Hur ansöker jag om enskild vårdnad?

Jag blir jätteglad om någon svarar på denna tråden, frågan är rubriken och resten är bara som jag förklarar min situation lite. Men tar även gärna emot tips vart jag rent konkret kan vända mig, andra sätt att tänka och agera kring detta etc.
Vad jag hört att han missbrukar nu är alkohol, benzo och någon/några antipsykotisk medicin som han får av sin psykotiska flickvän som står under psykisk tvångsvård och som han tycker är en lämplig barnvakt. Detta ÄR andrahandsinformation som jag fått från hans mamma, jag litar på henne då det är hon som in i det längsta förnekat problemen och tror att hon snarare är benägen att ta i i underkant än tvärtom när hon beskriver problemen för mig.

Jag är inte helt dum i huvudet hoppas jag, men vill ju så gärna tro på honom när han säger att han sköter sig då det betyder så mycket för barnet att få träffa pappan. H*n håller liksom ett krampaktigt tag om honom så rädd att han inte älskar, eller att han ska försvinna igen (har vart frånvarande utan att höra av sig i månader tidigare). Oroar sig ständigt att pappan ska råka ut för något, inte klara att ta hand om sig själv när inte barnet är där etc. Så hemskt att se sitt barn bära denna inre oro som inte blir mindre, snarare större ju längre tid som går då de inte träffas   

Tack för svar, jo såklart jag har en hemförsäkring får kolla upp det med dem. Varför drar det ut på tiden menar du? Jag vill ju bara att han lämnar prov å visar på att han är nykter, annars vill jag ha vårdnaden tills han blir nykter. Känns inte som ett alldeles orimligt krav, tror du de kommer tycka det?
Kan man ringa någon advokat å bara fråga litegrann, vet ju inte om detta är rätt väg att gå heller. Jag hoppades att man kunde få komma till socialen eller familjerättsbyrån och bara rådfråga någon som borde ha kunskap i sådana här ärenden men ingen vill hjälpa mig och ge mig råd hur jag ska göra

Han har ett äldre barn med en annan kvinna där tingsrätten dömde till enskild vårdnad för mamman pga hans missbruk, kommer de beakta det om detta ärendet också kommer till rätten?

Tack för ditt svar Sirisdotter.
Jag har talat med familjerättsbyrån vid två tillfällen och även några olika personer som jobbar på socialen, både privata kontakter och de jag kommit i kontakt med angående anmälan som skickades dit. Jag har fått entydigt besked att det är en vårdnadshavares ansvar att inte skicka barnet till den andra vårdnadshavaren om det kan innebära att barnet far illa, å andra sidan är det också mitt ansvar att vara behjälplig och underlätta umgänget med den andra föräldern om det är så att det inte innbär fara för barnet, och där mittemellan står jag och har absolut ingen insyn. Jag har tidigare låtit barnet åka, och bara kollat att pappan verkar vara i någorlunda tillstånd när han hämtat barnet, men nu efter samtalet jag fick av hans mamma då hon sa låt inte barnet åka dit, så tänker jag ta hennes råd.

Sen tänker jag att ansöker jag om enskild vårdnad så är det kanske precis vad som behövs för att han ska vakna till och inse att han inte kan hålla på så här och att han måste söka hjälp. Detta är vad jag innerst inne önskar och hoppas på så att barnet i bästa fall kan få sin pappa tillbaka, men hoppas jag kanske på för mycket?

Han äter inte antideppressiva, han äter bla neuroleptika och det är inte för att han är psykotisk utan för att han äter alla tabletter han kommer över. De är inte utskrivna till honom, de är utskrivna till hans flickvän som står under tvångsvård och hon har många olika mediciner som han äter av allihop.
Han är sjuk i sitt missbruk och av att länge ha kommit undan med att manipulera och styra sin omgivning och ljuga för alla, han har hållit på så här sen han var 15 år så någon typ av personlighetsstörning har han väl lyckats utveckla. Om han har någon depression är den nog sekundär, och det är väl inte ovanligt att missbrukare blir deprimerade men det kommer med livsstilen.

Genom hans mamma, som jag skrivit ovan. Och ja jag vet att det ÄR andrahandsuppgifter och jag har hört dessa problem antydas av gemensamma vänner tidigare men inte lagt allt för stor vikt vid detta då det är just andrahandsuppgifter, men jag anser hans mamma vara väldigt trovärdig och kan inte bortse från det hon nu har berättat för mig.
Ja det med medicinerna alltså, resten är bara mina spekulationer om hans psykiska mående efter att ha levt 10 år tillsammans med denna man.

Åh tack, det är precis vad jag vill att få komma till familjerätten och prata med dem och att de hör sig för med honom om hur han ser på saken. Jag får inte till någon kommunikation alls Bara allt detta man får höra från andra som han vägrar att diskutera för han anser inte att jag har någon rätt alls att bli orolig eller ens bry mig om hur barnet har det när det är hos honom.
Så det är enda sättet att komma till familjerättsbyrån eftersom han inte går med på att gå dit frivilligt på samarbetssamtal?