Mina svärföräldrar vill inte vara delaktiga?
Detta inlägg kan bli långt känner jag...
Vi bor i samma stad som min sambos föräldrar. Mina föräldrar bor ca 12 mil bort (de är skilda sedan ett år tillbaka).
Redan innan vi fick barn reagerade jag på att vi väldigt sällan blev inbjudna till mina svärföräldrar på middag/fika trots att vi befann oss på väldigt kort avstånd. Enligt vad jag har räknat ut har vi däremot varit väldigt ofta hos mina föräldrar. (Min teori är att vi hade varit inbjudna minst 2-3 gånger i månaden hos mina föräldrar om vi bott i samma stad.)
För ett år sedan föddes vår dotter. Min mamma (fram för allt) blev ju eld och lågor över ett litet barnbarn och har på alla sätt visat att hon vill vara delaktig i hennes uppväxt och att hon vill avlasta mig och min sambo så mycket hon kan. Första tre månaderna kom hon (och ibland även pappa och mina syskon) över ungefär varannan helg för att hälsa på oss. De såg alltid till att ha med sig fika eller mat eftersom de absolut inte ville vara till besvär. Under de första påhälsningarna från mina svärföräldrar kan jag säga att ingen så mycket som knystade om att ta med sig fikabröd på vägen eller dyl.
Under den första tiden kunde min mamma dessutom åka direkt från jobbet en vardag (1,5 timme med tåg enkel resa) för att vagga vår dotter så att vi kunde äta en hel middag ostörda jag och min sambo. Sedan åkte hon hem igen samma kväll för att gå upp och jobba nästa dag. Har min svärmor någon enda gång frågat oss om vi behöver en timmes avlastning? ICKE! (15 min i bil kanske är för lång resa att göra...?)
Övrig fakta om min svärmor är att hon är barnkär, jobbar med spädbarn, umgås minst varannan helg med min dotters kusin (2,5 år) som sover över där. Hon och svärfar har inga speciella hobbies som tar upp deras tid. De är ungefär lika gamla som mina föräldrar.
Men varför blir det så här? Jag har ju en teori om att pojkmammor ibland är rädda för att "klampa in" och var jobbiga svärmodern. Men detta blir ju extremt åt det andra hållet! När vi någon gång behöver barnvakt är det nästan så att vi hellre frågar min mamma än min sambos föräldrar och det känns ju inte riktigt sunt...