16 och gravid,lite frågor om hur det är att vara ung mamma..

Vi bodde hos mina föräldrar i ca 1 år och hade socialbidrag. Efter det fick han jobb och jag fortsatte skolan och sen utbildade mig till undersköterska. Nu har jag 2 barn och det går alldeles utmärkt har aldrig ångrat mina val och är glad att jag fick mina barn så tidigt. Fast dottern som jag fick först var inte planerad.

Jag rekomenderar jo inte andra som är så unga att skaffa barn alla är jo olika. Jag har aldrig varit så mycket för att vara ute och festa jämt familje livet passar mig mer.

Hej!

Jag var 16.5 när jag blev gravid, född 88, likaså pappan.
Jag hade precis hoppat av första året på BFprogrammet på gymnasiet och visste inte vad jag skulle göra till hösten.
Vi valde att behålla barnet. Jag och hennes pappa jobbade båda två under sommaren och till hösten fortsatte han NVprogrammet och jag läste Sv A och Eng A.
I januari 2006 kom våran lilla flicka och allt gick bra.
Det tråkiga var att vi kom hem från BB på lördagen och måndagen efter var det bara för pappan att gå tillbaka till skolan, inga 10 pappadagar här inte.. Då hade han missat så mycket i skolan.

Eftersom vi gick gymnasiet (även om jag hade studieuppehåll..) så var våra föräldrar underhållsskyldiga för oss och vi hade båda våra pappor på annan ort, men våra mammor i stan, så, det var inte vi som bestämde, men de gjorde så att vi fick 1200 var från våra mammor och 2000 var av våra pappor.  Vår inkomst var såhär:

Föräldrapenning - ca 4000
Barnbidrag - 1050
Hans studiebidrag - 1050
Bostadsbidrag fick vi men kommer inte ihåg summan
Underhåll - ca 6000 sammanlagt.

Vi fick ingen hjälp av soc eftersom dom sa att våra föräldrar var underhållsskyldiga, vi pratade med soc o sa att våra föräldrar var inte underhållsskylda för vårat barn, men det gick tydligen inte fram. Men jag har hört av andra här på FL som fått soc.

Hösten 2006 (dottern var ca 7 månader)började jag plugga igen, så hennes pappa var hemma ett år med henne. Jag började på omvårdnadsprogrammet och blev 2009 färdig undersköterska och jobbar idag som timvikarie på ett äldreboende, får ut ca heltidslön.

Juni 2008 gick pappan ut gymnasiet och började jobba, på hösten delade vi på oss som vänner och hade delad vårdnad.

Idag har jag dottern på heltid, då hennes pappa gick bort i september.

Lite överblick i hur det kan vara att va ung förälder kanske =)

Det som vi hade som var väldigt viktigt var vår släkt och familj nära som kunde hjälpa till om det behövdes, även om jag tror att min mamma trodde hon skulle få göra så mkt mer än vad hon fått!! Det är skönt att kunna få bevisa att man kan själv, men samtidigt jobbigt, eftersom bevisa är något man måste hela tiden. Men om dotterns pappa tex hade ett prov så kunde jag o dottern sova hos mamma så han var utvilad och så.

 

Var lite äldre när jag fick min dotter 19 år.
Orkar inte skriva hela min berättelse men kort och gott så har jag haft det toppen under hela denna småbarnstiden. Haft god ekonomi, tillsammans med pappan, tagit studenten och haft fina boenden och bil. Har alltid kunnat ge mitt barn det jag/vi/hon behövt. Men alla har det inte som jag. Tänkte bara ge dig lite tips och råd. Följ ditt hjärta. men tänk en gång innan..=)

+Du känner en sådan närhet till ditt barn. Man minns saker så bra, hur det var när man själv var liten, fantasin flödar bra.
+ Du kommer aldrig att ångra att du varit gravid och fått ett litet barn,
+ Du kommer alltid att känna att du behövs och du kommer förbli älskad av någon som du själv inte kan sätta ord på hur mycket du älskar.
+ Du kommer bli ännu mer mogen och stark än vad du är idag. (Känner dig inte men jag blev det)
+ Du kan göra alla trevliga resor i livet tillsammans med ditt barn i framtiden
+ Du kommer förhoppningsvis bli  far/mor förälder ganska tidigt och kommer ha en massa tid/ork för dina blivande barnbarn

