Inlägg från: Här och nu |Visa alla inlägg
  • Här och nu

    Varför psykofarmaka när man är gravid?

    Doktorn skrev 2010-07-03 21:42:21 följande:
    Jag håller inte med dig, här och nu.

    Om man ska få diagnosen depression "major depressive disorder" måste definitionsmässigt symtomen funnits i minst två veckor. "Plötslig depression" är ingen diagnos.  Jag har stött på individer som tappat lusten att leva på bara några dagar, men då kan de omöjligt få diagnosen depression.  Senare (efter två veckor, för att vara mer precis), men inte omedelbart.

    Det är helt omöjligt att skilja depression från t.ex. hyopthyreos, B12-brist eller begynnande demens med sakttningsskalor. Symtomen och svaren på skattningsskalorna blri exakt desamma.
    Kriterium D i DSM-IV nämner att man ska inte bara vara depressiv vid undersökning, samtal eller skattningsskalor, utan man måste också ha uteslutit annan bakomliggande genes om det ska vara depression. Och detta låter sig icke göras med en skattning.
     "Normal deppighet" kan ge ungefärligen samma resultat, men med tillräckligt skarpa instrument så går det naturligtvis.
    Ja, 2 veckor är nog rimligt. Men har man gått på antidepp tidigare o slutat, brukar man bli rekommenderat att börja igen vid plötsliga symtom.  Nej, proffsiga skattningsskalor är utarbetade, så det tydligt visar på depression eller ej o även vilken grad. Men ja, är det första gången totalt eller på väldigt länge man är kraftigt nedstämd, kollar man förhoppningsvis fysiska saker först.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-03 22:08:16 följande:
    Ja, där har du förstås rätt.  Om man har slutat med sin antidepressiva medicinering är det ju inte fråga om nydiagnostisering utan om att återuppta behandling. Då är ju diagnosen redan satt.

    Det är absolut nödvändigt att utesluta andra orsaker först!  Precis som datortomografi av hjärnan, brett labb-svep och EEG ingår i schizofreniutredning för att utesluta organisk genes så måste man alltid utesluta bakomliggande organisk genes för att kunna ställa diagnosen depression.
    Skattningsskalorna (jag antar att du syftar på MADRS, SAD person scale, BDI, m.fl) är validerade för att skatta symtomen vid depression. Det sk inte förväxlas med diagnostikum.  Att få höga poäng på skalorna kan t.ex. bero på att man är oärlig eller på personlighetsstörning.

    Att ställa diagnosen depressiv episod är långt mer komplext än att göra en symtomskattning med en eller flera skalor, men tyvärr görs ofta misstaget i vården att man tror att höga poäng på en "trovärdig skala" medför att testpersonen är deprimerad. Det är inte alls nödvändigt - skalan är en hjälp men inte en diagnosmetod.
    Nej, det är verkligen inte nödvändigt med hjärnundersökningar först. Och vården har varken tid eller råd. Diagnos depression kan ställas ändå. Det är väldigt ovanligt med de undersökningar du nämnde. Skattning är just en diagnosmetod. Är man oärlig på de testerna är man ju ganska blåst. Personlighetsstörning testar man först om antidepp inte hjälper.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-03 22:20:14 följande:
    Skojar du? Vad jobbar du där man inte gör de undersökningar socialstyrelsen kräver för att sätta diagnosen schizofreni?

    Eh, nej.  Ordet "skattning" i skattningsskala innebär att man skattar patienten symtom, alttså hur illa ställt det är med patienten. Det säger ingenting om vilken diagnos patienten har, eftersom en skattnign av symtomen inte kan utpeka vad som medfört att testpersonen uppvisar mer eller mindre allvarliga symtom genom att äta mindre, sova sämre, tappa hoppet, osv.

    Jag har fått för mig att du jobbade inom psykiatrin.  Det kan väl inte stämma med de svar du givit...  Diagnostiken och grundutredningen bland oss läkare som är verksamma inom psykiatrin har för min del set likadan ut i Stockholm, Göteborg och på ett antal mindre orter i Sverige.  Jobbar du i Sverige eller i ett land med andra arbetsmetoder? *nyfiken*
    Jag jobbar inte med det utan är själv deprimerad. Nej, man gör inte hjärnundersökningar först. Har bara hört ett par enstaka i hela landet som gjort det. Schizofreni har jag inte nämnt öht. Jag litar på det som MINA läkare sagt. 99% av alla jag känner med depression har ett samtal med läkaren, gör ev. en skattningsskala o får pröva antidepp.
  • Här och nu
    Freja87 skrev 2010-07-03 23:02:51 följande:
    Här fabulerar du fram statistik ur din egen lilla ficka.. Sen när drabbas alla barn till psykiskt sjuka av psykisk sjukdom?

