor på 64år har enfarenhet av allt.min kille är 36 år jag kämpar för han rättigheter hela tiden. De kompisar han fått är genom särskolan men jag har även där fått hjälpa honnom från trackaserier o osämja då alla har sina problem man kan alldrig släppa föräldraskapet. Jag är glad att jag sökte lss för honomm det innebär att han har rätt till panssion o bonde med personal . Han har kompisar som inte ville skriva in barnen o nu blev de med moderat regering utskrivna han hade ingen försörjning och han jobbar nu i ika heltid och mår inte bra nått att tänka på i framtiden min son har gått i fler internatskolor har varit utvecklande han har även en psykisk störning vilket varit hans stora problem. M lärde sig inte läsa förrän efter pubertetern o innan förstod ingen vad han sa bara vi i hans närhet.jag har ängnat en deltid hela livet för hans rättigheter hans pappa fans aldrig där . Nu är han död .sköter hans ekonomi .vad vill du veta ?

Hejsan! 

Detta låter väldigt mycket som min dotter ( 15 år ) har precis blivit klar med en del av en utredning via elevhälsan där hon gjorde en del "tester" 
Visst vi går på BUP också så det var där via vi fick tiden! 

Dom har konstaterat att hon är lågbegåvad så hon hänger inte med alls i skolan (men hon är superduktig på det hon älskar, djur speciellt hästar) men har svårt att fullfölja det hon vill göra. hon är mycket yngre än dom andra i hennes klass och blir därmed mobbad å utstött (vilket är tragiskt och inte ska förekomma till någon) 
hon är för  på när hon väl fått en kompis som då gör att den andre parten tycker det bli jobbigt, vilket slutresultera i att dom ta avstånd! 

hon försöker få uppmärksamhet genom att skriva ut på sociala medier att hon vill veta vad alla skulle säga om att hon skulle ta livet av sig (på så sätt försöker hon få uppmärksamhet)  vi har givetvis pratat om det och det har blivit lite bättre! 
men det är mycket kvar att gå igenom! 

hon har fått tid till att göra resterande tester nu så vi kan få mer hjälp av det hon behöver. vi har pratat om särskola och det finns massor av möjligheter där. dels att hon får den hjälp hon behöver för att komma vidare och utvecklas så bra som hon kan! 

kommer inte ihåg vad du skrev nu ifall ni har fått hjälp eller om ni behövde? Starta iallafall via BUP så får man gå där ifrån =) 

detta är relativt nytt för mig då det har tagit sådan lång tid att få hjälp och samt så har jag dragit för det i början  men hon blir äldre och måste få bra hjälp och skolgång! 

men jag söker också lite hjälp om hur jag ska göra å så! och så här började jag så det är på gång iallafall!