Förstår ni varför det är så?

Jag säger som en klok vän till mig en gång sa: "Jag har aldrig varit så vuxen som jag var när jag var 16 år."

Tro mig, det ligger en hel del sanning i det. när jag var sexton så visste jag ALLT! Så här, elva år senare vet jag själv med mig att jag inte alls vet allt, är vidare mogen (eller var för den delen) eller ens vet vad jag vill bli när jag bli stor.

Mitt råd är helt enkelt att vänta. Det som känns självklart just nu känns inte alls lika självklart om ett år, eller ens om en månad.