Inlägg från: Här och nu |Visa alla inlägg
  • Här och nu

    Varför psykofarmaka när man är gravid?

    Doktorn skrev 2010-07-04 16:51:24 följande:
    Om du med "för det mesta" syftar på att varken du eller dina vänner som också diagnostiserats med depression inte blivit undersökta med blodtryck, puls och auskultation ("lyssning") av hjärta och lungor så har ni alla märkligt slarviga läkare.  En läkare ska veta hur man utreder någon som lider av depressiva besvär (vilket inte är samma sak som att bli diagnostiserad med sjukdomen depression).  I synnerhet om man sedan väljer att skriva ut receptbelagda läkemedel för att behandla besvären.

    Om du/ni har blivit undersökta på det viset så har man redan vid den tidiga diagnostiken minskat sannolikheten att kroppslig sjukdom ligger bakom besvären (och då har man ju faktiskt gjort "en massa fysiska undersökningar").

    Jag förstår att du är av åsikten att läkemedel inte alltid är en bra lösning eftersom många av de du känner kan gå med vitaminbrist, sänkt sköldkörtelfunktion, osv -- antidepressiva läkemedel hjälper förstås inte över huvud taget vid dessa tillstånd.  Att "provbehandla" och låta någon känna på biverkningarna när man från början är nedstämd på grund av kroppslig sjukdom är ju förenat med livsfara med tanke på hur många med depressiva symtom som har självmordstankar.  Hoppas innerligt att du/ni har noggrannare läkare än så!
    Nu får ju antidepp ingen funktion om man inte ÄR deprimerad. Och jag tycker mina och mina vänners läkare agerat hur bra somhelst.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-04 16:51:24 följande:
    Om du med "för det mesta" syftar på att varken du eller dina vänner som också diagnostiserats med depression inte blivit undersökta med blodtryck, puls och auskultation ("lyssning") av hjärta och lungor så har ni alla märkligt slarviga läkare.  En läkare ska veta hur man utreder någon som lider av depressiva besvär (vilket inte är samma sak som att bli diagnostiserad med sjukdomen depression).  I synnerhet om man sedan väljer att skriva ut receptbelagda läkemedel för att behandla besvären.

    Om du/ni har blivit undersökta på det viset så har man redan vid den tidiga diagnostiken minskat sannolikheten att kroppslig sjukdom ligger bakom besvären (och då har man ju faktiskt gjort "en massa fysiska undersökningar").

    Jag förstår att du är av åsikten att läkemedel inte alltid är en bra lösning eftersom många av de du känner kan gå med vitaminbrist, sänkt sköldkörtelfunktion, osv -- antidepressiva läkemedel hjälper förstås inte över huvud taget vid dessa tillstånd.  Att "provbehandla" och låta någon känna på biverkningarna när man från början är nedstämd på grund av kroppslig sjukdom är ju förenat med livsfara med tanke på hur många med depressiva symtom som har självmordstankar.  Hoppas innerligt att du/ni har noggrannare läkare än så!
    Ingen av de vänner jag pratar om har haft självmordstankar.
  • Här och nu
    Fru U skrev 2010-07-05 08:36:19 följande:
    Men det är så att man eg ska hållas under extra koll de första veckorna eftersom det är välkänt att man kan börja må mycket sämre och även om man inte haft de tankarna så kan man få dem.

    (själv blev jag dock euforisk, inte pga för hög dos utan för att jag blev hög på att få livet åter)
    Har aldrig hört om nån som hålls under sån koll. Jag har också varit hög på att få livet åter.
  • Här och nu

    Jag har t.o.m fått testa medicin mot ADHD utan fullständig utredning, men så är det också en mycket erfaren psykitater jag fått. Han har dispens att ställa den diagnosen, fast det egentligen är psykologer som gör det iaf på denna klinik.

  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-05 11:44:37 följande:
    Precis, så att sätta in antidepressiva läkemedel bara för att man uppvisar depressiva symtom kan bli hur fel som helst!  Det gäller att ställa rätt diagnos med en fullständig utredning, så att man inte felbehandlar när skälet till att någon upplever depressiva symtom (vilket är det som syns på skattningsskalor) egentligen inte är sjukdomen depression.

    Vad bra att du och dina vänner ha bra läkare, då är ni väl grundligt utredda då.
    Alla jobbar inte på samma sätt som du. De allra flesta inte. Sen kan iofs min depression ha ADHD som grundorsak, men kunskapen om det har ökat på bara en kort tid och jag är glad att jagt fick antipdepp direkt. Fysiska undersökningar kunde gjorts sen i så fall.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-05 12:46:08 följande:
    Nej, naturligtvis jobbar inte alla som jag.  Det som är värt att veta är ju att både Socialstyrelsen och de som utbildar läkare inom psykiatri tycker att vi ska följa de internationella riktlinjer från WHO som ligger till grund för den internationella diagnosmanualen DSM-IV.  Där står tydligt att andra kroppsliga sjukdomar som förklaring till depressiva symtom måste vara rimligt osannolika eller helst uteslutna för att diagnosen depression ska kunna sättas.  Men visst finns det enstaka läkare som skiter i WHO, Socialstyrelsen och svenska riktlinjer för diagnostik och behandling.

