Att leva med att vara nr 2

jag känner verkligen igen mig. har också en kille med barn vv. det är verkligen inte barnet det är fel på (även om han är i den halvknepiga åldern 5) men hela känslan av att vara totalt låst halva tiden om man inte gör saker på egen hand och att aldrig kunna planera sin semester utan att ta hänsyn till barnets andra familj etc.
jag är absolut inte van vid barn så det är en helt ny situation för mig trots att vi varit ihop i snart två år och det blir ett lite schizofrent liv där vi varannan vecka måste hänga i lekparker och tampas med trots och varannan vecka gå ut, göra vad vi vill.
men det blir lite bättre när alla hittar sina roller i den nya familjen.
vi ska dock skaffa gemensamma barn hyfsat snart, får se hur situationen artar sig då. har läst både skräckexempel och att allt blir bättre av andra styvföräldrar här.