• Aruten

    Rädd för allt!

    Jag kände också sådär, först så hatade jag verkligen att alla tjatade om att jag hade mage och så, jag blev sur när dom kallade mig "tjockis".

    Jag var jätterädd inför förlossningen, herregud det ska ju komma ut en bebis ur ens vagina lixom. Och faktiskt så skrämde det skiten ur mig.

    Men när jag väl var på förlossningen så märkte jag hur otroligt snälla och gulliga alla människor var där. Och alla är verkligen superkompetenta. (På min förlossning iallafall.).
    Jag blev väl omhändertagen och mycket väl bemött. Jag släppte min rädsla när jag märkte att kroppen gjorde det den skulle fast jag inte hade en aning om hur man födde barn. Barnet kom ut och allt bara släppte. Smärtan, rädslan, allt. Jag var mamma och det var underbart! Är underbart än =)

  • Aruten

    Om jag får vara helt ärlig så tyckte jag faktiskt inte att förlossningen var det som var värst (nu så i efterhand) utan veckan/veckorna efter förlossningen. Det där att det gör ont att föda och man spricker... Ja visst det gör svinont men det är en smärta som på något sätt bara försvinner och när man är klar är man så jäkla glad. Jag sprack också 4 stygn, fick ingen hjälp av tång men han var stor, jag var liten... Ah du fattar =)
    Men det kändes inte heller. Inte när det sprack och inte så mycket sen heller.

    Det jag skulle komma till var. Förlossningen kommer man igenom hur rädd eller osäker man än är, din kropp vet vad den ska göra utan att du ens behöver tänka på det. Den är programerad till att föda barn =)

    Men efter förlossningen när man kommit hem från BB då tyckte jag det jobbigaste började, svårt att kissa, svårt att göra tvåan, duscha underlivet var bara att glömma och att sitta var nästan en omöjlighet. Gå gjorde ont också. Så det tyckte jag ändå var värst. Men det går ju också över, efter ett tag.
    Den där veckan efter BB som ingen pratar om, den var hemsk för mig. Men det behöver ju inte alls bli så för dig.

  • Aruten
    Boosse skrev 2010-07-15 21:07:26 följande:
    Tack för svaret!
    jag försöker tänka positivt så gott det går. Har hört allt möjligt, hur dålig man kan må av lustgasen, hur ryggbedövningen kan stanna upp det hela etc etc. Vi ska gå på en föräldrautbildning, den vanliga genom mv eller bc och hoppas då att jag vågar tänka på det.
    Lustgasen funkade inte på mig och ryggbedövning hann jag inte med. Man klarar sig helt fri från "droger" också =) Det gick lika bra, så om du är rädd för att smärtstillande inte skulle funka så vet du att det går lika bra utan, man överlever =)
Svar på tråden Rädd för allt!