Gift?

Man bör dock vara medveten om att möjligheterna att adoptera som ensamstående är starkt begränsade. Det handlar i praktiken om att vänta flera år längre än par, eller att ta emot barn som är minst fem-sex år eller har svårare handikapp eller sjukdomar. Idag finns det fler som vill adoptera än det finns (små och friska) barn som är tillgängliga för adoption. Därmed kan länderna välja och vraka bland alla som vill bli föräldrar genom adoption. Att barnet får både en mamma och en pappa brukar ses som det bästa alternativet och därför får par ta emot de barn som ses som mest lättplacerade.  De ensamstående får helt enkelt ta de barn som "blir över". Det kan låta grymt, men är inte desto mindre sant.

Det finns som ett förslg och kan mycket väl gå igenom, men i praktiken kommer det inte att betyda så mycket. Alla länder som vi idag adopterar ifrån kräver att föräldrarna är gifta om man adopterar som par. Det skulle möjligen kunna spela roll för de få nationella adoptioner som sker i Sverige varje år och när det handlar om att den ena parten är biologisk förälder och den andra ska göra en närståendeadoption.