Marsmorsorna 2010 a.k.a lattemaffian surrar vidare om bajs och annat viktigt!

Jag tycker jätte mkt om er trots att jag inte ens är med en gång i veckan! Som att ni inte visste det... men anywaaaays..

Zacke har i alla fall fått sluta simskolan, det fungerade inte alls. Blir så sjukt ledsen och kan inte låta bli att undra lite vad jag har gjort för fel? Sen får jag nypa mig i armen för att jag veeet att jag gör allt i min makt och alltid har varit noga med uppfostran, rutiner och att han ska känna sig trygg. Han har aldrig fått leva bara vind för våg utan regler eller begränsningar. Det tar emot att erkänna men jag börjar misstänka att detta inte enbart handlar om hans dåliga hörsel utan något mer.. typ någon bokstavskombination eller dylikt. Testade att köra lite som man gör med barn med adhd i dag. Närmare bestämt att förbereda honom på ALLT som komma skall redan från morgonen.

"när vi hämtar dig i eftermiddag så kommer sebastian och madde att vara med, då ska vi gå och leka i parken"

När vi väl kom var det inga problem att gå hem. Det är ofta krig vid hemgång annars och redan där läggs ribban för eftermiddagen.

I parken förberedde jag honom i gooood tid innan vi skulle gå, satte upp "limits" på hur mycket han fick göra innan vi skulle gå, typ du får åka fem gånger till osv..

Inge (nästan) tjaffs när vi skulle gå. På vägen hem berättade jag i prick vad vi skulle göra när vi kom in genom dörren och han fick själv upprepa vad som skulle ske tills att han hade lärt sig "schemat", ta av skor, tvätta händer, äta mellis osv. Även hemma gick det mycket bättre än vanligt.

På det stora hela gjorde i alla fall detta dagen 100ggr bättre, inte en enda gång har vi bråkat på det viset vi brukar göra annars. Men det är jobbigt, kräver sjukt mycket av mig som förälder att hela tiden ligga steget före. Men antar (hoppas) att det är en inkörsperiod från min sida? Jag är annars spontant lagd och har själv svårt att planera in saker.

Hur som helst, senaste tiden har varit rent ut sagt för j ä v l i g. Han skriker, spottar, svär, spelar ut, gråter, springer i väg osv. Han har alltid varit ett ovanligt envist *host* barn men nu är det lixom over the top. Förmodligen en reaktion på syskon men never the less JOBBIGT! Så i sommar är det bootcamp som gäller och till hösten ska jag eventuellt be om en utredning. Sen är det ju de där problemet med hörseln, han blir ju jätte trött av att inte riktigt höra i perioder, kör en del med tecken då och det fungerar bra men.. det återstår ju att se om det blir bättre när han får rör i öronen efter sommaren.

Inte bebissnack men jag behövde snacka av mig.

Jag är slut. Mentalt slut. Därför orkar jag ofta inte följa med för jag behöver lixom ladda batterierna när jag väl är hemma utan honom. Gå runt och pula i min ensamhet här hemma osv.. ja ni fattar!

Om jag orkar ta med honom nästa vecka (han har sommarlov nu) så följer jag med och dejtar, beroende på var och så där. Måste finnas något för honom att göra oxå och risken finns att jag förmodligen inte kunna hinna umgås något med er ändå då han kräver ständig uppassning.

Och här sitter jag med tårar i ögonen för att ni är så fina! <3 Tusen tack! Tänkte skriva ytterligare ett mastodontinlägg men nu vaknade lillan så jag får krama om er ordentligt nästa gång vi ses ist.

KRAM

Tror att jag följer med på tisdag så får vi se hur storkillen sköter sig. I värsta fall får vi väl åka hem igen. =) Skulle vara toppen om vi kunde ses i närheten av antingen badvatten (om vädret tillåter) eller en lekpark? Ses hellre utanför tullarna än innanför, typ Liljeholmen.

Igår var min pappa som sagt barnvakt mellan 13-06, så det blev ju nästan ett dygn. Allt hade gått toppenbra, hon hade sovit, bajsat, ätit och babblat med honom på dagen och sedan sovit hela natten. Inte en tår eller någr andra konstigheter. Skönt! Vi är dock skapligt trötta i dg efter nattens festligheter, det var ett väldigt lyckat bröllop. Var otroligt kul att få möjlighet att göra något utan barn tillsammans. Vi stod på dansgolvet halva natten och kramades. Mysigt! =)

Nu har vi hyrt film, först ut blir barnfilmen. Sedan efter läggning av stora pojken blir det film till vår fördel.

Zacke är laddad för "fruktparken", håll tummarna för att detta blir en trevlig träff utan en massa tjaffs och bråk från storpojkens sida. Vi börjar på att bli klara här hemma och kommer förmodligen vara i tid.. i alla fall nääästan.. hehehe =)

Miah: Det är vi som going strong i morgon då? Uteservering på söder röstar jag för! =) Om man inte har barnvakt så kan man ju faktiskt komma förbi en stund med barnvagnen då oxå! =)

Miah:
Wiihoo! Förstod redan nu du smsade vilken väg ni skulle gå Miah. Som jag skrev så är jag lite smygavis på något konstigt vis. Stort grattis! 

Städhjälp:
Vi har också städhjälp lite då och då. Galet skönt att komma hem till citrusdoft. Dessutom får man ju arslet ur vagnen och plockar i ordning saker som ligger och skräpar innan hon kommer.

Update: 
I går vände livet på en femöring, kändes det som då, nu känns det lättare igen även om vi fortfarande är skrämda. Vi kom hem från Vemdalen, alla glada i hågen tills Robin utbrister "hon har blod i blöjan?". Skräck! Tre bajsblöjor med blod till och vi åkte in till Danderyds barnakut. Väl där konstaterades att hon antagligen (i bästa fall) har mjölkallergi. Det skulle för övrigt även förklara varför hon kräkts så mycket senaste oxå. Dom tog bajsprover och blodprover på en gråtande Emeline. När vi sedan kom till bilen så brast jag helt och bara grät i kapp med henne.

Vi fick i alla fall ett recept på en svinäcklig ersättning och ska testa den. Om det ändå fortsätter komma blod i blöjan ska vi åka in superakut igen för då kunde det tydligen vara något bra mycket allvarligare än mjölkallergi. Nu väntar vi på provresultat och testar under tiden den äckliga ersättningen, hon skriker och grimaserar när hon får den, vill inte äta så mycket som hon brukar.. men vi kämpar på.. inget mera blod i blöjan so far i alla fall. Phu! Nu håller vi tummarna för att det "bara" är mjölkallergi och inget allvarligare samt att hon ska börja äta ordentligt igen. Nu tar varje mattillfälle över en timme.

Trodde väl aldrig jag skulle trycka i min fyramånaders bebis socker. Men det var läkarens rekommendation. Socker i ersättningen tills hon börjar vänja sig vid den nya smaken.

Tack alla fina! <3

Jag är dock livrädd att det ska vara något annat, något livsfarligt. Har haft riktigt dödsångest idag och analyserat minsta lilla ryckning i hennes ansikte ungefär. Tycker att hon har sovit ovanligt mycket men jag kanske inbillar mig? Men det blir säkert bättre! Hoppas vi får komma till Bvc-läkaren fort bara så man kan släppa lite oro.

Kram på er alla!