Livs mamma skrev 2010-08-10 19:41:18 följande:
Fast hur skulle segregering per definition hjälpa barn och elever att utvecklas? Att kategorisera människor efter en diagnos kan ibland hjälpa, men i många fall lika gärna stjälpa. Det har ju kommit viss forskning som visar att grupper med utagerande barn är kontraproduktiva. Plötsligt finns inte andra förebilder än barn med liknande svårigheter som en själv. Jag tror att man måste titta på varje individ, men inte glömma grupperspektivet. Och då menar jag att det är berikande att mötas, oavsett om jag har svårigheter eller inte. Dessutom finns det viss forskning som visar att barn som går i särskild undervisningsgrupp (sgu) inte alls förstår varför de går där och att det tenderar förstärka ett utanförskap. Jag tycker att vi ska göra som övriga anglosaxiska länder tänker gällande utvecklingsstörda: integrera. Integrera alla individer och ta tillfället i akt att mötas. Därmed inte sagt att man ska ta bort stödet för barn i behov av detta, utan utveckla det. Våra tankar om assistenter, små grupper, sgu, olika kursplaner osv känns rätt förlegade. Skapa en skola som kan spegla ett samhälle där alla får vara med och behövs.
Det hade hjälpt mig och många med mig att få arbetsro om vi hade sluppit de stökiga eleverna. Om läraren hade haft tid att hjälpa oss istället att hela tiden se till att en liten klick elever (killar) inte slog sönder inredningen. Minst 15 stolar och en klassrumsdörr slogs sönder under 3 år på högstadiet för att lärarna inte kunde hantera några få killar. Bort med dom istället! Nä, vad gjorde skolan? Gav oss ytterligare en problemkille i klassen för att hans klass var ännu värre än vår.