Tänk på att:
' Du kommer behöva ta igen din utbildning, jag skulle aldrig orka det
*Du kanske inte kommer ha det så bra ställt ekonomiskt det är dyrt att ha barn, dagisavgift, ditt barn ska så småning om på en massa kalas ja och bara det vardagsaktiga barnvagn, kläder, mat och hygien.
* Din blivande bebis är inte bebis speciellt länge. Tänk framåt, ditt barn kommer finnas hela ditt liv. Tänk att när ditt barn är 18 är du bara 34
* Vad skulle du säga om ditt barn som 16 åring kom hem och sa mamma jag ska ha barn, försök att tänka dig hur du skulle känna som förälder.

Ja du får gärna fråga mig om det är något du undrar.
Ett tips, tänk en gång och en gång till och en gång till detta går inte att ångra i efterhand. Du är ung och kan skaffa barn senare i livet säkert 24 år till. Så stressa inte fram livet, lev och var ett barn nu ett tag, njut av att kunna bo hemma, kunna komma och gå som du vill, göra alla spontana saker du säkert gör.

Att ha barn är inget du kommer ångra jag lovar men kom också ihåg att det inte alltid är en dans på rosor. Men om du behåller barnet önskar jag dig en massa lycka och njut av varje liten stund.

Hej TS, Doris 94

Hoppas allt är bra med dig? Har du besökt UMO ännu? Hur har det gått där?

hej hej jag är 19 år gammal och är gravid med första barnet.. allt är så spännande själv har jag ingen ekonomi utan får bidrag och kommer att få hjälp med lägenhet osv. allt löser sig ska du se även om det kan vara tufft.
om du vill behålla barnet så tycker jag absolut du skall göra det:) lycka till

Sorry, missade ditt mf. Beklagar det!

Lycka till i framtiden med barn och allt :)

Oj, överförtil :-O?

Som jag ser det är det ganska viktigt att ha en plan för framtiden. Vad skall du göra och hur skall du nå dit? Vilka medel och vilket stöd man har osv. Även om saker kan ändras på vägen bör man hela tiden ha koll på vad man vill/borde göra och kämpa åt det hållet.

MÅNGA som får barn när de är unga ser det tyvärr som en ursäkt att inte göra ett jota och menar på att de inte kan nå ditt de vill pga barnen.

De runt dig som behandlar dig dåligt osv pågrund av din ålder skall du bara låta rinna av som vatten från en gås, ta vara på de som är ett bra stöd och behandlar dig med respekt...

De finns de som till och med kritiserar en människa som redan har barn pga ålder osv. Väldigt okonstrutivt och omoget. Som "vuxen" borde man veta bättre.

Men ja...

Nu vill jag inte att folk får för sig att jag uppmuntrar unga personer att skaffa barn och ser det som något "bra", så är det inte, däremot anser jag att det kan funka bra och tycker att man kan ge bra tips och stöttning de till som faktiskt är gravida och har bestämt sig...

Hur gammal är pappan föresten? Min make regerade på ett jättecoolt och lugnt sätt när han fick veta, förvisso vart han rädd osv som alla andra blir i den situationen, men han stod som en klippa och sa att det var mitt val men att han ville vara med mig i vilket fall...

En ung kille (och äldre för den delen) kan reagera lite hur som helst, detta är en stor grej, vad som än händer TS och hur han än reagerar så tycker jag att du skall ha "dörren öppen" för honom, om han reagerar negativt vill säga... För det bästa för barnet är att ha en pappa och det kan ta sin lilla tid att bli en pappa.
Lycka till och fråga om det är något.

