Modig

Äldre 4 Jul 19:09

170 svar

Ni bittra kvinnor...

Ni bittra kvinnor därute som gör allt för att förstöra för ert ex.
Har ni någon gång funderat på vad det är ni gör?
Har ni någon gång funderat på vem det är ni förstör och varför?
Och framför allt...
Har ni någon gång funderat på vem det drabbar i slutändan?

När ni systematiskt hotar med allt som står honom kärt.
När ni om och om igen trycker ner hans självkänsla i botten.
När ni skapar en tillvaro fylld av problem.
När ni gör så att det enda han har energi till är att värja sig.
När ni skuldbelägger.
När ni ruinerar både mentalt och pengamässigt.

När du kört dina barns pappa i botten så må du känna dig lyckad.
Du må känna att det var din rättighet.
Du må känna att hämnden är ljuv, för han slutade trots allt att älska dig.

Hur hade han mage....
...att sluta älska dig...

Har du någon gång funderat på att du en gång älskade den mannen?
Har du någon gång funderat på att du en gång ansåg honom vara värdig som far till dina barn?

Har du någon gång funderat på att dina barn älskar honom precis lika mycket som dom älskar dig.
För det är ERA barn... Inte dina.

Så återigen..
Har du någon gång funderat på vem det är din vendetta drabbar i slutändan?
För det må vara honom du kör i botten.

Men det är dina egna barn, ditt eget kött och blod.
Det är dom du berövar på en far.
Det är deras kärlek du omöjliggör.
Och det är deras välmående du offrar för ditt högst egoistiska hämndbegärs skull.

Har du någon gång tänkt över huvud taget?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-05 13:05
tillägg:
Självklart finns det säkert en hel del bittra biopappor.
Men den här tråden reflekterar över MINA känslor och MINA tankar över MINA erfarenheter.. och det är riktat mot biomammor.
Det står er fritt att lägga till kommentarer som handlar om biopappor!

Modig

Äldre 4 Jul 19:50

#5

Anonym skrev 2010-07-04 19:27:02 följande:

bra skrivet! Men lyssnar de ens?
Jag är på den andra sidan,den obittra;) men lever med en man som har en bitterfitta till ex..mår bra om hon kan förstöra..nu är han så nerkörd att han knappt orkar med sina barn längre..det är bara problem:/
så nu ger han snart upp..sa till exet,att du får ta barnen nu..när du ändå förstör allt.

Då sa hon:nej,det ville hon inte? Men varför hålla på hela tiden då? Stackars barn..de är helt förstörda.

Jag vet ju inte om någon annan lyssnar, man kan ju hoppas.
Mina bonusars biomamma lyssnar inte.. det vet jag.
Hon lyssnar bara till strängar som spelar hennes melodi.
Alla andra är idioter.

Min sambo hade oxå en period när han var så slutkörd så det enda han kände var;
Låt henne vinna. hon får ta barnen på heltid, för jag orkar inte kriga mer.

Som tur är hittade han ny energi till att kämpa för rätten till sin papparoll.

Modig

Äldre 4 Jul 19:51

#6

Anonym (drabbar oskyldig) skrev 2010-07-04 19:37:10 följande:

Så bra o tänkvärd ts!
Som alltid drabbar inte ens hämnd den som hämnden är riktad mot- i detta fall ett ex, utan den drabbar alltid de oskyldiga- i detta fall barnen.
Man tror att "hämnden" gör exet sömnlös av ångest på nätterna, men i själva verket sover exet gott medan barnen gråter sig till sömns...
Är det verkligen det som är målet med vissa föräldrars (jag skriver föräldrars eftersom män inte är undantagna) personliga vendettor?!

Tyvärr har min sambo inte sovit gott, alls.
Det tar tid att acceptera att man inte kan påverka det krig som omgärdar en själv och ens barn.
Så det kan drabba både den som är motivet och dom som hamnar i kläm.

