Varför psykofarmaka när man är gravid?

Det finns läkemedel som inte innebär någon noterad risk för fostret. Anledningen till att gravida tar psykofarmaka är för att de troligtvis mår väldigt DÅLIGT och behöver stöd för att orka må bättre och hantera både livet och det kommande barnet.

Jag har haft ångestproblematik men har aldrig velat ta några läkemedel eftersom jag upplever att jag är tillräckligt stark och har tillräckligt stöd hemma för att orka igenom allt nu. Dessutom har min ångest minskat med mer än 80% sedan jag blev gravid. Tyvärr är alla inte så lyckligt lottade. Vissa kanske har svåra trauman att bearbeta, de kanske har någon diagnos som gör känslorna och humörsvängningarna svåra att hantera. De kanske mår bättre av medicineringen, och mår mamman bättre så mår även barnet bättre.

Forskning har även visat på att barn som haft mammor som varit depressiva under graviditeten kan ta skada av det.

Men det finns ju massa andra läkemedel som inte är psykofarmaka som innebär risk för barnet... Ipren t.ex... varför är du så irriterad för just dem som tar psykofarmaka?

Vilken rolig diskussion det blev!

Alla borde tänka efter femtio gånger innan de skaffar barn, "friska" som "sjuka".
Känner många med psykiatriska diagnoser som är fantastiska föräldrar! De har en förmåga till empati och kärlek som nästan känns som en bristvara hos andra föräldrar... Sen är jag mycket subjektiv också.. Jag har ingen diagnos men har levt med ångest sedan jag var barn. Gått i psykoterapi, KBT och idag går jag regelbundet hos psykolog. Jag tror att många som dömer ut människor med psykiska problem inte vet hur många runt omkring dem, i deras närhet som kanske lever med ångest och ändå fungerar.

För att ta ett konkret exempel, säg att du i 20årsåldern är med om en bilolycka och förlorar en nära vän. Du drabbas av PTSD (posttraumatisk stress) och kanske en depression som du medicineras för. Du kommer att sörja hela livet. Ska du då inte få skaffa barn? För att du mår dåligt ibland?

Jag brukar säga utan mörker - inget ljus. Människor som varit med om svåra saker i livet har ofta en förmåga att uppskatta det vackra i livet mer än andra. Det är någonting positivt, inte tvärt om.

Inlägget kanske blev konstigt, har lite bråttom iväg :P

Gulletroll:

Det finns ett bevisat samband mellan låga serotoninnivåer och depression. Vad som ORSAKAR depression är någonting annat, allt som sägs är att det finns ett SAMBAND. Troligtvis är det ju så att man har en "sårbarhet" för depression om ens kropp inte producerar lika mycket serotonin som icke-depressiva.

Depression är som en ond spiral och det går inte att försöka diskutera orsak och verkan. En del i ledet är låga serotoninnivåer och den delen går att behandla. Har man sedan på grund av depressionen (eller av annan anledning) ett liv som inte innehåller skyddsfaktorer mot depression och ångest (ex få nära sociala relationer, få aktiviteter på fritiden, missbruksproblem eller ekonomiska problem) kan man inte "räddas" av läkemedel. Men läkemedel kan hjälpa en att komma upp på fötterna lite så att man kanske orkar ta tag i sitt liv lite mer..

Precis som det inte finns uteslutande EN orsak till depression så finns det heller inte EN enda väg ut ur den.

Med tanke på Gulletrolls terapisnack så rekommenderas kvinnor förresten att undvika terapi under graviditet.

Fru U: Eller hur.. det märks att Gulletroll inte har några vetenskapligt grundade uttalanden whatsoever tyvärr

Hoppas verkligen inte att folk tar det som vissa här säger på allvar. SSRI-preparat (mfl.) har räddat många liv.