Hej Hej!  Jag är själv 16 år och blivnade mamma, jag är i vecka 10. Jag hade själv många frågor om hur jag ska göra med skolan och massa sånt, jag funderarde ett bra tag innan min mamma kom med ett väldigt bra förslag till mig, då pappan till barnet ej är så jätte intresserad av att bli pappa men försöker göra sitt bästa. Eftersom jag går första året i gymnasiet och mamma vill absolut inte att jag ska hoppa av skolan och börja om efter ett år ungefär, eftersom det är väldigt svårt att hitta viljan att börjar om i skolan, så kom min mamma med förslaget till mig att vi skriver över vårdnaden till henne och min pappa, så de står för allt ekonmiska och min mamma blir då "mammaledig" med mitt barn ett år, tills barnet är stort nog för att börja på dagis. Så jag får plugga klart gymnasiet med mina klasskompisar, vilket jag tycker är väldigt bra. På så sätt, kommer jag fortfarande ut i arbetslivet och kan skaffa ett jobb så, jag och min bebis kan få en egen lägenhet för att slippa på hos mina föräldrar så länge.

Jag kan även säga att min mamma inte alls va nöjd med mitt beslut och hon har frågat mig många gångner om jag ångrar mig, men nu börjar hon faktiskt inse att det kommer ett bebis i sommar. Så nu börjar hon glädja sig med, att kolla på barnvagn och massa sånt. Dock tror hon att jag väntar tvillingar, så jag gick till Ultraljud, när jag var i vecka 8. Då visade det bara ett barn, fast mamma ger sig inte än. Så snart blir det ultraljud igen för att se om det luras två små liv i min mage

Pappan till mitt barn är väl inte så jätte angagerad över att få barn nu, då han tycker det är tidigt. Han är född 89, så han är ett par år äldre än mig. Jag fick reda på att jag var gravid i vecka 5 redan, och då hade vi stora bråk och funderingar hur vi skulle göra. Men jag tog ett tag för mig själv och funderade och bestämde mig redan då att behålla barnet, det är viktigt att du gör som du känner och vill, så att du inte blir negativit påverkad av folk i din omgvining, tänk på att det är din framtid och det är ditt beslut.  Jag har fått stått ut med både negativa och positiva kommentarer, och de flesta kommer med samma kommentarer om att man är fast för livet och man har ingen fritid. Det är sånt man måste tänka klart på innan man bestämmer sig för något, är man redo att hoppa av sin "ungdom"  på såsätt..

Allt kommer gå bra för dig om du bestämmer dig för att behålla barnet, oron av missfall kommer släppa snart det lovar jag dig, Lycka till med allt nu!

Hej DorisHej hej!!
Jag har själv tänkt lite på det här med att lämna ifrån mig mitt barn och dock blir det inte så riktigt, blir nog så att jag tar ledigt ett år och pluggar på distans, för som jag känner redan nu är det ju då mitt barn och jag vill ha nära barnet. Förhoppningsvis flyttar jag och pappan till barnet ihop och löser allt tillsammans..

Jag hoppas faktiskt bara på en liten plutt, just nu när det är första gången. Men jag är redan stor och äter som för en hela armé, killarna i skolan skickar lite konstiga blickar mot mig =).. 
Jag ska till ultraljud på onsdag nästa vecka, för att se om det är tvillingar =), så får jag avslöja sen för dig hur det ligger till..
 jag har inte riktigt berätta själv, nämligen min storesyster som öppnade sin mun för mycket, men jag har berätta för klassen och lärarna. Så de flesta vet om det, och det är både negativa och positiva kommentarer ifrån alla håll. Jag får väl se hur många blickar jag får på mig på julen när hela släkten kommer, haha..

Vilken vecka är du i ?
Skulle vara trevligt att prata lite mera "privat" och bolla lite tankar och så med dig. Du kan väl maila mig ? [email protected]">[email protected]

Lycka till med allt och bebben =)

jag

jag har 14 år när jag blev gravid  och födde barnet när jag gick i nian. jag fick anpassad skolgång för det var drygt en termin kvar då. Jag började faktiskt gymnasiet direkt efter nia och det har fungerat rätt bra. jag bor hemma hos mina föräldrar. Barnets pappa bryr sig inte men jag skulle inte hindra honnom om han börjar att bry sig.

nja en del var ju på mig men barnets pappa sa varken bu eller bä. jag klarar mig rätt bra tack vare soc