Förstår ni varför det är så?

Det har nog att göra med följande:
- Du planerar att jobba tills barnet är fött, men vad händer om du inte kan det rent fysiskt? Har du någon buffert att falla på? Du skriver att du ska jobba? Vad gör din kille? Jobbar han? Vad händer om båda blir av med jobbet? Utbildning? Vad händer med det? Resa lite? Lära känna varandra??

Nu ska jag inte vara den som kritiserar men att skaffa barn oavsett om du är 16 eller 36 är TUFFT. Barn kostar och visst man har ett jobb för tillfället men man ska ha något att falla på. Sedan går ju statistiken mot unga föräldrar. Tyvärr klarar sig inte många förhållanden och detta är inget jag hittar på. Jag tror att det är därför många reagerar. Men sen är det inte någon annans åsikt som räknas.

Jag är 28 och fick nyligen en liten dotter. Min sambo och jag har varit tillsammans i 6 år och bott ihop i 5. Båda är högskoleutbildade och har mycket bra jobb. Vi har rest en del och njutit av vårt förhållande innan vi skaffade barn. Vår dotter är underbar, snäll och väldigt lätt att ta hand om. ÄNDÅ känns det tufft för man har ansvar för ett liv. Ibland kan det bli frustrerande och jobbigt för livet ändras HELT för hela familjen. Det är stor glädje men ännu större ansvar. Att ta hand om ett barn innebär inte bara älska barnet. Man måste kunna ge barnet förutsättningar att lyckas och utvecklas.

När du är 16 och saknar utbildning, saknar erfarenhet i livet kan det vara svårt att uppfostra ett barn och ge honom/henne alla förutsättningar att lyckas i livet. Om man är som 16-åring såååå säker på att man kan ta hand om ett barn och anser sig vara mogen så varför inte vänta nåt år och se om förhållandet håller, spara undan några slantar, se om bostaden är kvar och sedan om man fortfarande vill då skaffa barn..

Jag vill däremot berömma dig för du planerar och tänker framåt.