    Sen har jättemånga ställt samma fråga till dig som du aldrig svarar på
    VAD SKA EN GRAVID KVINNA SOM DRABBAS AV DEPRESSION UNDER GRAVIDITETEN GÖRA DÅ - ABORT?

    Ska personer med bipolär sjukdom exempelvis inte få skaffa barn?
    De kan ju till och med fungera bättre som föräldrar än "friska" personer
    Jag är säker på att svaret blir abort, men om man får depression i v23 eller så då? Hur menar du med att de med bipolär kan va bättre föräldrar?
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-03 23:27:55 följande:
    Aha, det förklarar en hel del.

    1) Det var jag som tog upp att en läkare alltid måste utesluta annan förklaring till symtomen innan en psykiatirsk diagnos sätts. Som exempel tog jag schizofreni med dess mer extensiva utredningar.  På det inlägget svarade du "Nej, det är verkligen inte nödvändigt med hjärnundersökningar först." vilket är helt felaktigt beträffande schizofreni. Förmodligen en ren kommunikationsmiss mellan oss alltså.

    2) Du ska förstås lita på vad dina läkare sagt. Diagnosen sätts genom den undersökning som görs under samtalet. Skattningsskalan är ett hjälpmedel för att bedöma symtomens svårighet, inte verktyg som ger en korrekt diagnos.Ibland händer det att man som läkare förenklar resonemanget och säger saker som att "om vi svarar på dessa frågor så kan vi se om du är deprimerad".  Dessvärre är inte verkligheten så enkel. 

    3) Jag har full förståelse för att du har uppfattat och tolkat de budskap som dina läkare gett dig under din egen sjukdom, men det är inte samma sak som att vara utbildad inom psykiatri. Jag kan lova dig att allt jag skrivit är helt korrekt och i överensstämmelse med hur man arbetar med psykiatrisk diagnostik.    Jag har jobbat tillräckligt många år och undervisar på högskola i ämnet, så jag vet vad jag talar om.
    Jag har studerat psykologi också, men ville bara förklara hur det går till i rent praktiskt. Som deprimerad lär man snabbt känna många andra drabbade o jag har genom mina 8 år hört 2 av ca 100 som gjort fysiska undersökningar först.
  • Här och nu
    Fru U skrev 2010-07-03 23:37:19 följande:
    När jag fick min utmattningsdepression (dvs när den blommade ut helt o fullt) så hade terapi inte gjort ett skit för mig.

    När medicin hade gjort sitt, när jag återigen kunde ta på mig, tugga mat DÅ först kunde terapi göra nytta.

    Det går inte att få någon att må bättre (genom terapi) om personen inte ens kan föra ett samtal eller lyssna.
    Klart som korvspad. Utan att resa dig upp är det omöjligt att gå. Ett försök till jämförelse så här i ottan.
  • Här och nu
    Doktorn skrev 2010-07-04 08:33:16 följande:
    Jo, men att man är drabbad själv och lär känna många drabbade gör ju att man bildar sig en uppfattning om hur det är at vara patient och hur utredningar bedrivs "från patientsidan".  Att ha varit i tingsrätten 10 gånger gör inte en person till utbildad jurist - även om man är kompis med 100 andra som också varit i tingsrätten, om du förstår vad jag menar.

    Vet inte hur mycket du känner till om DSM-IV, valideringsbakgrunden till BDI respektive Montgomery-Åsberg och liknande helt grundläggande begrepp inom psykiatrisk diagnostik, men jag tror inte du har förstått hur mycket som försiggår "bakom kulisserna" när man blir undersökt med misstanke om depression. Det man själv ser och märker, en skattningsskala, är i själva verket en mycket liten del av diagnostiken men ett värdefullt hjälpmedel för utvärdering av behandlingseffekten.
    Ja, inte görs en massa fysiska undersökningar iaf. För det mesta inte en enda.
  • Här och nu
    Stealth skrev 2010-07-04 12:21:02 följande:
    Då är jag en av de enstaka plus mina gamla kollegor då. Både skiktröntgen och alla blodprover och prov för något med sköldskörteln togs på oss alla. Jag genomgår fortfarande till mitt stora förtret undersökningar för att utesluta att jag inte får  en brist också, som addition till min "sjukdom"

    Det verkar som att de kommuner jag varit sjuk i sköter detta bättre.
    För mig o de jag känner räcker den behandling vi fått.
  • Här och nu
    Stealth skrev 2010-07-04 12:29:21 följande:
    Jaha? Så ni vet inte ens om ni har vitaminbrister Foten i munnen?
    Det låter ju sådär faktiskt.
    Så länge antideppen funkar räcker det för mig.
  • Här och nu
    Stealth skrev 2010-07-04 23:07:29 följande:
    Dr Kungen ar svarat skitbra i inlägg 597.
    Må så vara, men jag litar på mina läkare.
Svar på tråden Varför psykofarmaka när man är gravid?