Modig

Äldre 4 Jul 19:53

#8

Anonym (Varför) skrev 2010-07-04 19:47:58 följande:

Är nyfiken på om ni som är drabbade av idiotiska biomammor har någon som helst aning om varför det kan tänkas bete sig som dom gör? Har mannen gått ifrån henne för dig? El är det bara så att det inte går att motivera varför hon beter sig så....

Ja vad den här biomamman pysslar med har jag ingen aning om.
Det övergår mitt, och alla andras förstånd.
Dom hade varit separerade i två år när jag kom in i bilden så mitt fel är det då inte.
Och innan dom väl separerade har min Sambo försökt prata med henne i ca 5 år om att han inte var lycklig.
Hennes svar var:
"Det är inte mitt problem om inte du är nöjd."

Det är väl ett personlighetsdrag det där med egoism och noll självinsikt.

Modig

Äldre 4 Jul 19:54

#9

ArvidsMorsa skrev 2010-07-04 19:52:17 följande:

Väldigt bra text!

om könet vore ersatt så hade den stämt in på hur min sons pappa beter sig, allt i ett psykopatins namn

Nu är det ju skriver ur mitt perspektiv.
Det finns säkert biopappor som beter sig precis lika illa.

Anonym (m) skrev 2010-07-04 19:49:56 följande:

Bra skrivet. Mer sånt här på FL

Tack!

Modig

Äldre 4 Jul 20:12

#14

Anonym skrev 2010-07-04 19:59:20 följande:

Suverän text.
Önskar att min mans ex såg denna text ts skev och förhoppningvis fick sig en tankeställare. För precis så illa har hon betett sig i snart sju år. Hur kan man vara så långsint och bitter i sju år?

Du får skicka den anonymt i ett mail till henne eller nått :)

Sju år.. sju år är en lång tid.
Jag har hört talas om dom som hållt på i 15 år.
Snacka om att förstöra sitt eget liv, för exet hittar ju så småningom ett sätt att ignorera skiten.
Men den som bär skiten inom sig kommer aldrig undan.

Och så klart; Tack!

Anonym (...) skrev 2010-07-04 20:02:12 följande:

Om det drabbar barnen så spelar det igentligen ingen roll om han lämnat henne. Man får lägga sina känslor åt sidan. Visst får man lov att vara bitter en tid, men inte så barnen ser. Och nån gång MÅSTE man ge sig och hitta ut och gå vidare igen. Precis som det krävs av oss bonusmammor att vi får lägga våra känslor mot exet åt sidan. Hon finns och kommer alltid finnas så länge man har valt en man med barn, heter det ju.... :)

Här var det min sambo som blev lämnad av mina bonusbarns mor, men hon verkar ändå lite bitter. Den hon lämnade honom för stack när hon blev "ledig" och skaffade en annan tjej, yngre och utan barn.

Då började barnen må dåligt och slutade bo vv här och istället vh. OCh en massa annat. Vi har det ändå ganska bra med dom, MEN hon har dom i ett hjärngrepp när hon vill. Dom går inte emot henne nånsin. Vi får inte fira några jular eller midsommar helger med dom En av 4 påskar osv osv.

Vi gör inget större väsen utan barnen vet att dom är älskade och välkomna när dom vill , men då dom är här är ju mamma ensam så vi har dom aldrig lite extra mer än två veckor på sommaren och några dagar vid jul Andra lov och helger är dom med henne, så hon slipper fira ensam....

Barn är noga med att vara hos den som ger dom mest dåligt samvete..... Vi har ju varandra och deras lillasyster. Tack och lov. (En till liten är under planerin s småningom) :)

Det är ju det enda man kan göra... Att älska dom, tycka om dom.. och visa var man själv står.
Vad den andra bioföräldern gör får den stå för.

Vi har planer på en liten gemensam här oxå :)
Lycka till i produktionen :)

Modig

Äldre 4 Jul 20:13

#15

Anonym (drabbar oskyldig) skrev 2010-07-04 20:03:22 följande:

Naturligtvis är det så.
Men som vuxen vet man åtminstone varför det är som det är o vilket syfte hämnden har (oftast iaf) o kan hantera den på det sätt man tror är bäst för sig själv o sin familj. Man kan oftast göra nåt istället för att bara se på, om det så bara är att fortsätta kämpa i motvind. Man ger iaf inte upp, man fortsätter kämpa!
Barnen står helt ovetandes o förstår ingenting o kan i de allra flesta fall ingenting göra mer än att stå mittimellan o i värsta fall försöka medla mellan sina föräldrar.
Önskar att föräldrar tänkte på de osynliga offren (barnen) i dylika tvister istället för att kämpa sig blodiga för att såra sitt ex!

