Vad ska jag förvänta mig av min nya kille när vi blir sambo (gällande mina barn)...

Ofta blir det den utan tidigare barn som blir bortglomd i allt som hander mellan foralder, barn, foralders ex, exets samo etc. Den utan barn kanner ofta att den inte har nagot att saga till om i familjen, for allt blir klassat av foralder och forsalders ex att vara "for barnene basta". Se upp med den fallan.

Annars kommer din sambo att vara en vuxen person och forebild for barnen. Han har dock inga skyldigheter att ekonomiskt ta hand om dina barn, och vad han bor gora i ovrigt i relation til ldina barn maste ni sjalva komma overrens om. Och nej, han behover inte alska dina barn. Men han bor respektera barnen, och de bor respektera honom.

Lycka till!

Mitt tips är alltid, låt dina barn och sambo skapa sin relation, att förvänta sig att han skall gå in som en extraförälder blir alltid fel.
Han kommer att bli, om relationen utvecklas positivt, en extra vuxen i deras liv.

Kom ihåg, om du ´behöver hjälp med något, så är det du som frågar honom som en vuxen till en annan vuxen, inte som en förälder till en annan.

Vilket bra inlägg!
Jag är i samma situation.
Jag har två barn, 4 och 6 år, och min pojkvän har inga barn.
Jag har inte bråttom med att flytta ihop på något vis, men i framtiden blir det säkert så. Jag och min pojkvän har pratat mycket om det här och han VILL vara delaktig. Jag kommer aldrig ställa några krav på honom, mer än att han respekterar barnen.
Det är en svår fråga för man vill ju att alla ska vara nöjda med situationen, även exet...

Jag själv är bonusmamma till två underbara barn. Jag anser att om man flyttar ihop så väljer man att bli en familj. Då ligger det en del ansvar även hosbonusföräldern. Antingen accepterar han detta eller så bor man inte ihop. Bor man under samma tak tycker jag att man delar på allt ansvar. Självklart är den biologiska föräldern "mer" ansvarig för sina egna barn. Sen måste man ju prata igenom en sådan sak innan man flyttar ihop. En annan viktig sak tror jag är att barnen och bonuspappan eller bonusmamman har en relation till varandra innan de ska flytta in under samma tak.

Det finns inga ska´när det gäller dettta, Det är helt upp till varje par hur de vill ha det. Detta är viktigt för dig, för min sambo var det viktigt att jag inte skulle ta något föräldraransvar, att jag endast hade en vuxenrelation till hans barn.

Hade jag varit som du vill hade jag fått 4 personer på mig, min sambo, min sambos barn och min sambos ex. Dvs ingen hade varit nöjd.

För övrigt har min sambos barn poängterat att det som varit bra med mig, är just att jag inte tagit någon föräldraroll, det är därför de tycker det fungerat så bra.

Sextiotalist: Men vad innebär det? Är det att du inte tar konflikter med barnen? Inte packar gympaväskor? Inte lagar mat till dom? Hur kan man som vuxen människa INTE råka ta någon föräldraroll?:0

Gympapåsen, tja, eftersom de båda gick i mellanstadiet när jag kom med i bilden så var det inte aktuellt. Konflikter kan man ta, oavsett om man har en föräldraroll eller ej. Men svaret på din fråga, vi har inte haft några konflikter  av barn/föräldrartyp som jag har behövt att ta tag i. De gångerna jag har sagt till är faktiskt när de inte har sagt ifrån till deras mindre syskon, ansåg inte att vårt gemensamma barn skulle få behandla sina syskon hur som helst, bara för att det var en liten sladdis.
De var hos oss varannan helg och under en längre tid på sommaren. När det gällde tonårsattityderna så var vi båda vuxna överrens att den biten tar deras pappa.
Läggdags intierade deras pappa, eventuell läxläsning skötte deras pappa (som för övrigt sköter den biten med vår gemensamma också, då jag avskyr detta)
Eventuell tjat om tandborstning, duschning etc skötte deras pappa. Däremot skötte deras sladdsyskon väckningen av dom. Han stod och väntade på klartecken från någon av oss, och då rusade han till deras rum och väckte dom

Och för övrigt, så anser jag att matlagning inte är en föräldrarsak, man lagar mat oavsett om man har barn eller inte. Självklart, lagade jag maten så lagade jag åt allihopa som skulle äta, frågan är ju så löjlig, så den behövde man inte besvara nästan.
Självklart tvättades deras kläder med våra, om det behövdes, men är det att anta en föräldraroll. Möjligtvis en vuxenroll i ett hushåll.
Man kan anta en vuxenroll, vilket är en helt annan sak än en föräldrarroll. Så jag kan se mig som en bonusvuxen, inte som en bonusförälder.

För övrigt hade jag inte flyttat ihop med en man som hade barn som var mindre än mellanstadiet. Jag är en alldelse för bekväm person för att vara serviceperson. Det har vårt gemensamma fått lära sig, här packas gympapåsarna själv sedan lång tid....

Okej. Frågan var absolut inte menad som kritik utan ren nyfikenhet. Jag var själv bonusmamma i 8 år och tog då FULLT ansvar men vill inte att min kommande sambo ska göra det för mina barn. Men då går det ju lösa då ju... Om det nu fungerar även med så små barn som mina är.