Är så less på biomammor vad är de nni inte förstår

Alltså vänta lite nu.

Jag är en biomamma, jag känner inte alls igen mig i din beskrivning.
Jag ringer bara mitt ex i yttersta nödfall och skulle hellre i så fall prata med bonusmamman då hon är vettigare i mitt tycke och jag kommer bättre överens med henne.
Vi har en bra kontakt och jag känner mig trygg med att hon har hand om dottern när hon är där.

Så din beskrivning av biomammor kanske gäller i just ditt fall och jag kan förstå om du tycker det känns jobbigt.

Men dra inte alla över en kam, det handlar om individer inte om bio eller bonus.

För övrigt lever jag inte ensam om det är viktigt.

okej men du lät ju totalt vettig, tänk så bra det vore om alla skulle vara som du :)
det var inte menat så men jag är bara smått urflippad just nu känner mig så fruktansvärt less... förstår inte vad den andra typen av biomammor egentligen håller på med... som i största drag barnet inte ens känner så stor sammhörighet med... hon är inte riktigt frisk tror jag hon håller på med min sambo så att han ska gå runt och ha skuldkänslor osv i början slavade hon med honom men de satt jag stopp för

ja jag tror att de har stor betydelse om ni lever ensamma eller har en partner

I början av ditt inlägg tänkte jag att du haft otur och råkat ut för en jobbig biomamma, och att du därför drar alla biomammor över en kam. Fast även du måste ju inse att alla biomammor inte är likadana, precis som att inte alla pappor är likadana, eller att inte alla mormödrar är likadana, eller att inte alla poliser är likadana, osv.

Sedan kom jag till partiet där du skriver att barnen älskar dig mer än sin biomamma, och där tappade du mina sympatier. Tror du på allvar att barnen älskar någon annan mer än de älskar sina bioföräldrar? Någonstans i detta tror jag att problemet mellan pappan, dig och biomamman ligger, att ni tre inte riktigt verkar ha koll på era roller kring barnen.

Förstår om du tycker det är jobbigt att hon ringer ofta, men som de andra skrivit, inte dra alla biomammor över samma kant.
I vårt fall, funkar det jättebra, min sambos barns mamma ringde ofta i början, och dom har fortfarande kontakt flera gånger i veckan. Men det handlar ju om barnen. Som förälder vill man veta hur sitt barn mår osv.
Krävs en del planering för att man ska få vardagen att flyta på när barnen flyttar mellan 2 hem sådär..

Vet precis att du tycker vilka onödiga saker hon kan ringa om, har tyckt så själv. men med tiden får man mer förståelse.
Nu ska vi ha vårt första gemensamma barn och min förståelse för biomamman har växt otroligt mycket den senaste tiden.

Sen när du skriver att barnen gråter när dom ska till sin mamma och att dom älskar dig mer, lät ju inge vidare.
I ditt fall skulle jag prata gott om mamman, uppmuntra barnen om deras vistelse hos henne.
Även om du inte gillar henne så får du absolut inte visa det för barnen.

Ni vuxna ska kunna prata o diskutera och visa inför barnen att ni just är vuxna.

Jag frågar ofta barnen när dom kommer från sin mamma vad dom gjort osv...
vet jag att dom ska iväg el göra ngt speciellt m henne veckan efter oss, så pratar jag om det och uppmuntrar barnen till att det kommer bli roligt osv...

Så länge du är tillsammans med denna man kommer du alltid att ha hans fd i ditt liv.
Dom har barn tillsammans och det finns inget som kan ändra det.

Jag har vart tillsammans m min sambo i snart 5år, visst har det varit tufft tidvis, men det ger sig..

Hoppas du ändrar din inställning, annars blir dte jobbigt för er alla.

Lycka till! 

Ibland blir man nervös...
Jag har just fått veta att mina barn har fått en styvmamma, och tänkte gå in här och läsa kloka saker från snälla styvmammor så att jag skulle kunna sova lugnt och veta att det kommer att bli bra för barnen, Och så läser man den här TS. Ack. Nå, jag får helt enkelt hålla tummarna, då.

Tack. Då håller jag tummarna för att hon är en av de bra.