Imortaelis skrev 2010-08-03 14:13:00 följande:
Ja detta med unga mammor.
Jag fick själv barn när jag var sjutton (två dagar innan min artonsårs dag), och väntar nu andra barnet vid ålder 21. Så jag ingår i kategorin unga mammor.
Och jag får nog säga som så att jag anser inte att det är vettigt att planera barn när man är såpass ung, skilnnad är "om det händer", om barnet redan finns i kroppen och man får ta ställning då, blir ju liksom en annan situasion när det "redan finns någon där". Men att planera? Nej.
Varför inte vänta?
Vänta tills man har gått ut grundskolan, fått sig en gymnasium utbildning och viktig livserfarenhet. Och då menar jag inte livserfarenhet i stil med ut och supa och knulla av sig.
Sen är det väldigt lätt att TÄNKA sig vilket ansvar det innebär med barn, men det kan man inte under några som helst omständigheter som försförderska helt FÖRSTÅ. Man kan helt enkelt inte föreställa sig allt det som innebär med ett barn, för man har inte varit i den situasionen innan.
Sen är man mogen vid sexton års ålder? Nej. Hjärnan är ju för guds skull inte utvecklad förens man är runt tjugo ! Blir man mogen? Svar ja, det blir man i samband med att man får barnet, förutsatt att man tar sitt fulla ansvar som förälder osv. Så jag sitter verkligen inte och hävdar att unga mammor är sämre än andra.
Sen finns det ingen rätt eller fel ålder att skaffa barn, snarare mer lämpligare och olämpligare åldrar.
Något man ofta missar att förstå och tänka på är det absolut värsta med att skaffa barn. Nämligen hjärtat utanpå kroppen.
Man tänker sig att det ska vara jobbigt med ett barn som vaknar mitt i natten osv. Det var inte ett dugg jobbigt för mig. Inget jag hade föreställt mig skulle vara jobbigt var hälften så jobbigt som det enda jag inte hade tänkt på. Nämligen den ständiga oron. Att älska någon så mycket att man inte har ett val. Det är lätt att säga "mamma ska vara mammaledig och ta hand om..." Yeah right.-