Föräldrautbildning Hösten 2010
Hösten närmar sig och jag tycker det vore trevligt att samla oss som ska gå föräldrautb. i höst och dela lite tankar med varandra.
-
-
Svar på tråden Föräldrautbildning Hösten 2010
-
GreenGal, nej självklart är ni inte ovanliga... alla är vi här aolika anledningar vilket är rätt fantastiskt faktiskt. Idoli- vad kul att det gick bra på samtalet, hoppas ni får köra gång i januari redan då =) Är det någon som vet hur lång tid det tar med att få börja med hemutredningen samt hur lång tid allt som allt tar tills man kan iordningställa alla papper till sin adoptionsbyrå. Förstår att det är olika men på ett ungefär.... nån som kan säga mellan tummen och pekfingret?
-
Vi ansökte om att få påbörja medgivandeutredningen i juli, eftersom vi var klara med föräldrautbildningen i juni. Beskedet var då att utredningen skulle påbörjas efter sommaren, men just nu väntar vi fortfarande.... Den genomsnittliga tiden det tar att bli utredd är tydligen 7 månader. Kan ta längre, kan ta kortare.
Och sedan någon månad att hitta rätt land och samla rätt papper, antar jag? -
Här är en till...
Påbörjade föräldrautbildning i Göteborg i slutet av augusti. För oss är det nog ganska långt kvar till adoption (vi har inte gift oss än och sambon är inte riktigt "där" än), men vi kände att det nog kunde vara en bra idé att gå utbildningen redan nu så att tankarna får en chans att mogna framförallt hos sambon som är mer tveksam. -
Ja, nu har vi varit där!
Och det kändes jättebra faktiskt! Det var en blandning av par!
2 par var i 40-årsåldern, 2 par såg ut att vara runt 30. I ett par var kvinnan 25. Och så vi som är 24.
Så det var ju inte bara vi som var unga. Det kändes bra!
När vi fått presentera våra namn osv. åt vi fika. Sen förklarade en av kursledarna hela adoptionsprocessen.
Sen blev vi indelade i 2 grupper, tjejer för sig och killar för sig. Och då skulle vi prata om det som varit och varför vi sitter just här nu...
Jag blev förvånad över att bara ett par hade gjort IVF.
Så det var som sagt en härlig blandning av åldrar och bakgrund. Men ett hade vi gemensamt att vi alla ville adoptera! Det kändes skönt att vara i en grupp av människor där vi alla hade samma mål. Man kände sig inte så annorlunda, som man annars kan göra. Det känns ju trots allt lite udda att adoptera, särkilt i vårt lilla samhälle.
Sen samlades vi alla igen och kursledaren pratade om anknytning.
Alla adoptivbarn har speciella behov, vissa har särkilt speciella behov (handikappade barn).
Det börjar med att barnet känner ett behov. Föräldern hör barnet. Föräldern tillgodoser behovet. Barnet känner sig tryggt.
Ibalnd kan det vara svårt att veta barnets bakgrund. Har barnet haft en god anknytningsprocess i sina tidigare relationer? där deras behöv har blivit tillgodosedda?
Har barnet haft en bra anknytningsprocess tidigare har det också lättare att knyta an till sina adoptivföräldrar sen. Barnet kommer kanske skrika sig orange i ansiktet och undra varför främmande människor tar med sig honom/henne.Och det blir tufft i början, men sen knyter ofta barnet an ännu bättre.
Ett barn som kan verka lätt, som inte skriker, kan faktiskt vara svårare att knyta an till. Man kanske har svårt att få ögonkontakt med barnet. Det barnet kanske inte haft chans att knyta an till någon tidigare, och därför kan barnet ha svårt att knyta an.
Anknytningen har ju med att göra hur barnet har haft det innan och hur gammalt barnet är. Så det är ju inte så lätt att förbereda sig, eftersom man inte vet hur barnet kommer ha haft det eller hur gammalt barnet kommer vara.
Vi fick en läxa till nästa gång och det var att fundera på hur vi skulle göra praktiskt med anknytningen.
Hur gör vi med boende, jobb, föräldraledighet, hur ser vårt nätverk ut?
Japp, det är nåt vi får diskutera. Just nu jobbar vi båda helger, och det är ju inte så lätt sen när vi har barn, för det finns ju inte dagis på helgerna....
Men jag är glad och ser framemot nästa tillfälle!
Matte till Bellman: Ibland är det kö till hemutredning ibland inte. Jag tror ofta de större kommunerna har längre kö.
Det där med att samla papper osv. När man fått medgivande får man ju skicka det till sin organisation. Sen diskuterar man land. Alla länder har ju både Sverige-kö och landskö. Det kan ju hända att man måste stå ett tag till i Sverige-kön innan man får skicka till landet. -
Kul att ni är igång u GreenGal!
-
Rimfrost: Typiskt! Ni går kusen vi inte fick plats på, hade varit kul med ett annat ungt par
. Känner igen det där med att mannen inte riktigt är med på noterna, men det ska vi väl råda bot på moahahahaaa! Vi börjar på lördag och ska gå heldagar (intensivare) istället, blir nog bra det med!
Jag blir lite nervös när några skriver att de förberett sig med att läsa den där boken, vi har inte fått någon information om det, har alla gjort det?!
Spännande fortsättning följer... -
Man behöver absolut inte ha läst boken innan kursen. Vi läser ett kapitel till varje gång ock kursledarna utgår sedan från kapitlet.Tiago skrev 2010-09-23 06:56:02 följande:Rimfrost: Typiskt! Ni går kusen vi inte fick plats på, hade varit kul med ett annat ungt par. Känner igen det där med att mannen inte riktigt är med på noterna, men det ska vi väl råda bot på moahahahaaa! Vi börjar på lördag och ska gå heldagar (intensivare) istället, blir nog bra det med!
Jag blir lite nervös när några skriver att de förberett sig med att läsa den där boken, vi har inte fått någon information om det, har alla gjort det?!
Spännande fortsättning följer... -
1 Tea: Nu känns det genast mycket bättre
-
Haha, det är nog inget att oroa sig för. Vi är kanske fyra par i 30-årsåldern på min kurs så det borde nog finnas några i din också. Säg gärna till om du kommer på något snabbt och lätt sätt att få med sambon helt på noterna ; )Tiago skrev 2010-09-23 06:56:02 följande:Rimfrost: Typiskt! Ni går kusen vi inte fick plats på, hade varit kul med ett annat ungt par. Känner igen det där med att mannen inte riktigt är med på noterna, men det ska vi väl råda bot på moahahahaaa! Vi börjar på lördag och ska gå heldagar (intensivare) istället, blir nog bra det med!
Jag blir lite nervös när några skriver att de förberett sig med att läsa den där boken, vi har inte fått någon information om det, har alla gjort det?!
Spännande fortsättning följer...
Vi fick boken vid första kurstillfället, då hade några av oss läst lite i den redan (finns på socialstyrelsens hemsida) och andra inte. -
I somras när vi åkte bil, tog jag varje tillfälle i akt att läsa högt ur adoptionsboken, och så diskuterade vi tillsammans. Maken läser inte själv, utan jag får läsa högt för honom...