Hjälp mig att bli av med mina hjärnspöken

Svar till Grazila:

Det du beskriver om dina tidigare förlossningar är båda inom ramen för normal förlossning utan någon egentlig komplication och så ska du tänka. Det finns också en bok och även om den är gammal, från 80-talet så är den bra. Den heter Aktiv förlossning/Sheila Kitzinger och har bland annat ett andningsschema som du kan ha nytta av att lära dig inför din förlossning.

det du beskriver är ju två helt normala förlossningar.

Jag tror att en del kan hjälpa att du faktiskt inte sätter några fantasier och ideer om hur en förlossning BORDE vara, man kan ha en drömförlossning även fast den inte blev alls som man föreställt sig... - utan lämna det helt öppet.  Allt som inte innebär någon fara är helt normalt förlossningsförlopp helt enkelt.

Jag kan också tipsa om att du skriver ett förlossningsbrev och där tycker jag att du ska förklara att du gärna vill vara delaktig i dom beslut som tas och att du behöver få veta vad som händer och varför. Mycket av det folk anser vara att tappa kontroll är helt enkelt att man inte får någon information. Men om du är med och frågar och pratar och på så sätt är aktiv i din egen förlossning så kommer din egen inre panik att bli bättre.

Sen tror jag också att du kan läsa här i folks bloggar här på familjeliv om tjejers förlossningar, att läsa om liknande händelser och att läsa om hur DE har hanterat det hela kan också ge perspektiv på saken och ge dig viss vägledning och information.

Tack för bra svar.
Jag vet ju att mina förlossningar är ganska normala, problemet är kanske mer vad de närvarande sedan har sagt om dem. Första gången fick jag verkligen inpräntat vilken otroligt tuff förlossning det hade varit för mig, vilket jag själv knappt hade funderat på... andra gången var det kanske det oförsiktiga uttalandet från barnmorskan. 

Jag har väl påbörjat strategitänkande för att inte trilla i en ond spiral. T.ex. har jag hamnat i ryggläge, vilket kanske inte känns som en ultimat ställning. Sist tvingades jag fast i det läget för att hjärtljuden bara gick ned ännu mer när jag försökte ändra position.

Slukar just nu förlossningsupplevelser andra skrivit om, får se om jag är hjälpt av det. Kanske är jag inte mer inkompetent än genomsnittet :)

Förlossningsbrev har jag tidigare skrivit, men kände inte riktigt att personalen tagit del av det. Nu har jag nogsamt sett till att få mina funderingar med i journalen istället. 

Glöm inte också att det är DU som föder barnet - inte barnmorskan... Så du bestämmer helt själv hur du vill göra med ställningar och önskemål osv...  Du är fri att göra exakt som du vill så länge det inte är någon fara för dig eller barnet.

Så lita mer på dig sjävl än att hela tiden söka bekräftelse från personalen.

Grejen är att jag har väldigt låg tilltro till min kropp och till mig själv efter komplicerade graviditeter och tidigare sent missfall. 
Det känns lite ironiskt att jag kan inte själv behålla ett barn utan ingrepp, sen visar det sig att jag inte ens klarar av att få ut det heller när det är dags. Det har knäckt mig lite. 

Även förlossningar som i journalen beskrivs som helt normala kan upplevas som väldigt svåra för den födande. Det är vad DU känner som är avgörande. Hur man upplever sin förlossning hängerr ofta mer på hur trygg man känner sig än på vad som inträffar. Många födande behöver oerhört mycket stöd och peppning - även under en "normal förlossning" - för att våga ge sig hän och lita på kroppen. Kanske kunde en doula vara något för dig? Som finns där för dig hela förlossningen och stöttar dig!

Som med det mesta här i livet så påverkar våra tankar om oss själva vårt sätt att vara. Du skriver att du har låg tilltro till din kropp och så länge du känner så kommer du att tvivla på dig själv. Försök att stärka dig själv genom att flera gånger varje dag upprepa för dig själv att du kan föda, att du litar på din kropp!

Djupdyk i minnet kring dina tidigare förlossningar. Vad var det som gjorde att du upplevdet det jobbigt? Vad vill du inte vara med om igen? Vad kan du själv påverka? Vad kan din partner göra? Vad kan barnmorskan göra för att hjälpa dig? Många orosmoment kan man lägga åt sidan bara man tittar lite närmare på dem!

Tänk positivt! Unna dig att drömma och fantisera om "drömförlossningen"! Gör en målande beskrivning om hur du vill KÄNNA, inte exakt vad som ska hända, låt det vara öppet precis som någon ovan skrev, och känn efter hur det känns i kroppen. Bär sedan med dig de positiva känslorna av lugn, trygghet och tillit!

Du kan! Ingen kan föda dina barn så bra som just du!

Lycka till!