Varför psykofarmaka när man är gravid?

Men varför slutar du inte vara slav under din egen hjärna?

Man får ha taggarna beredda lite, men då brukar det gå att få vård. Allmänläkare får skriva ut antidepp.

Nej givetvis hjälper inte endast terapi för alla utan en kombination, eller endast medicinering till en början. Ok, många mediciner är testade. Jag visste inte att det var många, utan har bara hört ett fåtal.

Hur så? Hjälper inte medicinen får man testa annan eller en kombination, vilket jag också gjort.

Har jag inte sagt, men hur dåligt jag än mått har jag bett om hjälp.

Jag har varit rejält långt nere, men slagit larm till min läkare.

De flesta klarar det. Har man kontakt med vården sen innan, ska de följa upp en. Men nu är det rejält ot, så jag svarar bara på frågor rörande ts nu. Jag kan inte ta hand om allas mående.

alla andra verkar fatta, tillochmed jag som sjuk pillerknaprare. Då är det nog inte alla andra det är fel på.

Kom tillbaka när du själv är fri från den, då.

Som sagt, att må bra är inte detsamma som att vara frisk.

Jag tänker inte i detalj gå in på det. Då jag anser att det är privat och känner inget behov av att fläka ut mig på det sättet.
Men jag vet att många av era tankegångar stämmer in på hur jag själv tänkte och trodde under många många år när jag inte visste bättre.

Idag vet jag mera och min egen erfarenhet av detta gör att jag känner mig trygg i det jag säger och förmedlar till er.

Visst, visst. Vi säger så.
Men hur kan du säga att människor som är deprimerade inte ska ha barn, om de får den hjälpen de behöver för att ta sig framåt i livet med hjälp av ex. mediciner? Är du så enformig att du bara ser människor i diagnoser?
Människan är av naturen komplex. Att vara sjuk i själen innebär inte per automatik att man blir en dålig förälder. För övrigt så har alla människor någon gång gått igenom någon slags trauma i livet, och då måste det väl innebära att ingen är lämpad som bra förälder i din värld? Det sägs ju faktiskt att alla har en eller flera slags störningar i olika grad. Det är därför ingen människa är perfekt.
Frågan är hur mycket man ska rota i sitt förflutna för att bli "frisk", med tanke på ditt eviga terapisnack. Det är ju inte bra att älta det förflutna alldeles för mycket, och vad jag förstått (missförstått?), så är det vad du tycker man ska göra. Det är bättre att man får verktyg för att ta sig fram i livet. Detta brukar givetvis psykologer, psykiatriker och annat folk inom psykiatrin hjälpa till med. Dessa brukar även vara eniga om att mediciner i kombination med terapi är det bästa. De brukar dock inte döma folk på så sätt som du gör. De vet att folk som är sjuka i själen, faktiskt kan bli oerhört bra föräldrar.