Ja visst är det så.. Det har du helt rätt i!

Modig

Äldre 4 Jul 20:15

#16

Anonym skrev 2010-07-04 20:10:56 följande:

guud,så många ggr jag undrat vad det är för fel på biomamman? Ivårt fall,skiljdes de i samförstånd,kärleken var slut sedan länge,och hade haft det dåligt länge. Pappan hade kämpat på för barnens skull(tyvärr) vilket kanske snarare gjort han lite bitter..missat mycket av livet:(
Däremot hade hon redan träffat en ny..men när pappan träffade mig tog det hus i helvete..hon blev skitsur och frågade massor om vårt förhållande..skumt.

Hon är ju dessutom gift nu,men verkar inte lycklig..och det går ju också ut över barnen,som får se och höra mycket där:(
Och allt går ut över barnen,de är värdelösa...

Tänk så dom kan bete sig utan att känna någon som helst skuld.
Måste vara ett läckert liv att gå igenom utan att någonsin var skyldig till något alls.
Och tänk så lång man kan komma i livet om man ALLTID har rätt?
Är det då inte konstigt att alla som hävdar sina egna rätt hela tiden, ändå sitter fast på samma ställe?

Modig

Äldre 4 Jul 21:05

#21

Mamsis skrev 2010-07-04 20:19:38 följande:

Den där texten borde MÅNGA läsa.

Tack, det tar jag som en komplimang.
Allt jag vill är att någon, eller helst många, skulle förstå vad det är dom pysslar med.

Anonym skrev 2010-07-04 20:28:44 följande:

det är konstigt bara..i vårt fall,är det pappan som skött allt,föräldramöten,kläder till barnen.mm. Hade dem t.om heltid i 3år..men hon vägrade betala underhåll..när han till sist gick genom fk..ville hon ha dem halvtid. Men hon sköter dem inte..ibland undrar jag hur samhället funkar. Ska man få såå många chanser,bara för att man är bio?

Hade jag gjort liknande,hade jag bedömts olämplig...

Ja, biomammor har många märkliga rättigheter.
Det är en förlegad syn att biomamman ALLTID, utan undantag är den mest lämpade föräldern.
Det är en tragisk syn på könsrollerna.

Modig

Äldre 4 Jul 21:08

#22

Anonym (Varför) skrev 2010-07-04 20:38:27 följande:

Usch jag blir så ledsen när jag läser trådar som handlar om sådant här...

Jag är på väg att bli bonusmamma (tror jag iaf) och ärligt talat så skrämmer det mig som bara den... Biomamman hatar mig redan så jag förbereder mig på det värsta... Hur orkar ni stå ut? Hur gör ni för att hålla ihop familjen?

(förlåt ts om jag "tar över" tråden med mina frågor)

Jag ska helt ärligt säga att hade det förhållande jag är i nu skitit sig så hade jag ALDRIG gett mig in i det här igen.
Men nu när jag är här, kär i mannen i mitt liv, och en stor del av två bonusskruttars liv, då ger jag inte upp bara för att exet anser att jag inte har här att göra.
Det är ju att sätta barnen i ännu en separation.

För oss handlar det om kärleken.
Och det sätt vi hittat för att ta oss igenom är att kommunicera.
Ingen tanke är för jobbig för att ta upp, och ingen känsla förtjänar skit som respons.
Kärlek och respekt för varandra gör att man orkar bra mycket mer än man tror.
Sen är det bra härligt när barnen är sådär gulliga och kryper upp och vill mysa eller säger att dom älskar en.
Det är oxå belöning, fast dom inte är ens egna.

Ni bittra kvinnor...

INNEHÅLL