    Mer troligt är dock att din läkare är kunnig, välbildad och följer gällande riktlinjer utan att du tänkt på vilka undersökningar som faktiskt genomförts. Då rör det hela sig om ett enkelt missförstånd.
    Jag vet väl för sjutton själv om jag tagit prover, gjort hjärnröntgen osv eller ej. Klumpigt uttryckt. Nej, det finns inte enstaka läkare som jobbar så utan MÅÅÅÅNGA.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-05 12:51:30 följande:
    Tack för de värmande orden!

    Om man lider av depression har tiden till insättande av läkemedelet viss betydelse för risken att drabbas igen, men det betydelsefulla rä att man får sin behandling.  En depression går över av sig självt om man "väntar ut" den, men risken för självskadebeteende, patientens eget mående och den ökade risken för återinsjuknande vid obehandlad depression gör att man ändå alltid vill behandla på något sätt.

    SSRI kan även med fördel användas som behandling mot ångestsyndrom, och av din beskrivning att döma hade du mer ångest än egentlig nedstämdhet i ditt beteende.  Utåtagerande självskadebeteende är ofta tecken på ökad ångestnivå.  Då passar det utmärkt att först sätta in "akuthjälp" och senare diskutera ev behov av att få bukt med din ångestnivå.  Så skönt att du fått hjälp!
    Vad då väntar ut depression så den går över? Många blir aldrig bra o man kan även ha kronisk depression. Jag förutsätter att du vet, att vissa producerar för lite serotonin hela livet.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-05 14:06:24 följande:
    OK, det är möjligt att MÅÅÅNGA läkare skiter i de riktlinjer som gäller för psykiatrisk utredning och vård i Sverige. Synd om detas patienter.

    Problemet uppstår t.ex. när du förklarar för andra läsare på FL att "det är INTE särskilt svårt att åtskilja normal deppighet o sjukdom om läkaren använder skattningsskalor" vilket är helt fel.  Om du ska undervisa andra i hur psykiatrin fungerar föreslår jag att du skaffar dig en utbildning först, innan du tolkar din läkares uttalanden och beskriver hur du tror att man gör.
    Jag har frågat min läkare hur man gör. Du har lite självsäker attityd, så jag slutar diskutera här. Jag och mina vänner som inte gjort fysiska kontroller mår utmärkt.
  • Här och nu
    Göteborgsmamman75 skrev 2010-07-05 22:27:25 följande:
      Applåder.
    Fru U skrev 2010-07-05 21:13:25 följande:

    Fast de flesta får utskrivit antideppmedicin av allmänläkare eller läkare med andra specialiteer än psykiatri och väldigt många gör ingen ordentlig uppföljning (finns ingen tid) och vad är itne så enkelt heller, om man inte ligger inne.


     


    Men är inte det helsjukt om vem som hest som känner sig lite hängig en dag (säg den gravida som inte gör det liksom), och så får man en massa antidepp utskrivet av läkaren. Måste ha hänt många gånger att en gravid kommer in på vc och beskriver symtom som trötthet, hängighet, svårt att sova med mera, som bara är normala graviditetssymtom men som tolkas som deprission. Jag är övertygad om att om det nu är så som ni säger att inga grundliga undersökningar görs, så är det kanske så att många gravida därför kanske äter antideprisiva fastän de helt enkelt bara har graviditetsbesvär.
    Nej, en läkare kan ganska lätta avgöra om det är deppighet eller depression.
  • Här och nu
    Stealth skrev 2010-07-06 08:43:17 följande:
    Knappast....
    Du verkar inte vilja lyssna, så det är ingen idé att jag berättar hur.
  • Här och nu
    Kinsale skrev 2010-07-06 12:34:19 följande:
    En fråga: vad är skillnaden mellan "deppighet" och "depression"?  Liksom skillnaden mellan att vara "deppad" och vara "deprimerad"?
    Jag har nämligen i diskussioner med mina vänner upptäckt att vi menar (delvis) olika saker - jag är helt enkelt nyfiken på hur ni använder orden - är de synonyma med varandra eller skiljer sig betydelsen åt?
    Begreppen används vid både och. Jag föredrar att säga DEPPAD när det är normal motgång och DEPRIMERAD när det är riktig sjukdom.
  • Här och nu
    Kinsale skrev 2010-07-06 13:52:05 följande:
    Aha, du tänker så. Tack för ditt svar.
    Egentligen ska man väl säga nedstämd när det INTE är sjukdom.
  • Här och nu
    Freja87 skrev 2010-07-07 11:32:52 följande:
    Nja.. nedstämdhet kan ju vara ett symtom på någon sjukdom.
    Har en mycket nära vän som lider av dystymi, hon är alltså inte deprimerad utan typ konstant nedstämd..
    Det flyter ihop.
  • Här och nu
    miss nöjd skrev 2010-07-07 16:22:32 följande:
    Detta var den dummaste frågan jag sett på länge! Självklart måste vissa som har behov äta dessa läkemedel trots gravidtet! Annars kommer de säkerligen ta livet av sig eller göra annat dumt- de mår inte bra ju! 
    Skulle de kunna så skulle de säkert glatt välja bort sjukdomen och piller 
    Ja, ska skulle välja bort bums om jag kunde!
Svar på tråden Varför psykofarmaka när man är gravid?