Att leva med att vara nr 2

Annham,

modigt att dela dina funderingar så här. Jag känner med dig.

Du har fått rätt mycket bra svar, tycker jag, så det är lite svårt att komma med nåt nytt som kanske kan hjälpa.

Jag tror att du dels får ge det tid och lära dig gilla det, som du skriver. Och kanske tillåta dig att sörja att det inte kan vara som du vill, eller föreställt dig alltid. Sedan kan du nog liksom lära dig att gilla det, samtidigt som du också kan sätta ditt avtryck på samvaron.

Men då kanske du måste fundera igenom vad som är riktigt viktigt för dig, och liksom bara börja göra så. Du nämner intimiteten med mannen, och jag tror att det ÄR viktigt både för dig och faktiskt för resten av familjen att du är du där. Fortsätt klappa om honom och gosa med honom som vanligt - ta det beslutet!  Mannen tycker ju också att det är OK med den intimiteten, så det finns inte något som egentligen står ivägen.
Däremot är friheten tillsammans med mannen (bio och restaurangbesök osv) något som inte riktigt funkar - men som ni ju har när barnen inte är där. Den delen är något som även en biomamma och en biopappa går igenom - men det gör de ju oftast tillsammans och gradvis. Ni har ju åtminstone varannan vecka kvar på frihetsstadiet Låt det ta lite tid med den anpassningen, för dig är det ju alldeles nytt.

Och jag tror att det är lite därför som du är trött och spänd. Jag jämför det med den förändring som man går igenom när man blir förälder - nyblivna föräldrar är rätt kända för att vara känslosamma och urtrötta. Nu går du igenom det med bonusbarn - det är OK att vara trött och spänd.

Själv är jag uppvuxen med skilda föräldrar och har i viss mån sett nya partners komma och gå. Roligast var det med dem som ville bygga en egen relation med mig. Jobbigast har det varit med pappas fru, som helst skulle vilja att vi barn gick upp i rök och som inte på något sätt stöttat pappa i att ha umgänge med oss.
Att vara nysambo med någon innebär i ALLA fall en period av att jämka och anpassa sig - och nu har du fått en hel familj att anpassa livet efter. Delvis kommer de också anpassa sig efter dig, så jag tror att det hjälper dig om du känner efter vad som är viktigt för dig och bara gör det (som med intimiteten). Om det hjälper så kan jag berätta att jag som barn och tonåring uppskattade att mina föräldrars partners visade sin kärlek  och var glad för mina föräldrar att de funnit någon att älska och som älskade dem.