16 och gravid,lite frågor om hur det är att vara ung mamma..

Vi bodde hos mina föräldrar i ca 1 år och hade socialbidrag. Efter det fick han jobb och jag fortsatte skolan och sen utbildade mig till undersköterska. Nu har jag 2 barn och det går alldeles utmärkt har aldrig ångrat mina val och är glad att jag fick mina barn så tidigt. Fast dottern som jag fick först var inte planerad.

Jag rekomenderar jo inte andra som är så unga att skaffa barn alla är jo olika. Jag har aldrig varit så mycket för att vara ute och festa jämt familje livet passar mig mer.

Hej!

Jag var 16.5 när jag blev gravid, född 88, likaså pappan.
Jag hade precis hoppat av första året på BFprogrammet på gymnasiet och visste inte vad jag skulle göra till hösten.
Vi valde att behålla barnet. Jag och hennes pappa jobbade båda två under sommaren och till hösten fortsatte han NVprogrammet och jag läste Sv A och Eng A.
I januari 2006 kom våran lilla flicka och allt gick bra.
Det tråkiga var att vi kom hem från BB på lördagen och måndagen efter var det bara för pappan att gå tillbaka till skolan, inga 10 pappadagar här inte.. Då hade han missat så mycket i skolan.

Eftersom vi gick gymnasiet (även om jag hade studieuppehåll..) så var våra föräldrar underhållsskyldiga för oss och vi hade båda våra pappor på annan ort, men våra mammor i stan, så, det var inte vi som bestämde, men de gjorde så att vi fick 1200 var från våra mammor och 2000 var av våra pappor.  Vår inkomst var såhär:

Föräldrapenning - ca 4000
Barnbidrag - 1050
Hans studiebidrag - 1050
Bostadsbidrag fick vi men kommer inte ihåg summan
Underhåll - ca 6000 sammanlagt.

Vi fick ingen hjälp av soc eftersom dom sa att våra föräldrar var underhållsskyldiga, vi pratade med soc o sa att våra föräldrar var inte underhållsskylda för vårat barn, men det gick tydligen inte fram. Men jag har hört av andra här på FL som fått soc.

Hösten 2006 (dottern var ca 7 månader)började jag plugga igen, så hennes pappa var hemma ett år med henne. Jag började på omvårdnadsprogrammet och blev 2009 färdig undersköterska och jobbar idag som timvikarie på ett äldreboende, får ut ca heltidslön.

Juni 2008 gick pappan ut gymnasiet och började jobba, på hösten delade vi på oss som vänner och hade delad vårdnad.

Idag har jag dottern på heltid, då hennes pappa gick bort i september.

Lite överblick i hur det kan vara att va ung förälder kanske =)

Det som vi hade som var väldigt viktigt var vår släkt och familj nära som kunde hjälpa till om det behövdes, även om jag tror att min mamma trodde hon skulle få göra så mkt mer än vad hon fått!! Det är skönt att kunna få bevisa att man kan själv, men samtidigt jobbigt, eftersom bevisa är något man måste hela tiden. Men om dotterns pappa tex hade ett prov så kunde jag o dottern sova hos mamma så han var utvilad och så.

Var lite äldre när jag fick min dotter 19 år.
Orkar inte skriva hela min berättelse men kort och gott så har jag haft det toppen under hela denna småbarnstiden. Haft god ekonomi, tillsammans med pappan, tagit studenten och haft fina boenden och bil. Har alltid kunnat ge mitt barn det jag/vi/hon behövt. Men alla har det inte som jag. Tänkte bara ge dig lite tips och råd. Följ ditt hjärta. men tänk en gång innan..=)

+Du känner en sådan närhet till ditt barn. Man minns saker så bra, hur det var när man själv var liten, fantasin flödar bra.
+ Du kommer aldrig att ångra att du varit gravid och fått ett litet barn,
+ Du kommer alltid att känna att du behövs och du kommer förbli älskad av någon som du själv inte kan sätta ord på hur mycket du älskar.
+ Du kommer bli ännu mer mogen och stark än vad du är idag. (Känner dig inte men jag blev det)
+ Du kan göra alla trevliga resor i livet tillsammans med ditt barn i framtiden
+ Du kommer förhoppningsvis bli  far/mor förälder ganska tidigt och kommer ha en massa tid/ork för dina blivande barnbarn

Tänk på att:
' Du kommer behöva ta igen din utbildning, jag skulle aldrig orka det
*Du kanske inte kommer ha det så bra ställt ekonomiskt det är dyrt att ha barn, dagisavgift, ditt barn ska så småning om på en massa kalas ja och bara det vardagsaktiga barnvagn, kläder, mat och hygien.
* Din blivande bebis är inte bebis speciellt länge. Tänk framåt, ditt barn kommer finnas hela ditt liv. Tänk att när ditt barn är 18 är du bara 34
* Vad skulle du säga om ditt barn som 16 åring kom hem och sa mamma jag ska ha barn, försök att tänka dig hur du skulle känna som förälder.

Ja du får gärna fråga mig om det är något du undrar.
Ett tips, tänk en gång och en gång till och en gång till detta går inte att ångra i efterhand. Du är ung och kan skaffa barn senare i livet säkert 24 år till. Så stressa inte fram livet, lev och var ett barn nu ett tag, njut av att kunna bo hemma, kunna komma och gå som du vill, göra alla spontana saker du säkert gör.

Att ha barn är inget du kommer ångra jag lovar men kom också ihåg att det inte alltid är en dans på rosor. Men om du behåller barnet önskar jag dig en massa lycka och njut av varje liten stund.

Låter klokt att prata med dem på UMO det brukar ha en massa bra erfarenhet med tips och råd hur man ska kunna hantera att ta bort ett barn och hur man ska kunna behålla ett barn.
Kom som sagt ihåg vad du än bestämmer dig för att göra så är det ,det rätta och det som med all säkerhet blir det bästa med. Lycka till!

Hej TS, Doris 94

Hoppas allt är bra med dig? Har du besökt UMO ännu? Hur har det gått där?