behöver lite råd om min sambos 3 åring

låter som en normal treåring och jag tycker det verkar som om din sambo anstränger sig för att tillgodose sonens helt normala behov av närhet och uppmärksamhet - vilke troligtvis är viktigare då han både fått syskon och uppenbarligen inte har pappa på heltid.

en treåring låter jag inte vänta i ett samtal. en femåring, ja, men inte ett sådant litet barn. det får uppmärksamheten när den efterfrågas. ett större barn klara resonemang om att vänta med sådant som inte är viktigt.

klart ett barn ska lära sig det är fel att slåss och det gör de ommman visar dem det och talar om det men det är viktigt att gränssätta på så sätt att situationerna minimeras, att nii är med ic förhindrar uppkomsten. mnan kan inte lita på en treåring o en bebis.

att barn behöver sova med sina föräldrar är varken nytt eller ovanligt - för er är det ju inte ens varje natt! det är inte underligt om hans son behöver extra närhet när han bara är där ibland.

Vår treåring fick en kris när han fick en lillasyster, trots att han redan har en stora syster och både mamma och pappa. Vi ser det som vår uppgift att se till att de storas liv förändras så lite så mycket när de får ett syskon och att de får så mycket närhet och uppmärksamhet som möjligt så deras anknytning till bebisen underlättas för nog tar bebisen allt mycket tid från dem som det är. Vi anstränger oss för att ge dem ensamtid med oss.

En treåring är ett litet barn med stora behov.

Jag får verkligen inte lika mycket tid av maken som barnen. Verkligen inte!! Då hade det ïnte sett rätt ut hos oss! Han får inte min tid heller! Barnen får vår tid. Har barnen i perioder stora behov får de mer än vanligt.

Låt sambon ge sonen det han behöver utan stress, så kommer syskonsamvaron och hela familjesamvaron bli lättare

Ess skrev 2010-07-29 22:06:02 följande:

Under ett pågående samtal så får barnet vänta på sin tur, om det inte hänt nån olyckshändelse. Är det bara för avbrytandets skull så hyssjar man dem och ber dem vänta. Vilket dom inte bryr sig om utan höjer rösten och fortsätter som små papagojjor, men efter en miljon tillsägelser så börjar det att gå in.

Har inte din sambo ett knä som är stort nog för två?
Hur reagerar sonen om han tar båda i knäet?
Mina knuffas o buffas lite, men dom är vana vid att va flera så det brukar gå rätt bra ändå.

Din sambo ska kanske försöka att frångå vanorna lite pö om pö, det som funkade när dom var själva funkar inte om man blir fler. Tex hålla kvar vid läsning innan sovandet, men dra ner duschandet kanske till var tredje dag. Det jag vill ha sagt är att han inte ska lägga om vanorna allt på en gång utan ta det lugnt och låta varje steg komma på plats innan han tar nästa. Jag tror inte svaret på problemet är i att ge sonen mer egentid, utan att få honom att inse att man förlorar inte sin plats bara för att man släpper in fler.

På natten så tycker jag att din sambo får ta och fälla upp en extra säng i sonens rum, så får du sova ordentligt och sonen vänjer sig att ligga kvar i sin egen säng.

JAg håller med om att syskon lär sig att att man inte förlorar sin plats om man släpper in fler och det lär våra sig också men det innebär inte att det ibland kan vara välgörande med egentid, särskilt mitt under förändringen. Det kan underlätta. Jag tycker det är så väldigt ofta barnen får samsams med en förälder om uppmärksamheten så är man två och det funkar kan det väl vara rätt skönt och bra om den store får knät själv. Mina bebis får hela min kropp 24 timmar om dygnet mer eller mindre

. Nog är det skönt om någon annan tar bebisen ett tag så någon av de stora får lite mamma eller pappa när han blir fl själv?

Jag tycker personligen att samsovande är viktigt för barn som uttalar behovet. Även om man inte håller med om det, så tycker jag inte det verkar vara ett lämpligt läge att ändra på sådant när familjesituaitonen är så NY. Det stjälper nog mer än det hjälper. Min erfarenhet är att det är bäst att ge det som barnet behöver och så blir allt lugnare inom sinom tid

behöver lite råd om min sambos 3 åring

INNEHÅLL