Varför psykofarmaka när man är gravid?

Jag ställer mig lite mitt emellan. Efter att ha sett människor som växt upp med föräldrar med psykiska problem på nära håll så tycker jag man ska tänka både en och två och tio gånger innan man skaffar barn om man har en psykisk sjukdom (nu menar jag inte om man haft en depression, utan om allvarligare och mer långvariga tillstånd)

Detsamma gäller även många fysiska sjukdomar, förstås. Jag säger inte att man inte SKA- men att man ska tänka  efter om man riskerar att påverka barnets liv eller belasta barnet på ett sätt som inte är rättvist.

Det kanske är en hemsk ståndpunkt, men efter att ha sett vänner få sitt liv förstörda av föräldrar med psykiska problem så är det så jag känner. Det är inte bra för någon när det går åt pipan.

Ja d u har kanske rätt i det...jag tänkte mer som så att om man äter medicin så vet man väl om att man har en sjukdom, annars skulle man väl inte äta medicin? Men bara för att man funkar just nu, med sin medicin så vet man ju inte att man gör det om ett eller fem år?

Jag vet, jag kan bli överkörd av en bil och dö imorgon och då får mitt barn lida ändå. Man kanske inte kan tänka så.

Och de tillstånd som kan vara ärftliga? Hur resonerar ni med psykisk ohälsa kring det?

Ja absolut och det är verkligen jättebra!