Ledsen

Jag känner samma som du. Jag har varit gravid sju gånger varav en av graviditeterna är min son. Annars har vi haft fyra missfall och två utomkvedshavandeskap.
Vi har försökt i två år nu, känns hopplöst.
Men vi får inte ge upp! 

Åh, stackare! Jag lider med dig. Vad underbart att ni har en son. 
Nä, vi får inte ge upp, men just nu känns allt skit.

Jag hoppas det ska gå bra för er
Kram

Lider med dig. Förstår vad du menar med att känna sig så ensam. Jag fick nyligen MA och även om min sambo är gullig och hjälper mig på alla sätt och vis, så fattar han ändå inte hur det känns...Att ena dagen växer det nåt litet i magen, sen är det bara borta...tomt...
Jag vill också bara bli gravid igen, längtar så till dagen när vi har egen bebis ! Men samtidigt har jag nu blivit livrädd att detta ska hända igen....

Styrkekramar !

Ja visst e livet för jävligt =( ja fick mitt 4 missfall konstaterat för lite över en vecka sedan, två veckor innan de var vi på VUL ja låg å skrattade i stolen när ja såg de lilla hjärtat picka sen två veckor senare va de borta igen... VARFÖR??? den frågan ställer ja mig gång på gång på gång.

Tro fan att de e nått som inte stämmer när man får så många missfall, våran utredning visade inte heller något men något måste de ju vara. Ja åt Trombyl denna gången men de hjälpte ju tydligen inte heller.

Ja känner precis som du, ja mår så fruktansvärt dåligt, ja går knappt utanför dörren, svarar inte i telefon eller nått, ja har ingen lust med nått längre, ja e bara ständigt ledsen och så jäkla förbannad att de blir så här hela tiden och inga svar får..

Vi har ringt till Lennart Blomqvist på Borås sjukhus, han e vårat enda hopp nu, hoppas han kan hjälpa oss.

Vi fick en tid redan om 2 veckor, ring till han

Vi får kämpa med varandra

KRAM

Ge inte upp! Det kan bli bra till slut! Jag fick fyra missfall förra året (varav ett utomkveds och en gång tvillingar), samt att Linnea egentligen var tvillingar också. Vi gav upp i vintras, sa att nu skiter vi i det här efter skrapning och allt, satte datum för bröllop och helt plötsligt började jag kräkas på morgnarna och nu är jag i vecka 29.
Kanske lite av en tröst för er hoppas jag!

Förresten, ni som varit i liknande situation, men även fått barn. Har ni haft problem längre fram i graviditeten med prematura sammandragningar? Linnea höll på att födas i vecka 26 och nu har jag varit sjukskriven sedan vecka 17 eller något sådant pga hotande förtidsbörd.

Hej alla

Jobbigt men samtidigt skönt att veta att man inte är ensam om detta. tycker det pratas för lite om risken för missfall när det verkar vara så vanligt. Jag resonerar som så att vi har relativt lätt att bli gravida (4 ggr på 1½ år) och eftersom missfallsrisken är ganska hög så är det ju inte så konstigt att vi drabbas. Men vilket skit ändå!

Idag känns det konstigt nog lite bättre men det kan svänga när som helst. Vi var på fest igår och där var ju naturligtvis ett par nygravida där det började synas och de äntligen kunde berätta. Jag trodde jag skulle dö. Men alla var så gulliga och pratade  och stöttade oss så fint så det blev rätt bra till slut. samtidigt som man är glad för andras skull kan man fortfarande vara ledsen för sin egen ju.

Ja, man kanske skulle ringa till Blomqvist. Det var ju snabbt du fick tid, Ninnin82. Kan du inte höra av dig efter att ni varit där så jag får veta vad han sa. Verkar som vi har haft lite lika story.

Kram till er alla och tack för era svar

Ja vi har liknande story och fruktansvärt e de men nu hoppas ja bara på Blomqvist, han vill ju verkligen hjälpa oss så de känns skit bra!

Ja hör av mig igen när vi varit där!

Nu får vi försöka vara lite glada trotts att de e jätte svårt!

Bamse kram

Nu är ja precis hemkommen från Lennart!! de gick jätte bra!! han va jätte go och trevlig

Han pratade med oss i lite över 1 timma om vad han gör sen tog dom 11 rör blodprov på mig. Om en vecka får han svaren och då utgår vi ifrån dom.