Tack vad snälla ni är.............
Korfu08 - Hoppas både du och maken mår bättre snart.... o att du blir gravid så ni får erta efterlängtade barn...
Camabo- Jo förstår de e svårt o veta va ni ska göra. de blir lite som en ond cirkel......
Ja e medlem i spädbarnfonden o har pratat me några andra där, nästan alla säger samma sak!! Känns som man blivit drabbad av pesten och att folk föraktar en för det som hänt!
Självförtroendet blir ju inte direkt bättre, beskyller ju redan mig själv för de som hände o känns som fler tycker samma sak när de håller sig undan! Tråkigt men sant!
Jo de e jättemånga som vill ha barn direkt, men samtidigt många som är rädda!
Visst även om man blir gravid fort så ersätter ju inte det barnet man förlorat, men samtidigt har man nått nytt att se fram emot o de är nog lättare att bearbeta sorgen, men samtidigt många minnen kommer fram! Men ja kan tänka mig rädslan blir värre ju längre man väntar också......
Träffas gärna o fikar
Måndag skulle passa mig bäst, men kan även ons! Vi kan höras på tel i helgen .......
Mondino- Vill inte riktigt än gå ut med vilken sjukdom jag har, har med hormonrubbning o göra...
Har väldigt högt värde med antikroppar, (det högsta läkaren hade sett någonsin) inget immunförsvar alls.. min kropp har gått till attack mot mig själv. Jag äter 2 olika mediciner nu och blir av med en om ja opererar men den andra får ja dras med. Nej de upptäcktes inte under graviditeten vilket jag är hemskt förbannad över! Om jag hade fått veta det innan så hade philip kanske iaf haft en chans ..... men provet togs när jag fått veta att han var död! Så himla sjukt tycker jag! Jag var inne på sjukhuset veckan innan hans död för jag var orolig och kände att allt inte stod rätt till... och mycket riktigt så var det, han mådde ju inte bra!
På 1 Enda blodprov hade jag fått veta att jag var sjuk.... Varför gjorde de inget innan undrar jag??
Om det visar sig på obduktionen att han dog pga detta blir ja förtvivlad......
Kommer att försöka skriva till patientnämden ........
Jasmine har tagit det bra och jag tyckte inte det var direkt svårt o prata med henne, hon e så förstående o framåt fast hon bara e ett barn...
Klart de va svårt o prata för ja va så ledsen men de va ingen skillnad att hon är barn menar jag......
Jag var ärlig o sa som det var! Att hon inte skulle bli storasyster än, bebisen dog i min mage och han har flygit till himlen. Jasmine sa- - mamma va inte ledsen vi kan köpa en ny bebis......
Sedan frågade jag om hon kunde flyga upp och hämta honom, då svarade hon
- självklart kan jag det mamma, om jag får rosa vingar! Vilken underbar tjej jag har.....
Jasmine har varit med och tagit farväl va Philip .... hon har ritat en jättefin teckning till honom som hon la i kistan tillsammans med en nallebjörn o ett brev. Hon tittade även på honom,. hon tycker han va söt......
Jag tycker det är viktigt att vi inte utelämnar henne,, bli bara svårare då, bättre o va ärlig om allt! Hon bearbetar säkert också sorgen men på sitt sätt tror jag! Jag vet hon pratat om sin bebis på förskolan för sina kompisar.
Jag litar inte alls på läkare längre och tycker inte om sjukvården!!
Känns sjukt jobbigt eftersom jag själv är sjuk o behöver läkare!
Förra sommar dog ju min mamma o hon fick inte någon hjälp direkt, Hon hade varit sjuk o mycket dålig i minst 8 år men de hittade aldrig nått fel. Det var ingen som tog henne på allvar. Så de la in henne på psyket de sista mån för depression ,,, o slutade felsöka varför hon hade så ont o mådde dåligt o tappade vikt m.m....
På slutet va hon hemma o var så mager bara skinn o ben o orkade knappt äta....
Ja ni livet är inte lätt har varit med om massa jobbiga o tunga saker tidigare.... Men de sägs ju att man blir starkare med tiden. Tror faktiskt det stämmer! Kanske därför jag känner mig stark nu.... Trots att det här är det värsta som hänt i mitt liv!
