Förstår ni varför det är så?

Först vill jag säga vad skoj att du/ni känner er redo för en lite. Och jag önskar er lycka till på vägen om det inte redan har tagit sej =)

Och att jag tycker det är skit trist att alla kritiserar unga personer som vill ha barn. Förälder är inte en ålder det är något man blir och känner sej redo för. Är ni redo så är ni. Ekonomiskt och sådant man inte tänker på det är nog det alla borde kritiserar er för om de nu tvunget måste. 

Jag vill absolut inte kritiserar men jag vill samtidigt ge dej en lite syn på hur mitt liv är med en liten och inga fasta punkter direkt.

När jag va yngre (innan jag blev gravid) sa jag ALLTID att jag skulle ha klart ett par saker innan jag fick barn så som  : Körkort , Bil , Fast förhållande , Egen bostad och en stadig ekonomi. Och med stadig menar jag ett jobb samt sparade pengar.

Nu blev dock inte fallet så tyvärr. Visst jag hade fast bostad och förhållande (gifta idag) och en bil. Jobb hade jag också. 
Det jag inte hade var mitt körkort eller några sparpengar. Inga problem tänkte jag det löser vi på vägen.

Så här ser det ut idag : Ett hus med ett fint lån på och omkostnader som jag inte alls hade räknat med. 
Ett jobb som jag trodde va säkert som sluta med att jag blev uppsagd pga arbetsbrist. 
Ett körkort som jag håller på att ta och kostar skjortan =( 

Tack vare att jag förlorade jobbet och nu går på akassan, som för övrigt  ger mej mindre än vad jag säkert skulle få om jag va ensamstående och gick på soss, så står nu jag och min familj i en sits som kanske kräver att vi säljer huset och att jag slutar med mitt körkort.

Det jag vill säga med det här är att ett barn gör livet en hel del svårare. Det är väldigt kostsamt att ha barn även om man inte köper det dyraste och ärver en massa. Men man kommer alltid att ge barnet allt först innan man gör något för sej själv.
Ett barn tar all ens tid och lite till. Vänner kan man avsäga sej nästan direkt för man kommer inte ha tid eller så kommer det en dag då de inte fattar att man har barn och inte kan supa skallen av sej eller bara dra ut sådär.

Det här har jag upptäckt med att ha barn som jag inte alls var bered på och jag är ändå inte en jätte ung/gammal mamma. Fick min son när jag va 22.
Jag har nu märkt hur svårt det är att få jobb när man säger att man har barn. Att hitta tiden till att ta körkort är nästan obefintlig. 

Den där lilla tiden som man vill ha till sej själv så som kanske en tjejkväll eller vad det nu kan tänkas vara är väldigt sällsynt och saknad!
Men självklart kände jag inte så när jag planerad barn och hade den lille i början, det har kommit nu.
Jag sa säkert som alla säger... det är inte så viktigt det kan jag ta sen. Eller det behöver inte jag.

Med ett barn får man växa upp otroligt fort och lära sej att ta ansvar för en annan människa och helt glömma sej själv. Och inte köra stilen att det löser sej, för det gör det inte om inte ni själva löser det!

Jag vill bara säga vänta och lev lite. Tänk på alla saker ni vill göra i era liv. Körkort jobb resor what ever!!
Kommer ni någonsin önska att ni vänta och gjorde allt detta?

Är ni beredda på att kanske inte kunna ta ett  körkort och ett jävla helvete för att få en utbildning och ett jobb?
Är ni beredda på att ni kanske kommer bli så osams över en skit sak när ni har varit vaknar i flera veckor utan ordentlig sömn så ni inte vill se varandra mer , men ändå vara så starka nog att  hålla ihop familjen?
Är ni beredda på allt det som ett barn kan "förstöra" och ändra i ens tillvaro och alla de svårigheter som kan komma längst vägen?

 Om ni är det så är ni ju redo till tusen och jag kan säga grattis!! Ni är verkligen starka!!
Jag kan ärligt säga att jag va nog inte det även om jag va 22 .. och jag får kämpa för att få ett ordentligt liv så jag kan förse min älskade son med allt som han är värd och ska ha. Och jag kan erkänna att det är jävla kamp jag har. Och det höll nästan på att förstöra mitt äktenskap.

Självklart är ett barn det finaste man kan få och ha... det ger så många skratt och sån glädje. Det är en otrolig lycka att ha barn. Men det är tufft.

Så tänk er för noga innan ni ger er in i föräldraskapet... det är en tuff kamp att få rätt på allt man inte fixat innan barn.
Sen spelar det ingen roll om man är 16 eller 35... 

Ops... det blev lite långt. Förlåt men hoppas jag gett er lite funderingar så ni kan välja rätt. Det är ju trots allt era liv och jag hoppas ni väljer det som är bäst för er =) Lycka till!