Vad ska jag förvänta mig av min nya kille när vi blir sambo (gällande mina barn)...

Mitt tips är alltid, låt dina barn och sambo skapa sin relation, att förvänta sig att han skall gå in som en extraförälder blir alltid fel.
Han kommer att bli, om relationen utvecklas positivt, en extra vuxen i deras liv.

Kom ihåg, om du ´behöver hjälp med något, så är det du som frågar honom som en vuxen till en annan vuxen, inte som en förälder till en annan.

Det finns inga ska´när det gäller dettta, Det är helt upp till varje par hur de vill ha det. Detta är viktigt för dig, för min sambo var det viktigt att jag inte skulle ta något föräldraransvar, att jag endast hade en vuxenrelation till hans barn.

Hade jag varit som du vill hade jag fått 4 personer på mig, min sambo, min sambos barn och min sambos ex. Dvs ingen hade varit nöjd.

För övrigt har min sambos barn poängterat att det som varit bra med mig, är just att jag inte tagit någon föräldraroll, det är därför de tycker det fungerat så bra.

Gympapåsen, tja, eftersom de båda gick i mellanstadiet när jag kom med i bilden så var det inte aktuellt. Konflikter kan man ta, oavsett om man har en föräldraroll eller ej. Men svaret på din fråga, vi har inte haft några konflikter  av barn/föräldrartyp som jag har behövt att ta tag i. De gångerna jag har sagt till är faktiskt när de inte har sagt ifrån till deras mindre syskon, ansåg inte att vårt gemensamma barn skulle få behandla sina syskon hur som helst, bara för att det var en liten sladdis.
De var hos oss varannan helg och under en längre tid på sommaren. När det gällde tonårsattityderna så var vi båda vuxna överrens att den biten tar deras pappa.
Läggdags intierade deras pappa, eventuell läxläsning skötte deras pappa (som för övrigt sköter den biten med vår gemensamma också, då jag avskyr detta)
Eventuell tjat om tandborstning, duschning etc skötte deras pappa. Däremot skötte deras sladdsyskon väckningen av dom. Han stod och väntade på klartecken från någon av oss, och då rusade han till deras rum och väckte dom

Och för övrigt, så anser jag att matlagning inte är en föräldrarsak, man lagar mat oavsett om man har barn eller inte. Självklart, lagade jag maten så lagade jag åt allihopa som skulle äta, frågan är ju så löjlig, så den behövde man inte besvara nästan.
Självklart tvättades deras kläder med våra, om det behövdes, men är det att anta en föräldraroll. Möjligtvis en vuxenroll i ett hushåll.
Man kan anta en vuxenroll, vilket är en helt annan sak än en föräldrarroll. Så jag kan se mig som en bonusvuxen, inte som en bonusförälder.

För övrigt hade jag inte flyttat ihop med en man som hade barn som var mindre än mellanstadiet. Jag är en alldelse för bekväm person för att vara serviceperson. Det har vårt gemensamma fått lära sig, här packas gympapåsarna själv sedan lång tid....